GRODPRINS

Olivia

Något av det fulaste måste vara när man sitter framför tvn och ler. Helt omedvetet och spontontant. Det är precis vad jag kom på mig att göra. När jag satt i min ensamhet var det där; ett hemskt fult och brett flin helt utan anledning. Jag flyger med i handlingen och tänker inte riktigt för vad jag gör. När jag väl blir upptäkt känner jag mig som generad. Flammig i ansiktet och varm i kroppen. Knasigt det där att skämmas i sin egna ensama närvaro.

Olivia

Det ligger en biljett i min inkorg! En biljett i min inkorg som går till en stad. Den staden som biljetten i min inkorg går till är ingen mindr än Paris. Paris! Förstå den va.

Den 4de November till 10de ser ni inte skymten av mig i Sverige för då strövar jag ner längs Champs Elysée, dansar trottoarerna slitnare och köper 10krs vin. Höga klackar och långa kappor. Med mig har jag Nicolas och Dennis. Kanske Fanny? Jag är så varm i hela kroppen, som en mättad alkolist eller en kär skolflicka.

Så min höst skymtar nu i guldigt, rött och massor av Paris. Ungefär så.

Linn

Olivia

Stress i all ära. Skvaller som osat. Skratt som klingat. Vänner som tisslat. Rykten som tasslat. Party för hela slanten. Kort och gott. Det är veckan som varit.

Olivia

Tid har jag tydligen massvis av idag. Så blir det när man är sjuk. Därför satt jag och funderade på hur fashinerande det vore med en oanad talang. En udda, enastående och häftig talang. De människor som har en innerlig passion till något, vad som helst, är speciella. Typ lika sällsynta som guldstjärnor på gymnasieprov. Fast hur glad blir man inte om man väl får syn på en? Jag önskar att jag kunde bli en. Steppdans kanske?



Linn

Sigmund Freud och hans teorier flyger som ett virrvarr runt om i mitt huvud. Sex och aggression styr oss mer än vad vi kunnat trott. Man ska försöka förstå sig själv bättre för att kunna lösa sina problem. Det är psykologi för hela slanten. Men även om hela min natt skulle spenderas läsandes om hjärnans vidunder tror jag inte att något skulle komma in. Det är som från en annan värld. Något okänt som inte är meningen att det ska vetas av. Iallafall inte av mig. Kunskap  som ämnat för proffs och kunniga. Proffesorer och psykodynamiker. 
Personer jag avundar, mig i mina drömmar.

Pjäsen på Dramaten var rätt så skojjig sådär. Vi satt på en balkong högt upp bland krussidulliga marmorskulpturer och skrynkliga farbröder med fotledslånga kappor. Allt var väldigt teatraliskt och när det var sådär spännande satt flera hundra kroppar och höll andan och ansträngde sig för att inte yttra ett knyst. Och i andra satt alla och fnissade.
Teatern handlade om sockervadd utan socker och nyckelpigor utan pigor, och det var väldigt fint. Fnissade en massor gjorde jag också. Och sen förstod man inte så mycket mer.
Fast sånt hör ju till. Det är Killinggänget ju, så det måste vara roligt. Sådär superkreativt att knuten voltat runt sin egen armbåge ett oräknerligt antal ggr. Ingen förstår, men kreativt och nytänkande är det. Fisförnämnt kulturellt.

Men så gillar jag ju det där, att sitta i en röd sammetsfåtölj i en guldklädd sal och bara fördriva tankarna på välvalda replikskiften och invanda rörelser. Ibland så fnissar man och sen så ryser man. Pjäsen var 75 % bra och resten lite krystat. Så mer teater blir det nog ändå.

Linn

Nu börjar helgen kan man säga. Fredag är ledig så jag ska bara hålla ut ett litet tag till för att få skingra mina tankar igen. Det blir trots det hektiskt hela dagen så förutom skolan ska jag tolkas som en teenage-mom när jag hämtar barnvaktsbabyn och så är det dans i mörkret på Södermalm. Ser fram emot båda.

Helgen ja, den skräms lite. Har så mycket borde, kommer, ska och vill, fast det lär bli pannkaka av allt. Det gör inte så värst mycket, kom bara helgen.


Linn

Något jag är väldigt svag för är folk med intensiva intressen och udda kvaliteter. Idag tänkte jag på munspel. Hur häftigt är det inte med de som kan spela piano eller gitarr? Men jag menar munspel, helcoolt. Nästan så man blir fullständigt skakigt knäsvag av coolhetsfaktorn, känn på den!

Om någon skulle slänga upp ett munspel mitt i natten och spela sådär innerligt blues:igt skulle jag nog kyssa den på direkten, som en äkta knäppgök. Fast det hade nog inte gjort något, munspelare är nog lite udda dom med.

Och ni som undrar över rubriken är vad det heter på engelska. Se det som dagens glosa.

Linn

Mina videoklipp. Kollade som snabbast in mina videoklipp och såg det som filmats innan Kärrtorp/Värmdö matchen. En smärre chock skapades inom mig när blev påmind om hur det var. Slängde snabbt ihop det bästa i moviemaker för att dela med mig av upplevelsen.

