U sang me spanish lullabies with the sweetest sadness in your eyes
Min vän Frida, som bara besitter de isblåaste irisarna i stockholm och är fullständigt överbeströdd med miljoner fräknar och välsydda klädesplagg(inte alls avundsjuk?), bjuder på låtar att somna till. Och för andra stunder när man bara inte orkar annat än att ligga ner och titta på ett oändligt vitt tak med trötta armar och grusiga/blöta ögon.
Digitala blandbandet här och hon och vännen Lisas blogg här.
Linn
Min dagbok, den blev stulen de skrattar åt mig nu.
Ibland känns det bara som om vi människor bara är ett skal att visa upp för omvärlden, jag vill inte vara ett skal.
Olivia
If you can't rollerskate me over, just tell me one of your magical moments and I'll lay down myself
bild Yvan Rodic
Det är helt okej när fyra ochenhalv håltimme står på temat och man cyklar hem, fyra vänner, över kyliga vägar. Skyndar in i huset och klär sig i alla stora tröjor i huset, stoppar tårna i tjocka strumpor och lägger sig inbakade i möblerna med rykande koppar med stötta kanter i händerna. Sega pepparkakor och mörkgula lussebullar sprängfyllda med saffran.
Jag vet inte, men det är något magisk med Hogwarts och alla inuti, även på film.
Linn
Att sitta bredvid sådana där slående vackra människor
och bara tyna bort i sin grå hy
själv strålar och och skimrar han.
man bara fascineras av hans sätt att föra sig
hur saker han säger jämt låter rätt.
alla skrattar med, vill vara likadan, i vilket fall vän.
hur kan hans kläder alltid sitta rätt och ens egen
bulta ut på fel ställen, kännas urgångna och på tok för korta?
det finns inte en chans i rymden att han ska lägga märke till
en tjej med tråkigt hår, vanliga saker att säga och hängande hår.
och rymden är ju ändå så stor.
så plötsligt tittar han, som man velat hela tiden,
och ögonen tränger igenom skinnet och ser rätt igenom hela skalet.
nu bultar inte ens kläderna ut, man står helt naken. sårbar.
och han ser att det finns inte ett uns spännande att hämta där.
tills ens egen blick slås ned, de grå kinderna blir röda och
för en gångs skull blir man glad att håret faktist hänger
så pass mycket över ansiktet ändå.
dölja, krypa ihop och smälta in i stolen.
det är då tankar som det här ska trängas undan
när blicken, blå som vinterhimlen, möter din
tänk då 'jaha, jag är helt vanlig med klumpiga ord och tråkig frisyr.
men jag är tillräckligt modig att titta tillbaka.
kan du tycka om mig ändå?'
för då blir man inte helt vanlig, man vågar dansa fulast i världen och
andra kommer se dig som skimrande.
och annars har man i vilket fall fått några extra sekunder att bada i
de mest slående vackra ögon på planeten.
Linn
Please take your highest heals so that I have an excuse to catch you
Mina nya högklackade
Det är solsken och första advent! Det är gigantiska tjocksockar som sitter om mina fötter och inom en timme kommer magen värka av pepparkaksdeg och ogräddade lussebullar.
Linn
Lördagar på loppis
Loppisfynd idag. Skinnjacka, stövletter och tv-spel. Nu måste jag bokstavligt talat springa iväg! Ska vara på jobbet om 11 minuter. Herregud.
Linn
hej hej hallå.
Fy fasiken vad kul jag hade igår. Marie bojkottades och vi drog iväg till en båt i södermälarstand istället. Det var liveband och dans fullt ut. Inte viste jag att man kunde vara cool och spela trummor med ena handen samtidigt som andra handen spelar piano, men se där det kan man. Lycklig skulle jag vara om jag kunde. Natten gick snabbt och plötsligt var det stängning. Trötta i benen, glada i hågen och tankarna på vackra pojkar gick vi sakta hem i den kyliga natten. En efter en släpptes av och sen var vi bara två igen.
Vilken fantastisk kväll vi hade.
Olivia
Kolsyra och mörka trappsteg.
Det blev rätt så mycket som förutspått igår. Kan avslöja just nu att vi blev medtagna på en båtfest vid Södermälarstrand där band hade spelningar i en maffig källare, smuggelöl kostade 25 kr och vi dansade, som alla andra, i ren 60-tals anda bland rökiga tegelväggar. Och utomhus satt tuffa mustascher, vågade glasögonbågar och vi och tittade på kolsvart vatten och dimmiga ögon, medan pojkar pussades. "Vad är vi utan närhet?". Emil har väldigt rätt ibland.
Det var jävligt bra.
Linn
Så var det dags igen.
Miike Snow blandat med strue duck strömmar ut ur högtalarna, nu går vi ut och gör stan osäker.
Olivia och Linn
Vi ska dansa som serpentinger och glittra som fiskfjäll
bild Yvan Rodic
Inatt vill jag ha pulsen av musik. Bubblor ska rusa i blodet och när man blundar kommer hela världen bli som smältande lava. Och så öppnar man ögonen och allt visar sig vara exakt så, bara med lite extra ansikten och skor. Rytmen av klackar och klirrande ölglas. Nu vill jag dra mig ut och ha den bästa natten någonsin!
Föresten så hade vi pannkaksfest hemma hos Olivia idag. En burk syld och tjugoåtta pannkakor, hög musik och pratbubblorna trängdes i luften. Kan lova att det var nödvändigt efter en så äcklig skoldag.
Linn
Solen sken medans jag skrev, men inte nu längre
Fredagen sprider glatt humör bland oss, alla känner att helgen knackar på. Till och med skolan känns värd att vistas i. Jag känner att det är dagar som dessa, då solen strålar och vägarna pustar ut efter regn, som livet blir lite lättare.
