Badass kollition med fett foto, tuffa brudar och arabisk drifting, genialt.


Är dubbelt bakfull på jobbet en lördag, suck. Var på spelning på en ny klubb igår och somnade med en pojke på en madrass mitt i ett vardagsrum. Ska visa er, men tills att rummet slutar snurra så kan ni checka behind the scenes på Bad Girls med M.I.A. för hon är fett tuff och begåvad, plus jag dansade hemskt mycket till den igår på Efes. 

hittat hos kära Maria Pizzeria som definitivt också dansade till den igårnatt



Linn

Både jag och Daniel var hemma från jobbet i tisdags, för Olivia hade ju påssjuka. Lika bra att glida med på det spåret eller hur? London låg, som hela den senaste månaden, under regnskurar, men vi promenerade ändå till mitt och Olivias förra hoods vid Bethnal Green för att äta lunch på Hurwundeki.

Har gått förbi det stället oändligt många gånger sedan vi flyttade till London, och sagt att dit måste vi verkligen gå någon dag. Fin uteservering som ser ut som en lekpark, men i regnet är det inte direkt fest. De säljer förbannat goda baguetter i vilket fall, och fika överhuvudtaget. Fik/resturang kombinerat med vintageaffär vilket alltid är spännande. Tegelväggar, antikviteter, udda dekorationer osv osv så alla hipster kan känna sig trygga. 

Vi åt mat, pratade om tv-serier och om hans tvillingbrors ex, planerade helgen och åååh-ade oss åt fett god mat. Sånt man gör liksom. 

Därefter vandrade vi igenom Hackney.

Till Long White Cloud, ett  fik slash galleri med sjukt mumsig meny. Ekologiskt och fairtrade obviously, för annars gråter hipsterhjärtat. Efter att ha druckit Nya Zealändskt kaffe och ätit morotskaka somnade vi båda till något band som körde liveinspelning i bakgrunden. Två h chillade vi i väntan på att regnet skulle stoppa och jag paparazzade honom utmattad.

Sen hängde vi mest i hans rum, spelade vinyler, somnade till dåliga serier, lagade middag med hans döroliga flatmates och hånglade ni vet. Jag fick tillochmed lyssna igenom hans "guilty pleasure"-spellista med massa pinsamma låtar vi båda dansade till. Det är fint, att kunna skratta åt sig själv med någon annan.


Linn

I förrgår fick jag inte komma in på kontoret när jag kom till jobbet. Olivia har nämligen PÅSSJUKA, förstår ni vilken komik/tragi va, så de på jobbet vägrade låta mig komma in och smitta dem. Blev därför hemskickad i tre dagar! Feszt, säger jag, och tog på eftermiddagen tåget till Liverpool Street för att möta upp en ung man.
Han tog med mig på utflykt dit jag aldrig någonsin varit förr, med karta och hela kittet. Bland det bästa jag vet är ju att vara på äventyr, och speciellt i min egen stad. Inne på en minimal sidogata, bortanför en gränd var vi plötsligt framme på Wilton's. Den äldsta, mest nedslitna byggnaden jag sett som fortfarande är i bruk och jag blev fett exalterat för det kändes som att här hänger misstänksamma pirater och kriminella cherrytanter. Stället är från 1725, och kirrar tydligen spelningar och events i deras stora teatersal. 

Vi försökte brytna oss in den stora salen, men det var tyvärr låst och vi hade glömt inbrottsvertygen hemma och nöjde oss därför med de andra rummen. Denna måndag var det soulnatt, och en ung, svart brud körde (efter denna brud) den här som jag avgudar.

Vi köpte två pints istället för middag, blev berusade och chillade i ett hörn. Några cherrytanter, noll pirater men några hippa reklamare som jobbade på något hipsterprojekt. Det var fett fint.

I torsdags så vibrerade East London av kulturella event och diverse småpretto hipsterhappenings, som alltid på First Thursday, första torsdagen varje månad. Det är nämligen dagen då alla gallerier har nya utställningar och magasin, märken och venues lanseras. Vi drog till Netil House i Hackney, för de skulle invigas med gratis fotoautomat och takterass!