För er som trott att detta var något litet kan med detta klipp visa att det är helfel.
Blodigt allvar och superseriöst! Helt sjukt tycker jag att det är, viste knappt att det gick så många i lilla kärran.




Hur många gånger jag än kollar blir jag lika förvånad varje gång. SMG

Ps. Förlåt för dålig kvalle

Olivia

Det här är ungefär som jag ser mina vänner. Udda, konstiga och satans fräsigt häftiga. Udda blir jämnt, minus-minus blir plus. Coolt blir alltid coolt och snyggt blir alltid snyggt. Vi är alltid vi, vilket många inte gillar. Stackarna.



Får mig att tänka lite på det här djuret. Ligers. Blandning mellan lejon och tiger. Det är djuret jag skulle var om jag var ett djur. Med stora, tunga tassar och tjock päls, ränder och en kolosal man. Ba' så ni vet.

Linn

Klippte mig idag på Södermalm på något nyöppnat ställe i Skrapan. Måste medge att jag var himla rädd innan för vi mötte Yasmin som klippt sig där innan och hon var långt ifrån nöjd, hade fått 150:- rabatt och de andra frisörerna hade stått och skrattat år henne. Hon hette Jessica, frisören då, var mörkhårig och mullig.

Olivia och jag bestämde att om det var hon skulle jag be om en annan, aldrig att låta en sån människa klippa mig. Fast hur säger man något sånt utan att såra eller låta som en bortskämd liten bitch? Går nog inte. Man får väll bita i det sura äpplet och spela lite cool istället.

Hur som haver är håret en massa kortare, 12cm kanske. Och ändå väldigt långt tycker jag. Blond och lugg och långt hår och nyklippt. Så på ett ungefär. Som vanligt dvs.

Olivia kommer snart hit och tittar på Hollywoodfruar. Dessutom är jag X antal hundralappar fattigare men två plagg rikare. Har alltså gjort av med hela veckans lön utan att ha jobbat. Tummen upp på mitt liv. Och jag menar det.


Linn

Tidningen City. För en the älskare som mig var synen av detta uppslag underbar. En hel sida om bara the, den härliga drycken man aldrig kan få nog av. Det finns inget som är dåligt med den, och bäst av allt är att den är så bra att chitchatta till. En socialisations dryck som inte är dålig för hälsan, tror inte att det skulle kunna bli bättre.
Hur som så kommer massa nya tips in i min hjärna och tänker testa vartenda ett av ställerna.
Priser i alla klasser, något för alla penningpungar. Sen så skriver de skriver om ett ställe som säljer Kinesiskt te för 10 000 kr/hg, kanske något överpris men sikken lyx.



Kan också meddela att grodprins #2 ser ut som en Nordisk prinsessa efter besöket hos frisören. Superfin!

Olivia

Städar, återhämtar mig och äter vaniljyoughurt. Ofta blir det som att man gör kontrasterna till vad man egentligen vill. Istället kan vi låtsas att min söndag innehåller det här, för det är så det borde vara.


Omfamnad av fjädriga, fluffiga duntäcken

på en ranglig brygga och bara lyssna. Lyssna till vassens hemliga viskningar och blåstens pustar, eller bara på tankarna i ditt eget huvud.

Och bredvid spelar vana fingertoppar på strängarna till en gitarr.

Inget behöver höra samman eller vara fint. Det kan stänka salt i ansiktet, av hav och av tårar, gitarren får vara ostämd och solen borta. Bara täcket är pudrigt mjukt mot min hud.

Linn

Julia är på besök. Vi sitter och dirkuterar gårdagen över en kopp te. Helgalen verkar den ha varit. Svikande vänner, porrdansande tjejer, kissie sture, porrlekar och fyllehaggprat på vägen hem. Minnesluckorna flödade. Efter många om och men hade hon hamnat på en B-klubb med massa randoms. Konstiga bonnragg som frågat efter bra klubbar och sliskiga backslick brats som veklat få henne att dansa i ring. Nej tack! Riktigt roligt att höra om allt sånt man inte skulle skille få veta av i vanliga fall. Kanske borde satsa på sånna spontana kvällar oftare. Sorry inte för mig för ens om en månad.







Denna galna kväll var lite skillnad mot den jag hade. Låg och sov i Linns soffa, förlåt för att jag är en tråkig vän. Skönt ändå att jag har vänner som står ut med att jag inte alltid är på topp.

Olivia

Jag och The Libertines äter frulle, omelett, i stora tröjer och tjocka strumpor. Pete är som en nutida Ian Curtis. Livet är fint det. Nej, nu ska vi fortsätta flirta, jag och bandet. Adios.

En bild. Motiv: kanske världens snyggaste kille!? Jag vet inte vad jag ska skriva, är helt mållös. Kan inte hitta många fel på killen, om ens något. Det är helt otroligt, jag tror att jag drömmer för det är väll bara i drömmarnas värld som puddingar som denna finns. Skam att jag inte har en aning om vad hans namn är. Men klingar vackert i öronen gör det säkert, 100 %.
Oj oj men nu måste jag gå och torka dreggel.