Snart släpps vi fria, det ska firas med fest natten lång.
Olivia
Kristaller, glitter, bibblan och strössel är liksom bara väldigt fina saker
bild knighttcat
För första gången sedan september var det sol under skoldagen. Det spred fnitter och sköljde bort många grå pölar av avgaser och kladdig kyla i ögonen. Det känns så ologiskt att bo i ett land där hela befolkningen går i åtta månader och längtar efter en annan årstid? Mycket av anledningen varför jag flydde i tre år till två olika världsdelar.
Utan solen så krasar jag lite ihop. Eller solskenet kanske det inte beror på? Det jag vet är att det är jobbigt att springa runt och försöka samla ihop trasiga delar av migsjälv. För stora att bära alla samtidigt.
Därför förblir jag nog en drömmare. Dimman och kylan och trasigheten blir lättare att bära på då.
Linn
Solong kärleksponkar
Länge sedan vi snapshotade lite så nu hälsar vi ajöss och drar iväg och dansar benen lösa.
Linn och Olivia
Blogmail till Julia och Linn, var tvungen.
HAHAHA, här har ni tjejer. Jara jag har på mig den otroligt fula tröjan (klänningen? kalla det var ni vill) jag fick som gåva.
För det första: Vem passar i den färgen?
För det andra: Hur bär man längden på den här saken?
För det tredje: Vem kommer på den fruktansvärda designen?
Jag känner mig lurig idag så jag väljer att ha på den på dansen, fattar inte att jag gör det här men Linn lär få sig ett gått skratt iallafall.
Olivia
Like a little bit of heaven
bild Yvan Rodic
Så här, det är så jag skulle vilja ha det. Håret. Det blonda vore som puts veck! Problemet är ju att jag är ju blek så in i norden, så det får nog stanna som en dröm. Personer i tungt mörka hårtestar blir så mystiska. Jag tror jag skulle behöva lite mer mystik i mig. Men vem har sagt att drömmar är något dåligt?
Linn
If I lived in China I'd have some Chinese children
Helt värdelös dag. Senaste timmarna har jag kollat på online tv, The hills, the city, Paradise hotel, Paradise hotel och åter igen Paradise hotel. Vilket liv jag har. Ibland undrar jag om jag inte har något bättre för mig än bara kasta iväg min fritid framför datorn. Imorgon blir det helg, dans på Marie Laveau.
Välbehövligt och förtjänt för de som kämpar som mig... Lite självironi, men man kan inte vara på topp alla dagar.
Olivia
Si quieres, si puedo, si mí sangre se calla como los árboles de limón
bild
någon dag när solen värmer fast klockan är tio på kvällen,
med rödvin i blodet och på klänningen ska jag sitta på ett tak
med en pojke som är ett huvud längre än mig.
hans ska tro att han super ner mig med ännu mer alkohol. för att våga.
medan jag vet exakt vad som händer och bara väntar på
hans fingeravtryck mot mina handleder, i min nacke och över mina kindben.
och mina handflator ska ta tag i hans rygg och ner i hans hårbotten.
och vid våra knän ska det ligga så många fortunecookies man kan köpa för billiga pengar.
det hade jag tyckt om
Linn
Även om jag skulle skrika in i dina pupiller skulle du nog bara ta mig för ett andetag
November är grått och så vått att vätan i luften tränger in i skelettet. Därför känns det som att jag bara måste dela med mig av en flod av färger.
För att lindra allt det sorgsna med kalla vägar som inte varit torra på hundrafjorton dagar kanske vi kan klä oss i färg?
Om inte det fungerar så kan man hellre ösa ett berg av strössel i müslin. Bara för att!
Måla alla naglar i starka färger, titta in i färgglada ögon och dricka mjölk med pastellgröna sugrör.
Ha som regler att bara läsa glada böcker med färgglada pärmar som handlar om hemligheter och färgstarka känslor.
Eller så skolkar vi och åker vattenrutschkanor en hel torsdag.
Fast bara att ligga under ett färgglatt täcke och lukta någon i håret som man inte vågat hälsa på i en evighet, eller stammat när man stått nära. En som fått revbenen att pulsera i smärta för att hjärtat slagit så jävla hårt mot hela tiden.
Bild 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
Linn
Det är att leka med eld när du drar upp det där med mig igen
Linn
Things you indore when u fuckin wit the boy
På texttv, sida 162 om jag minns rätt, står det om att det inom fyra år bara kommer strömma in jobb till oss. Brist skulle det bli på sjukgymnaster, sjöbefäl, psykologer och jägare bl.a. Däremot skulle man inte bli miljövetare, matematiker eller sjuksköterska.
Jaha, så tar man spåret in till den här eviga funderingen. Jag har en lista på hundratals saker som jag vill göra. Liten del kan jag visa här, fast andra är fortfarande lite hemliga.
- Skriva någon typ av bok med hemlighetsfulla karaktärer, magi och knytnävsslag av kärlek
- Ha en pyttehund med så skrynkligt ansikte att han ser gammal ut redan som valp. och alla skulle tycka att han var ful som stryk, men det hade varit okej ändå
- Bo i en renoverad vindsvåning med tegelväggar
- Få någon av mina vänner att ha en hejdundrandes konsert för att de är så musikaliska
- Själv bli lite musikalisk och lära mig ett tufft instrument, typ piano
- Tjäna över 40 000 i månaden!
- D y k a m e d h a j a r
- Börja samla på något, skrivna vykort kanske. och då skulle det komma flera varje månad för att alla skulle veta om att jag samlade och därför slänga iväg dom ifrån mystiska platser som Tjetjenien
- Kunna prata mandarin eller franska eller ryska
- Färga håret helt mörkbrunt när jag är ensam så att jag kan ändra tillbaka det
- Kyssa tusentals pojkar till
- Volontärarbeta för sjutton
- Ha picnic i ett träd med regn eller sol, men med en stor korg
- Ha en sommar i en stor, främmande stad där nätterna blir mornar och det roliga slutar inte däremellan
- Hångla satan på ett tak
Linn
Sa du en, två, tre?