Tyvärr tog vi oss inte dit upp för det var för roligt att klä ut sig och leka pundare/fjortis/Darth Vader/cool. (Gick däremot dit i lördags med Daniel och Ian då Netil House hade 1-årsfest. En av de bästa takbarer jag varit på, med heliumballonger, solnedgång, grillparty osv osv. I sommar är det Rooftop Cinema också. Gå dit!) Daniel mötte upp oss och efter att ha köpte lite k-cider och dissat alla öppningar på Vyner Street drog vi hem till Frida, som hade tre brudar från stockholm i hennes och Lisas rum vid Bethnal Green Rd.

För ett tag sedan möttes Olivia, jag och Daniel upp efter jobbet utanför Cheap Monday på Carnaby Street i Soho.

Vi var nämligen på deras lista för något event ingen vet vad det handlade om, förutom att det ingick drinkbiljetter! Smockfullt, och vi lurade till oss bra många extra av dessa "Cheap Money"-sedlar, som de så fyndigt hette och som du i utbyte fick en öl för. Karl-Anders, Felipe och Christina joinade oss, och sedan även Frida, Lisa och deras två vänner.

På direkten fram till alla pizzzzor de langade! Öl och pizza och hipsters och kläder, hej bra kombo.

Nöjda.

Alla fotografier av Cheap Monday

Någon snubbe hade ett one man band och spelade fyra instrument samtidigt. Vi brydde oss inte ett dugg men blev ordentligt berusade medan bartenderna smugglade extraöl till oss. Det kändes som Stockholm med gratisevent och all svensk design.  När vi inte var arton var det ju sånt vi pysslade med för jämnan. Efter att vi blivit arton också för den delen. 

Med alla dip dyes och stentvättade jeans tog vi bussen genom ett regnigt London till Catch där vi dansade oss trasiga. Sen gick jag hem med han som är så snygg, och hånglade mot tegelväggen i tunneln vid Shoreditch Highstreet. Det är sånt som behövs på torsdagar. 


Linn

På påsklördagen var vi alla oerhört bakfulla, men bestämde att bjuda hem några så att vi blev en sisådär tio stycken för att inviga vår bakgård! Annie, en vän från stockholm, kom med tåget hela vägen från Brighton, Konrad från Sydamerika och resten från östra London såklart.

fotot är lisas

Olivia kilade upp på övervåningen för att hänga upp cirkuslamporna längs vår tegelfasad. Det här med att alla englands hus är i tegel är för övrigt inte en överdrift någonstans.
fotot är lisas

Frida och Lisa kom redan innan jag gått upp ur sängen och vi botade direkt bakfyllan med en ny berusning. Resultatet var fint, natten var varm och London ljust.

Checka mysfaktorn med lamporna. Här Olivia, Taylor och Frida under päronträdet.

När alla trillat in var det dags att grilla! Och headbanga.

Några inne tjuvstartade innan resten av gänget joinade.  Vi åt halloumi, äppelkorv, klyftpotatis, rotfrukter och tsatsiki. Det hade vår australiensare aldrig tidigare provat. Skippade sill och ägg och skit, men se på påskliljorna, japp!

Dog över godheten på maten, mer grill åt folket. Därefter djade vi hiphop, dansade till svenskheter som maggio och panda da panda för att utbilda utlänningarna, hade sönder vinglas, skrattade åt Annie som höll ett tal på engelska som fick in aningen för många motherfuckkerrr och hade det förbannat berusat.

Någon ramlade på riktigt av stolen och vi kände att middagar i vårt vardagsrum får bli en tradition. Tillslut var vi klockan över midnatt så vi packade ihop alla och drog och dansade oss trasiga på övervåningen till ett fullpackat Catch. 


Linn

Chez Jeannette, Paris, 19.01.2012


Några foton från Alex engångskamera när vi var berusade av Parisatmosfären med Niklas i januari.