Skulle vilja vara lika sparkle som den kvinnan. Liva upp omgivningen och köra min grej.
En medelålders kvinna ska beställa fika åt sitt sällskap.
Kvinnan: Jag ska ha en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en latte.
Biträdet: Hur många kaffe sa du att du ville ha?
Kvinnan: En kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en kaffe och en latte.
Biträdet: Alltså fem kaffe och en latte.
Kvinnan: Ja alltså, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en latte.
Biträdet säger surt: Nu vet jag ju inte om du hängt upp dig eller ska ha fem stycken kaffe och en latte?!
Kvinnan ser besvärad ut och tillkallar sin man.
Mannen: Vad är det som försigår?
Biträdet: Jag vet inte vad din fru vill beställa.
Kvinnan: Jag vill beställa en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en latte.
Mannen (sympatiserar med biträdet och sänker huvudet): Vi ska ha fem stycken kaffe och en latte. Och en
kanelbulle tack.
Olivia
Precis sådär skulle jag vilja ha, vilken lycka.
Med dessa bilder är jag såld, jag vill göra något med mitt hår och här är det. Hur fint!?
Aldrig att jag skulle sätta upp och låta det slitas av toffsar, varje dag skulle vart enda hårstrå på mitt huvud fritt få flyga i vinden. Inget skulle döljas.
Tyvärr tror jag att mitt kalluffs ännu är lite för kort men så fort tillfälle ges tänker jag springa till frisören och fixa.
Olivia
Rotmos med champagne
Mamma har bokstavligt talat tagit hem minst trettiosju glansiga magasin i rosa, svart och vitt. Förstår ni då var jag ligger efter i bläddringen av alla retuscherade bilder?
Det känns så frestande att klicka hem en liten elektronsik biljett till varmare trottoarer och rökigare klubbar. Bara ha det lite som när jag och Olga tog ett spontantåg till Malaga, gjorde massa av vad den staden erbjöd. Köpte en hejdundrandes middag med allt gott vi tycker om som oliver, ost och choklad och fyllde resten av påsarna med vinflaskor. På tåget tillbaka träffade vi långa pojkar med lockiga nackar och kastanjebruna ögon. Vi rodnade och dom bjöd oss med på konsert. Helt spontant, och helt inte sant. Men vår kväll landade i spanska natten ändå. Och det var varmt, självständigt och bara avslappnat.
Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska ersätta det här minnet med. Det är liksom inte så sannorligt att ha en likadan tisdag.
Linn
Fräknar, rött hår, hångel och lockar. Fin bild kanske?
Jag har bara hånglat hela dagen idag, hållit om någons nacke och kännt pulsen från någon annan genom hundra tjocka tröjor. Nej, inte riktigt. Fast om det gills så är det vad jag hade velat göra idag. Mycket hellre än att ha måndagsångest över 10 inlämningar och prov på tre veckor, pengabrist och annat härligt grått.
Läste Emil och Josefs lista över hur man lindrar vinterångest och Sandra Beijers. Borde börja bocka av, eller bara hångla massa på riktigt.
Linn
Skicka gärna tillbaka honom i ett stycke.
Äntligen har vi fått en egen Tvkändis. Spättan själv, eller Nicolas som hans riktga namn är, fick svar idag. Kanal 5 tar med honom i Wipeout. Sju dagar betalda i Argentina skulle jag inte tacka nej till.
Att han också ska få hoppa runt på en sjukt cool hinderbana är ju inte heller helt fel. Att allt sen visas för hela Sveriges befolkning är en annan sak, men sånt där är hans grej. Jag längtar redan efter fladdrande ben och galna skrik från hans sida. Tyvärr är det ju ett tag kvar tills det kommer visas, men kul kommer det att bli!
Olivia
Avrundning
Det blir nog att hyra Coco before Chanel ändå, undertexterna var under all kritik så vi drog och köpte thai istället. Är det inte enormt helgigt? Massa sov, sov, sov och thai och fest som får en att snurra i hela blodet.
Kvällen spenderar jag med hinkvis av thé och Bridget Jones. Lite låtsas jag skriva mitt cv, för den är uppe på datorn i vilket fall, men jag rodnar av filmen hela tiden att jag tappar koncentrationen. Hon är ju så genant, underbar, men fullständigt pinig. Jag älskar henne, som alla andra töntar.
Linn
Dual Kim. dead as swedish thaw
Den här bilden blir jag hypnotiserad av. Förmodligen är jag den sista att se Coco before Chanel men nu är det dags. Har ju velat se den på bio så mycket, fast nu kan jag inte hålla mig längre så jag och Julia lägger oss med tights och tjocksockar framför min bärbara.
Linn
VILLLLLLLLLLLLLLLL
Det finns så mycket som verkligen bara vill följa med mig hem hela tiden. Som bara längtar efter att bo i min garderob t.ex. de här skorna från oak nyc och jag hade bara haft så roligt om nätterna och skalbaggeringen från H&M s/s 2010 vill ju verkligen hälsa på alla andra ringar på mina fingrar. Gud så rik jag blir inom några år. Då kan jag tillåta lite fler saker bo med mig.
Linn
Min helg har varit bra, riktigt bra.
Att fota vid tillfällen som bör fotas har jag blivit riktigt dålig på. Jag glömmer helt bort att kameran ligger där i väskan och längtar efter att bli använd. Detta måste få en ändring. Inte ett fotografi blev det på Linns vackra egenlagade (!?) middag och bara ett ynka foto blev det från Bombardier. Men kul och händelserikt har det varit, även om bilder inte kan bevisa. Ett härligt bubbelbad med Victoria fick avsluta en frussen lördag i skidornas värld.
Olivia
När kväll, natt och morgon inte har gränser utan flyter ihop
Kvällen, natten, morgonen. Och jag var mästerkock! Så var det sådär roligt att man fnittrar, studsar i benen och bubblar i blodet. Det blev båthusfesten, för hemmafester har en tendens att sätta mitt skelett i darrning. Fanny slet ut golven med mig och fy tusan vad det satts på köksbänkar, på terassen, hoppades till all möjlig musik. Det pussades och pratades och dracks öl. Klockan blev tre, fyra, fem och vi hade så massa roligt. Kanske att jag kan sno lite bilder från Fanny.
Linn
Ursäkta, men det hänger glitter i dina ögonfransar
Min nya last i livet är Start-müsli. Oerhört nyttigt. Jag har bara inte en gnutta energi kvar känns det som. Julia kommenterade idag att jag hade mascara under ögonen, och jag gnuggade. Det visade sig vara mörka ringar. Ska jag gå och hänga mig nu eller sova innan?
I vilket fall blir det inte ett uns lugnare för att det är helg. Jag ska pussla ihop en middag att bjuda på och så får vi se om vi ska dansa bland allt vad Bombardier innebär eller om det blir båthusfest vid vattnet hos så jäkla sjuka vänner. Hur som blir det så knasigt roligt.
Hörs senare ikväll bland mojitos och pulserande musik.
Linn
Black sparkle wiped out all of the pollutions
Idag är en sån dag då jag bara undrar om blodet överhuvudtaget flyter vidare i mina vener? Allt känns bara igenkloggat, trögt och långsamt. Fast så är det förmodligen meningen att vara dagen efter att man fyllt arton.
Jag kan avslöja att det var den bästa födelsedagen jag haft. Ledtrådar: indiskt, takvåning med utsikt över hela världen, mörkt regn, ölhak, födelsedagskramar, blåsig källarklubb och människor jag får ont i hjärtat av för att dom är så fina.
Dagen idag såg därför ut som ovan.
Linn
Vi mår som vi förtjänar.
Nu har vi firat ordentligt. För arton år och en dag sedan föddes en flicka, vacker som en dröm, hon kanske inte var mycket för världen då, men oj som hon skulle utvecklats. Igår var iallfall dagen då hon blev myndig och det hejades på med middag, dans och alkohol. Inte ett öga torrt efter de magnifika tal som så vackert hölls av familjen. Rödvinet flödade och stillade våra törstiga begär. Lagom runda under fötterna begav vi oss till Baba, visade upp lagliga legg och dansade i natten med vänner. Vilken kväll det blev. Och viktigast av allt nu, är HON myndig.
Olivia
För jag har räknat ned så förjävligt länge
Så om två timmar och trettiofem minuter slår det in. Myndig. Ordet smakar bra nu, efterlängtat och så avundat.
Det blir som att kliva igenom en dörr och låsa den efter mig.
Lämna ett rum fylld med barndomsminnen, första kärleken och barnbidrag spenderade på the Sims-spel och lördagsgodis. Första alkoholsmaken och första gången när denna alkohol utervänt medan en något nyktrare vän hållt ens hår. Kyssar, stringtrosor, skolångesten, tjuvrök, trasigheten i hjärtat. En massa första.
Inget mer insmitandes genom rökrutor, rymmandes från vakter eller påmålade fejkstämplar överkladdat från en svettig arm till en annan frusen som stått utanför och väntat. Där varje kliv över tröskel, varje betalt inträde och varje utekväll varit en ljuv seger. Inga fler tårar lika salta som bitterheten i bröstet över att få vända i dörren. Nekad. Det finns inget mer ensamt än att vara själv kvar som sjuttonår i en ocean av myndiga vänner på lördagsnätter. Jag vet att det är så.
Oron över att fastna på fejkleget, glömma någon annans sista fyra siffror eller inte lyckas med att förvrida ansiktet i samma min som fotot, det är problem som inte kommer mer. Och jag drar äntligen en lättad pust.
Arton år. Inte många, men tillräckligt för ångandes vinkvällar, slitna dansgolv och intågandes över tusentals fler ställen en idag.
Och ni som fyllt, för vad som känns som femton evigheter sen, ni ska nog få känna av skillnaden ni med. In kommer en nyfyllen artonåring att fläkta bort sunket och återupprepande kvällar. Ny luft och jävlar vad roligt det kommer bli.
Fredag kväll. Alla är bjudna. Kanske Bombardier. Så mycket satans äntligen det bara kan bli.
Linn
Imorgon är en stor dag.
En stor dag är snart kommen. En stor dag för en stor flicka. Turen har nämligen kommit till Linn som äntligen arton år får fylla. Med pompa och ståt ska vi fira, allt är den där flickan värd.
Jag vet inte vem av oss som har längtat mest. Tillsammans har vi längtat länge men den senaste månaden, min första månad som myndig, har jag tyckt att något saknats. Men så nu imorgon kommer vi äntligen kunna göra staden tillsammans, lagligt!
Med kroppar fylda av bubbliga drycker och läppar trånandes efter kyssar ska vi spana på pojkar, skvallra och dansa bland främlingar. Nätterna långa på ostadiga ben ska vi treva oss framåt, det här kommer att bli bra ska du se.!
Hemma smider jag planer för att morgondagen ska bli perfekt för min tjej. Längtar gör jag som bara den.
Olivia
So the boys went mad like Santa Claus on e
Alexa Chung. Enligt mig är det nog en av de vackraste flickorna som stapplar omkring på gatorna någonstans i världen. Hade jag fått välja någon att se ut som hade det nog blivit hon. Det är ju så fint, det där mörka håret och ljusa ögonen. Även om Liv Tyler nästan tar första plats.