Jack White - Sixteen Saltines

Provakativt och bad ass och explosivt, precis som jag planerar att min helg ska vara.


Linn

fotografi

Förra helgen var jag inte hemma alls. Vi satt istället på platån utanför din lägenhets fönster vid Old Spitafields Market. Du hade kopplat in din uråldriga ipod, som är lika tjock som en gameboy, i högtalarkabeln och sedan klättrat ut till mig genom de engelska fönsterna som skjuts uppåt istället för att öppnas utåt. Jag blir så förbannat lycklig på tak, för där kan jag andas, och det vet du och klättrade därför med mig ut där man egentligen inte får vara. Allt blir ju så mycket bättre på tak. Därute i solen satt vi tillsammans, sex meter över alla på gatan med rykande pulverkaffe och åt din specialitet: blåbär, vaniljyoghurt och crunchymusli. Söndag eller lördag eller tisdag, det visste jag inte, bara att det var samma lycka som sommarlovets första dag i kroppen. I samma anda slängde jag bort min akademiska framtid och skolkade ännu en gång från mina distansstudier. Att vara ung och dum och fri och hångla på tak vs universitetsplugg, kommer aldrig vara en jämn match. Dina fingrar var flätade runt mitt lår och mina runt din nacke. Jag kommer inte alls ihåg vad du sa, bara att du fick mig att skratta så himla mycket.

Moln som människor passerade oss. Kanske några skurar, eller sun showers, som du sa. Jag frågade om det verkligen heter så och du nickade. När jag sedan sa att det är det vackraste jag hört, som att någon häller ner solsken över oss, så log du.

Våra ryggar mot tegelfasaden, omgivna av dina favoritlåtar på dundrande högtalare. De flesta vilka jag aldrig hade hört förr, men du känner till vad som känns som hela universums plattor, och för att hamna på dina spellistor ska de ha gått igenom oändliga sållningar, så den dagens soundtrack var så himla himla bra. Vissa låtar och mixar hade du postat på min facebook redan, som elektroniska blandband, och då de kom sjöng jag med i en vers eller tre, och du med mig. Det är så fint att fast att du kan så enormt mycket musik, ändå har en favoritlåt, som slår alla andra. 

Så när vi satt där på taket med ryggarna mot teglet och kaffet rykte och jag struntade i att studera, när molnen och människor och sunshowers passerade och dina fingrar var flätade runt mina ben och mina runt din nacke, när jag satt mitt emot dig och skrattade för att du är så rolig, men utan att jag nu minns varför. Just precis då spelade den tjocka ipoden just den låten som är din favorit. Och jag kan den, hela den, så vi sjöng med i verserna och refrängerna och nynnade mellanspelet. Det var bättre än känslan första dagen på sommarlovet, så då kysste jag dig tusen gånger om, för känslan av evinnerlighet är oändlig.

Några hipster, en turist och en äldre herre stannade på andra sidan gatan med sina kameror och förevigade två ungdomar som satt högt över livet, höga på livet, uppe på ett av Londons tak och kysstes. Jag hade gjort vad som helst för att få äga ett av de fotografierna.

Fast bara att det var jag som var en av de ungdomarna är mer magiskt än något annat.

Linn

ps. det är dessa stunder som för tillfället gör att jag är väldigt frånvarande här, men jag har inte glömt er.

 

Har precis fått hem den här i brevlådan. Om Ian Curtis i det sagolika Joy Division. Och en av de vackraste och mest smärtsamma film jag vet är baserad på denna så anar jag att den här kommer att hugga mig rätt i hjärtat den här med.


Linn

På en torsdag kom Konrad, en hemskt fin pojke som vi hittade däckandes i en väns fåtölj en snöig gymnasievinter för två år sedan och som blivit vår kompanjon sedan dess. På vägen tillbaka till Stockholm efter två månader i Sydamerika, där han haft politiska diskussioner på spanska och sett lava när han besteg vulkaner, tog han ett pit stop hos oss i London. Vi vaknade upp på fredagen, som råkade vara långfredagen och även Konrads 21-årsdag.