Fast så besitter Alexa en fascinerande stilkänsla och en gudomlig garderob, så några plus i kanten blir det ju.
Linn
hemliga brev mellan flickor
En av mina vänner skriver jag långa brev med. Dom handlar i vartenda fall om kärlek. Upplevelser om pojkar som klöser sönder pulsådern på oss, ord som spelats upp i huvudet en miljard gånger och äntligen vågar sägas eller bara som uppdatering. Vi vill så gärna stanna i varandras liv, även om det bara är med ord. Ett sätt att skapa en tillfällig och brutal bro mellan två verkligheter. Ni kan få smaka lite.
"Mitt liv är tomt på kärlek och pojkar, helt.
Tror jag fortfarande är lite skadad efter censur-mannen.
Det finns dock en kille, han som jag ville sova med om du minns?
Ja, så långt kom vi aldrig och jag bestämde mig många gånger om
för att inte titta på honom, inte prata med honom och inte dra in
doften av honom, utan helt enkelt glömma människan!
I lördags kväll när vi skulle åka hem från jobbet (vi jobbar på
samma jobb), så lutade han sig nära mig i minusgraderna.
våra andedräkter blandades till kondens mellan oss, och jag stod
fastfrusen i marken.
han lutade sig nära för att sladden till hörlurarna skulle räcka till mitt
öra, hans läppar i höjd med mina ögon, värmen från hans kropp så
nära, elektriskt, jag höll andan, stod på tå för att nå upp,
hör du? frågade han,
mm.. svarade jag, ansträngde mig för att inte dra in
hans doft, blundade, stjärnklar himmel..,
allt runtomkring försvann i toner till Mew,
skicka låten istället? sa jag och drog mig undan
och så var ögonblicket förbi.
Jag lever för sådana här ögonblick just nu.."
Linn
God can be so hilarious
Långt hår är fint. Fast kort hår har ju kännt så satans lockande på senaste tiden. Inte på mig, för kort hår passar inte Linn, så då klär min Olivia i det istället. Långa, smala flickor i tvärhuggna paiger, mörkmålade ögonbryn och mörka kläder. Mitt hår är nog lite mer som ogräs som bara växer och växer, som på bilden.
Om jag fått välja hur jag fått se ut skulle det vara en flicka med smalknotiga knän och spetiga armar. Håret skulle bölja i chokladbrunt, mörkt chokladbrunt, i kontrast med blek hud täckt av fräknar. Ögonen vore isblå. Lite så.
Linn
sometimes you've just got to give some more space
När någon pojke skickar en länk rakt igenom hela internetvärlden för att visa en gudomlig verklighet; bilder av himmelen, en galax i rymden, undertecknat: där stjärnorna föds. Jag bara undrar hur man inte kan få hjärtstillestånd och känna världen darra?
förklaringen löd, översatt lite halvtaskigt:
|
fullständigt tagen blev jag av bilderna, alltför fantastiskt för ord. det var en synnerligen vacker galax kallad M82, jag sparade även länken innan, som något jag ville visa dig.
|
Då skimrar nog blyertsen på denna söndag. Och ni som vill uppleva samma övervällande magiken klicka er in i rymden här.
Linn
November förblir en teckning i blyerts
Skuggspel har alltid fascinerat mig. Att vinkla saker, se det förvrängt eller bara välja ut. Det är väl ett sätt att överleva på antar jag, lindra smärtor. Engelska ord i Arial 12pt fortsätter att strömma in föresten, får mig slungad in i en vägg om och om igen.
Hösten konsumerar mig, gnager i skelettet och klöser i magen. Flyter jag bort med novemberregnet? Det känns nog så och mina föregående höstar gör sig påminda. Spansk äventyrsvärma, Afrikansk exotism och tillhörighet. Jag säger inte att jag vill vara där, bara att ibland blir det lite ensligt med dimma på glasrutan, ett ekande rum och regnmoln över himlen. Allt liknar en teckning i blyerts.
Det får mig att hålla mig till skuggorna.
Linn
bilder
Jag vill smycka min kropp med smärtans bläck.
Det skulle verkligen sitta fint med en liten tatuering. En vacker en som gärna skulle få pryda min handled. Det skulle vara som ett permanent smycke, ett jag skulle bära med mig vart jag än gick, dag som natt.
Ja en tatuering skulle allt sitta fint, ett märke gjort utav smärtans bläck.
Bilder ifrån: här, här, här, här och här.
Olivia
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Ibland kan jag undra hur det skulle kännas att bo en smula annorlunda. Runt om finns det högar av exempel på påhittig arkitektur, lustiga formationer, färgstarka kvarter. Det kan ta andan ur mig eller få mig att fnissa. Mänskligheten hade nog ändå mått bra av att bo lite mer såhär. Färgglatt. Konstigt.
Bild 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Linn
Dansa två i mörkret
Med slutna ögon kunde jag inte avgöra om det var dina läppavtryck mot min mun eller vodkan som gjorde mig snurrig. Känslan av att springa snabbt och fullständigt okontrollerat i nedförsbacke.
Linn
Brudar kan de med.
Lady Gaga - Bad Romance. Bisarr, galen och helt underbar. Vem kan komma på sånna knäppa grejer? Jag skulle ge min hand för att vara så cool som Gagan själv. Snygg är hon också!
Rihanna - Wait Your Turn. Har mer och mer börjat intreserat mig för tjejen efter misshandeln i sommras och kommit fram till att hon är tiktigt tuff. Snygg stil, stark och snygg. Skulle inte banga på att vara henne för en dag heller. Vilken kvinna!
Olivia
Under vintergatan...
...på en savann med lejon några hundra meter bort och vi slutade räkna vid åttio stjärnfall, gåendes i knastrande snö i en tystnad tjockare än ensamheten inuti, vid strandkanten kyssandes en lång pojke som smakat salt, i fula täckbyxor 4500 meter över havet sista natten på mt Kenya, med tårna i havet och håret vällandes över kanten av en brygga i Norrland, gråtandes i gräset över ett skärande ljud i hjärtat med en cigarett fastklämd mellan fingrarna, belyst av raketer och blöt i champagne en slaskig nyårsnatt, hängandes ut ur en fransk balkong i Paris, slumrandes hand i hand med en bästa vän i ett varmt utomhussverige.
Det är nio av alla stjärnklara nätter som varit så magiska att jag förstår varför jag ville bli astronom som liten. Pärlorna där uppe känns trygga och mäktiga som rubiner.
Linn
bild
Pirater och trollkarlar, det faller man bara för
Huttrar här för det är äkta vinterkyla ute, med isöverdrag på pölar! Därför gosar vi in oss inomhus, gör djupa avtryck i soffkuddarna och äter naturgodis. För er som inte vet kan jag avslöja att jag är superblödig och grät till sista Harry Potter-filmen nyss. Fast vem gör inte det?
Men så är det att jag kan skylla varenda sak på svininfluensavaccinet som strömmar i blodet. Ja, kanske inte tårarna. Resten ger mig alla anledningar att ligga inne, och det är inte illa det heller.
Linn
Min vän är Pete Dorhertys största fan
Nya ELLE dumpades ner i min brevlåda. Lika vacker och lockande som vanligt. I en slumpartad artikel om plick och plock dök Pete upp. Sex snabba fakta som direkt fick mig att tänka på Linn.
6 x Pete Doherty
Olivia
Om jag ändå varit där med Louis Garrel
Om ändå jag hade fått vara den där tjejen, om ändå jag hade dragit den där lyckligt lottade,om ändå jag hade fått kyssa honom.
Bilder ifrån här och här.
Olivia
Det är för att du ger mig Hollywoodkyssar mellan mattetalen
Herregud. "The Spare" med någon av de här tre i huvudrollen som prins Harry. Det är nästan så att jag inte kommer våga titta på den här för att jag rodnar automatiskt och kommer stamma och bete mig så töntigt. Sånt är ju inte så acceptabelt. Fast nog ser jag fram emot något nu! Skynda in och läs här.
Linn
Kimberly ovitz s/s10
We live in a generation where everyone wants to date Edward Cullen and go to Hogwarts. Då vill jag också äga en hästklänning på det.
Linn
If I write you your essay, would you kiss me back?
Det är kämpigt att gå från skola till jobb till hemtentaskrivning. Jag får göra mitt bästa men det här är himla mycket finare sätt att spendera en djup onsdagsbotten. Varmt och nära och armar överallt, och läppar, hår ihopslingrat med slutna ögonlock.
Det är så många kärlekar som tagit slut runt omkring mig den här tiden och det gör mig ledsen. Meningen med höstmörker och drypande kyla var väl att ligga i stickade tröjor på duntäcken tillsammans? Om vi byter till en era av ensamhet så vägrar jag vara med. Min verklighet vägrar att ställa in sig på ett sånt spår.
Linn
My comeback
Eller jag skulle gärna vilja säga att det är det, har varit frånvarande den senaste veckan/veckorna? men nu hoppas jag på lite ändring. Parisgäng är hemma, och nej inte alls avis har jag varit. Inte en dag har gått utan att jag önskat att jag var där, med dem, med fester, med fina pojkar och med 15 kr vin. Låter som livet i en dröm.
Alla mörka nätter på fina klubbar, inrökta lokarer och hemmafester i vackra lägenheter högt belägna i ett hus av dess like. Om ändå jag fått vara med där.
Jag har iallafall hunnit med en hel del själv:
- Blivit blödig
- Shoppat upp mina sparpengar på allt möjligt fint
- Betalt Idreresan
- Sagt grattis till sju vackra mäniskor
- Saknat
- Dansat natten lång på Snap
- Skällt ut främanden för sexuellatrakaserier
- Smygit på inbrottstjuvar
- Varit hos läkaren
Olivia
"Ser du, det måste vara ödet, vi passar varandra så bra."
Kan ni tänka er att jag sitter i min soffa i Stockholm och pluggar Naturkunskap just nu? Tänker inte prata om dagen för jag bara åkte flygbuss, metro, tunnelbana och flyg och det var dötrist.
Något jag däremot kan tala om är natten. Vi träffade ett par pojkar som tog med oss på vin och vidare till Chacha. De var fotografer och färgglada, klädde sig udda och visste så mycket om världen och foto att jag blev stum. Adrien och Laurence. Och vi drack drinkar och pratade smycken, Laurence lovade mig världen och hade så mycket klokt att säga. Så mycket vackert och vänligt att säga.
Det blev natt, sen natt och timmarna till flyghetsen räknades på allt färre fingrar på ena handen. Fast då kände jag bara att det inte borde spela in. Flyga kan man alltid göra, och det kommer jag aldrig njuta av, följa med på efterfest i stora lägenheter i Paris kommer inte flygande så värst ofta däremot.
Så trots några förhinder fick jag se en utsikt mot en glittrande stad från fjärde våningen. Det hängde inramade fotografier på varenda vägg, omatchande i ett genomtänkt pussel över teglet och fotomagasin i tjocka papper låg staplade överallt. Det var deras foton i. Vi låg uppochnervända i sofforna och uppspikade horn vaktade oss från väggarna. Dialogerna svävade ut till en oändlig grund om bla idioter överallt, sydafrika, ödet och hur det är att fota Kate Moss (hon är tydligen 'hilarious' och en riktig helylletjej), och tillslut låg det tomma muggar, läppar och fotografier överallt.