Jag sjöng, obviously, och kirrade frulle på sängen. Med muffins och ägg med Kalles Kaviar från Scandinavian Kitchen, satt vi i min och Olivias säng i några timmar och pratade ikapp sånt som ramlar mellan stolarna/fb-konversationerna när man inte setts på ett år. Kaffet blev kallt, och vi bryggde nytt igen.

Efter ett tag så var det ändå dags att visa London. Så vi drog till London Fields och jag drog anekdoter om hur ungdomspundarna hänger här på soliga dagar i ren bliss, höga på pulver och livet, när vi vandrade under trädallén. Berättade om squat-festen de hade där förra sommaren och hur jag brukade dra hit med Sam som sen slog mig i ansiktet förra månaden.

Vi köpte kaffe vid Broadway Market och gick förbi skateparken ner till Colombia Road där de ropar ut tre krukor solrosor för £5 på söndagar. Jag visade Banksy's konstverk och kärllarbutiken där de säljer denimjackor för £10. Vi passerade lägenheter, takterasser och pubar där vi hamnat på hemmafester/efterfester/övernattningar och allteftersom pekade jag och berättade hemliga och mindre hemliga saker.

Dessutom gick vi såklart in i Rough Trade som är en skivbutik precis vid Brick Lane där man kan fika, lyssna på och köpa plattor och använda deras egna fotoautomat för £3.

Konrad var förvånad, för trots alla telefonkioskar, tegelväggar och dubbeldäckar vi åkte med och passerade så var det inte det här han förväntat sig av London, på det bästa av alla möjliga vis. Därmed var jag extremt nöjd.

Längst fram i dubbeldäckaren drog vi in till centrala London (</3), för det är sånt man måste beskåda som turist. Skippade lustigt nog Big Ben och London Eye och chillade istället bland gayklubbar i Soho och dumplingsresturanger i China Town för att sedan hälsa på Olivia på the Nordic Bakery i Marylebone. Och där drack vi kaffe och väntade jättenerviga för vi hade nämligen en överraskning planerad.

Nämligen att bästa August också var i London utan att Konrad visste! Han sa att det var den bästa födelsedagspresenten. Det och snuset. August och jag har föresten samma födelsedag och är exakt lika gamla, coolt va? Känslan att vara vi fyra var oändlig och jävligt fet! 

I östra london-abstinens och för att visa våra hoooods drog vi upp till Stoke Newington till Punjab 58, en indisk resturang! Det är ju liksom lag att käka curry i England. Vi var de enda i hela resturangen och kunde dja lite som vi ville och hade fem sköna servitriser/servitörer som passade upp på oss som kungar. Det råkade även vara happy hour, som överallt i London mellan 18.00-19.00. Fast vi egentligen inte hade råd så beställde vi romdrinkar för hela den obefintliga slanten!

Sen du beställde vi förrätter, chilenskt vin (eftersom Konrad nu var sydamerikansk vinexpert och insisterade), garlic naan och fyra olika curryrätter.

Alltså wow vad jag avgudar indisk mat. Alla smakade hejvilt på de olika kryddningarna och Konrad åt en hel chili efter att August utmanat honom då han genom att bli 21 gått från pojke till nybliven man. Han tappade rösten och några tårar och vi skrattade elakt högt på det snällaste sätt.

Därefter släcks hela resturangen ner, och vi ba: "Wtf, porrmode på nu?", men icke, utan hela resturangligan på nio folk spatserar ut i ett Happpppee Birthdaee to yaa! Happee birthdae deah customaah, happee birthdae to you! Dödssöta människor och den livsfarligaste tårtan jag smakat, yum. Trevligaste personalen och godaste indiska jag ätit i London, så sväng in på Punjab 58.

Lite berusade och väldigt glada promenerade vi hem till Clapton för att byta om, dricka öl till the Black Keys och ta en cigg under det enorma päronträdet på vår patio.

Därefter lämnade jag min systemkamera hemma och fotade resten med min iPhone. Men den blev ju stulen så de fotona existerar ju inte längre.