Det är då man kommer på hur fantastiskt det kan vara, att ha så mycket gemensamt med någon du känt i en halv kolsvart natt. Och man glömmer aldrig känslan av att gå hem på en gata med Mirage, en tung fotobok, i sin ena hand och någon annans fingrar i sin andra.
Linn
Och här är Laurence hemsida om ni vill kika. Fotografierna gör mig lite mållös.
Fotografier från dagar och så är det hem imorgon
Kan inte begripa att det är imorgon jag ska behöva uthärda en flygplansresa tillbaka till isiga Stockholm. Här springer vi omkring i bara tröjor ju! Antar att drömbubblan måste spricka upp någon gång och slunga mig tillbaka till verkligheten. Fast så fyller jag ju år om en vecka, och det är ju inte så pjåkigt!
Vi ägnade i vilket fall dagen till att springa i butiker. Det är sista utekvällen nu, som förmodligen går till Chacha. Om det slutar likadant som sista dagen förra resan här så har vi en enastående natt att vänta på.
Och ni som undrade om Milles så åkte han till London dagen efter, för Arctic Monkeys-spelningen. Det är tyvärr allt.
Linn
En salig blandning
Lite bilder från några av nätterna här.
Linn
Söndag och tiden står stilla
Metrons skramliga vagnar bekantade vi oss med idag. Dennis ville se Eiffeltornet så vi drog dit när det glittrade och sprakade på kvällen för att åka till Moulin Rouge i Montemartre. Trots att det är så sjukligt turistigt så tycker jag ändå riktigt mycket om de där. Allt står för massa mer än en vanlig byggnad.
Dessutom så tog vi en sväng till Des Deux Moulins, fiket Amelie Poulain jobbar på i filmen 'Amelie från Montemartre'. Omgjort men så vackert att jag smälte till en pöl på trottoarkanten.
Söndagsmys med naket och gammaldags, fransk porrfilm.
Linn
Ett dunhav
Söndagar här är som tysta. Affärer är stängda och vi sover till klockan två. Det hade varit lite roligt att visa er alla hur fint det är här i lägenheten, två trappor upp. Vi bor i en dubbelsäng med de fluffigaste täckena ni kan föreställa er, precis under två höga, franska balkonger. Saken är den att det är så mycket naket just nu så andra bilder är nog inte så möjligt.
Igår var det översvämning av gayar på Montana för övrigt. Och spet-Nico jagade taxibilar, som är en sällsynt vara här men vi gav upp och traskade hem, plankade på bussen och hälsade på Mona Lisa i mörkret.
Annars så tycker jag det här är fruktansvärt bra.
Linn
Regndroppar i ögonfransarna, och ända så flirtar pojkar bra
Tiden bara försvinner så snabbt här i Frankrike. Efter att ha mött upp vänner på La Perle sprang vi i spöregnet till en privatfest sju rangliga trappor upp med parisare, amerikaner och italienare. Hemliga hemmafester vi Chatlet är nog nya favoriten för det var så underbara människor, fantastiska drickor och dansande fötter under stora öppna fönster. Regndroppar i hela håret men det gjorde inte det minsta. Heart. Träffade en bedårande flicka vid namn Sédolène och en superlång pojke, Rocko. Vi dansade extra mycket.
Dagen tillbringade vi vid Sacre Coeur, åt Crépès, drack te och så ska vi strax möta upp Laura och Jeannette för mera natt.
Linn
Bland tvärgator, magnifika utsikter och bakelser
Le Kong, där Carrie lunchade, var enastående. Allt var oerhört exklusivt och kaffe kom med en chokladpralin. Taket var klätt i fönsterrutor hela vägen och man såg ut över hela Seine och vidare över hela staden. Jag kände mig så tjusig och bara insåg att jag måste tjäna mycket pengar så att jag kan flytta hit och gå på vackra resturanger, bo i flådiga våningar, klä mig i dyra klackar och välsydda klänningar. Nu är det bara så, och det känns skönt att ha något mål i livet.
Så slet vi ner sulorna mot gatorna, och gick gick och gick. En galen smyckesaffär, vintage Chanel-butik och macarons. Nu ska vi äta billig tonfisk och dricka 13kr champagne. Tyvärr har jag inte den där förmögenheten. Inte än i vilket fall.
Linn
5nov på Montana
Några bilder från Montana med Laura och Jeannette från Manhattan. Det skedde även en oväntad munvåldtäkt, fashions som rökte inomhus och champagneregn, en helt vanlig natt i Paris.
Linn
Morning glory
Morgon i Louvre. Precis avslutat frukosten med öppna balkongdörrar. Nicolas och Dennis soggar som vanligt och har knappt gått upp än men när de pallrar sig upp så tänkte vi ta en tur till Le Kong, resturangen där Carrie i Sex and The City äter lunch med ryssens exfru (sista säsongen). Annars kanske vi sprider ut lite slantar omkring oss vid Sacre Coeur?
Linn
Med mörka lockar, brittisk och sjunger som en gud
Fast han tog mitt nummer och ska ta med mig på konsert till The Arctic Monkeys imorgon. Förmodligen inte men han smsade precis och jag smälte och dog lite mera. Hur som helst kommer det här alltid att göra mig helt varm inuti.
Linn
försvinner till la perle
Linn
Knäsvaghet är ett konstant fenomen just nu
Paris har gett oss crépès och secondhand den här eftermiddagen. På franskt fik har vi spenderat massa tid och det är så fruktansvärt, ja franskt bara. Jag har kommit fram till att jag garanterat ska lära mig franska. Blir helt sugen på att följa med Olga som ska flytta hit i vår. Hon kommer aldrig vilja flytta hem, och jag vill inte åka hem härifrån heller. Man får liksom inte nog av att köpa färskt brod på bageriet istället för skogaholmslimpa på ICA, bo bland kullerstensgator och höga fönster, olika höga hus med snirkliga fasader. Jag är svag för sånt. Jättesvag.
Så klackarna hänger med ut inatt och snart börjar vinkorkarna frias och så får man se om en fransman med chokladbruna lockar kysser en i ett hörn bland små vinglas och väldressade fransyskor.
Linn
Återberättar hur min natt var
Natten. På något sätt lyckades vi trassla in oss till Balenciagas Exclusive Afterparty på Le Baron igår. Det stället är helporrigt med sammetsklädsel från tak till golv och speglar, stjärnor i taket och så myllrade det av modeller och designers, och vi lilla vi då. Det är en tidigare omgjord bordell som totalrenoverades och innehavs nu av smala ben smyckade i klackar för tusentals riksdaler. Vi räknade ut att champagnen vi fick var värd sammanlagt 2500kr på en höft sådär. Det är ju helt tokigt!
Natten var sparkle och nu ska vi snart ut och köpa mintgröna macarons och kika lite i Free P Star kanske? Franska kyssar!
Linn
Min värld skiftar i rosa och glittrar som havet
Om jag ska försöka förklara hur jag känner nu är det nog helt omöjligt med ungefär lite som en ballong med ångest som sprängs och släpper ut färgglada fjärilar och glitter och paljetter, hur töntigt det än låter. Så är det i vilket fall, och om man skulle kunna ta på det skulle det kännas lent och spännande och bekant och bra, bara. Fast så är liksom Paris, man måste vänja sig. Och om jag skulle gå sönder inatt skulle nog serpentiner flyga ut, förstår ni då lite vad som jag känner?
Vi trippar iväg och träffar mystiska människor på Le Perle nu så massa pussar till er Sverige!
Linn
Hälsningar från andra våningen vid Louvre
Vill bara säga att vi är framme nu sen några timmar sedan! Lägenheten är makalöst fin med två franska balkongen och hiss och höga fönster, ni vet sådär drömskt! Lagat billig mat, dvs tonfisk och grönsaker, det blir maten för veckan. Lägenheten ligger precis vid louvre och här kan ni titta på den om ni vill.
Om några timmar ska vi öppna vinflaskorna och sen bär det av till La Perle till att börja med. Trots att jag nästan grinade av rädsla på flyget faller alla bitar på plats här bland gatorna, fransmännen, billiga viner och allt vad Paris är. Jag är sådär mainstreems-kär i Frankrikes huvudstad, som alla andra, men det är jag glad åt.
Linn
Löser in en viss liten biljett imorgonbitti
Nu händer det där igen. Att jag gått runt och tänk på jagvetintevad och kommer på att imorgon är en biljett daterad att stjäla med mig till Paris. Känslan av overklighet, ja den är här kan jag lova. Därför sitter jag här och packar resväskan med bara ton av plagg och tre par skor, en hel drös av ringar och ett dussin halsband.
De som åker blir jag, Nicolas, Dennis och Andrea och vi ska svepa Paris gator med storm.
Linn
En flicka tatuerade balletskor i nacken på Londin Ink idag
Nej vad jag har letat efter en bedårande scen ur filmen Ballet Shoes när Posy gör pointes på ekgolvet hos privatlärarinnan. D e n f i n n s i n t e. Supertrist.
Men så är jag tokig i smycken och skulle jag stjäla från någon vore Jen Remark i farozonen. Titta bara:
Och här bläddrar ni igenom tusentals, okej kanske inte, men flera specifika bilder på hennes smycken.
Linn
Genom en lins vidare till en rulle och ut såhär
från 1, 2, 3, 4
Det är så spännande i min bok jag läser nu, "Inte utan min dotter" av Betty Mahmoody. Ni vet sådär spännande att man dessutom drömmer om allt när man sover, äter nästan lite fortare bara för att få vända blad så snart som möjligt. Ja, det blir liksom inte så värst mycket tid över att blogga på då.
Fast jag kan ju passa på att avslöja att jag är en riktig tönt gällande läsning, ord och att skriva, men det kanske ni hade listat ut? Lite fina bilder kan jag bjuda på ändå.
Linn
De hade nog inte så många kameror 1950 heller
Det var helt magiskt igår. På Norrmalmstorg stod dom två, helt som nykära, i långa finkappor, blankpolerade skor och rynkiga händer i varandras grepp. Jag fick träffa alla små kusiner med blonda lockar och mörkar baskrar. Det var så fint och mörkt bland kullerstenarna att jag kan nästan lova dig att det låg stjärnor strödda på himlen.
Så vi vaggades fram bland Stockholms gator i en vagn med gamla stoppknappar och inredning i rött och blankt trä. Det delades ut snittar och vin och Gröna Lunds tivolibelysning glittrade i fönstrena.
Så det var såhär fint det var lite mer av förr i tiden. Med manuella dörrar och biljettkonduktörer.
Därefter trippade vi i klackarna till lägenheten, tog hissen med gallerdörren upp till andra våningen där farmors man tänt levande ljus i vartenda fönster i hela trappuppgången. Och så fick vi middag och tre efterrätter och Emma lärde mig piano och farmor fnittrade som en skolflicka för jämnan och var så kär och så nöjd att taket nog blev ännu högre än vad det redan är.
Sen så åkte vi hem efter en varm kväll och jag bara undrade hur man gör för att få allt det där? Men hon är ju värd alltihopa, vartenda år i Kenya, Tanzania, Eritrea, Pakistan, Sverige... varenda tjusig lägenhet hon haft, varje dyrt par skor hon äger och stilig pojke hon kysst.
Som min farmor ska jag också bli när jag blir gammal, tänker jag. Stor släkt, vackra smycken, lycklig kärlek, fin lägenhet i stan och så glad, så glad, så glad.
Linn