Första anhalten var hursomhelst Pub on the Park som jag gått förbi oändligt många gånger men aldrig hängt på. Förbannat trevligt med massa folk och uteterass mot London Fields, och jag ser nog att vi hänger där jämt denna sommar. Daniel kom och hälsade på pojkarna och likaså Frida och Lisa. Det är så spännande när mitt svenska och mitt engelska liv kolliderar såhär. 

I diskussioner om punkband och afrikanska diktatorer, mordor och ex tog vi dubbeldäckaren ner till Shoreditch. Självklart blev pojkarna introducerade till den livsfarliga K-cider, som gjorde dem högst berusade, och även för de fina vakterna. Alla intog vi ett av båsen på Catch för Tim djade. Timmar av skriksång och sittdans följde, pojkarna korsförhörde han jag gillar och Sebastian joinade.

De fick även dansa till 90-talshipop på Efes och dricka G&T för £3, hälsa på vår favvobouncer Shirelle och våra brittvänner, sånt som göras bör. I sann londonanda drog vi givetvis på efterfest. Deji samlade hela gruppen i sin sjukt vackra lägenhet i hjärtat av Shoreditch där vi satt på hans mörka trägolv och drack red stripe. Någon tog sönder ett glas rödvin över hans laptop och någon dansade i det röda ljuset under värmelampan på hans fire escape, och det var bara fett jävla trevligt ni vet.

Klockan blev halv sju och jag vinkade av Olivia, Konrad och August som sovandes på nattbussen hamnade ute i fel del av förorten, för att gå hem och pussas så jävla mycket med han som är så fin. Det är också fint att få vakna bredvid en fin pojke som Konrad och sen somna hos en annan minst lika fin.


Linn

Ikväll ska vi till Old Blue Last på ännu ett gig, älskar den engelska pub-/spelningskulturen. Men inte vilket som helst utan det är vår vän Filip Spetzes band HOLOGRAMS, som är här in London Town och slaggar i vårt vardagsrum. Checka dom! Och är ni i London, se till att få gå på en spelning där.


Linn

Förrförra lördagen, när Konrad var här. Så sov jag inte hemma, men vi hade bestämt dejt sex stycken på ett av de bästa ställena att äta brunch på, nämligen the Breakfast Club. Om ni är i London så bli bakis och gå dit för att äta american pancakes eller deras When halloumi met salad wrap, som är himmelriket. Ett annat tips är att gå dit just för att bli bakis dagen efter och lyssna på Fleetwood Mac eller the Talking Heads medan man dricker passion fruit mojito i deras omaka fåtöljer eller i de amerikanska diner-båsen under foton på Teenage Mutants Ninja Turtles och snabba tonåringar från 90-talet.

Konrad, Olivia, Frida, Daniel, Lisa och jag i ett bås och vi beställde in allt vi var sugna på x tre så att det inte ens fick plats på bordet. Det var lite som en amerikansk highschoolrulle med maple syrup och tusen händer som sträckte sig över bestick och några som pussades i hörnet. Så borde alla bruncher vara. Sen tog vi en cigg och skrattade så att jag började gråta åt saker som bara är roligt med ens bästa vänner.



Linn

Min favorit för brunch är den vid Liverpool Street, och för drinkar den i Hoxton. Den i soho är typ medioker men ändå bra om man råkar vara i dom hoodsen liksom (ej alkoholtillstånd dock).

Idag är det fredag den 13de och det blev dagen då han frågade om jag vill bli hans flickvän på riktigt. Klart jag vill.

Nu kan vi rebella tillsammans; krossa speglar, kyssas under stegar, klappa alla de sotsvartaste katterna som korsar Englands gator och peka finger åt vidskeplighet. Jag tror att det betyder tur, att vara modig betyder i vilket fall tur. 

Fast inget av det spelar egentligen någon roll utan bara just det att jag tycker så hemskt hemskt mycket om honom.


Linn

Exceptionell marknadsföring.


Linn