Bilden hittade jag på Emmas blogg.


Olivia

Ett rum. Ångorna från två individers nattsömn härjar hej vilt. Gardinen dras upp. Morgontrötta ögon tvingas att hålla sig uppe. Nakna bröst täcks. Kläder sätts på. Smink smetas ut över ansikten. Två flickor talar om dagen som är kommen. Inget av det som kommer ut ur deras munnar är vettigt. Men det är Fredag och vi är hur som glada för det.

Olivia

Här sitter jag på en madrass på Olivias golv. Hon våfflar mitt hår så det blir helt krusigt och fluffigt. Annars värmer vi oss ännu mer med thé och strötittar på Heroes på tv. När vi är färdiga kommer det vara så strutsigt, mitt hår alltså. Helsture! Och nu sexar dom på tv:n.

Linn

O

Gammal goding. Helt rätt ord för den här filmen som jag och Nicolas gjorde för lite mer än ett år sedan. Ett tecken på att det finns roligare saker att göra i skolan än att bara plugga dagarna långa.
Humorn är knasig men det är så vi vill ha det. EggCats på hög nivå!

O

O

Ännu en sak har jag kommit på att jag tycker är himla fint. Gluggar.
Självklart vill man alltid ha det man inte kan få men gluggar är något ut över det vanliga. Otroligt charmerande om man använder sig av den på rätt sätt.

Olivia diskuterade det här för bara någon timme sedan. Vi är oense. Hon hatar vad jag älskar, men det är väl så saker är. Som baken, kluven. Jag anser fortfarande att hon var snurrig som byggde bort sin.

Jag fick precis fram en bild i huvudet på hur jag skulle så ut om jag byggde ihop alla mina krav. Himla rolig tror jag nog, och fin. Fruktansvärt snygg. En annan tanke nu i natten är vad alla andra har för ideal? Vissa kanske vill vara 1,40, muskulösa blondiner med små fötter och krusigt hår? Ingen vet. Eller jo, ni kanske.




Linn

Han är ju för porrig. Det är himla synd att han inte kunde få haft sin dialekt i serien också. Men inte gråter vi för det! Dags att ladda hem ett nytt avsnitt, Gossip Girl är släppt i USA. Medan så kan vi bara titta lite här:

Linn

Måste bara snabbt avslöja mitt beroende. Beroendet heter Mujaffa, bättre blir det när jag stolt kan avslöja att det är ett spel. Jo man kanske tycker att jag borde skämmas över att jag älskar världens mest IQ befriade och töntiga spel men nej, jag kan inte göra det.
Mujaffa är bara för underbar för att hatas. Han vill ha en cool bil, cruisa runt, hälsa på kompisar och knulla runt. Vem vill inte det? Självklart att jag ställer upp och hjälper till!

Testart vet ja!


Tryck på bilden för att spela!

O

Dagboken. Gammal från förr, ligger där och vilar upp sig efter att en flicka nyss bläddrat hej vilt igenom sidorna. Den river upp gamla sår, jag drömmer mig bort i glömda kärlekar och tänker tillbaka på fin vänskap. Det är lustig hur saker och ting kan komma och gå i en persons liv. Mycket av det jag har skrivit är saker jag sedan länge tillbaka har glömt. Men så nu, när jag bläddrar igenom, sida för sida, faller allt på plats. Det är mysigt att få återuppleva minnen från förr, speciellt kärlek. Tro inte att det är en enda som kommit undan, allt står uppskrivet till punkt och pricka. Alla som fladdrat förbi även den allra minsta kyss har jag nogrant skrivit ner. Sånt som är underbart och något alldeles eget att blicka tillbaka till. Känslor som svallar.

Listor har jag också skrivit i mängder. Vem som var snyggast, vem som var fulast, vem som var den bästa vännen, vilka som var de bästa ställena för en tatuering, vad mina barn ska heta, vad mina hundar ska heta, ja lite allt möjligt. Beskriver lite fint också hela innehållet i min fina dagbok, lite allt möjligt, hip som happ.





Måste fortstätta kluddra ner min handstil på papper, får inte låta det förvinna.

O

Det här är mitt absoluta favoritklipp på youtube. Solklar etta. En musikvideoversion av denna från mina kära vänner till lilla mig när jag befann mig i sanden i Malaga. Finaste jag fått.

Av: Olivia, Julia, Nicolas och Fanny
Linn

Saker jag längtar till den här hösten:

• 18 november och jag är arton år
• Pete Doherty konserten 4 dec på Debaser
• Att se "Coco before Chanel"
• Olga flyttar till Stockholm
• Jag spenderar pengar på en resa
• LP-spelaren kommer till mig
• Hångel. Ja, jag upprepar mig men ni måste medge hur bra det är.

Ser inte fram emot skolfoto imorgon.

Linn

Vinnarinstinkt. Idag ska vi alla samlas för att kolla på fotboll. Det är KÄRtorp VS vämDÖ, just den där "slogan" tycker jag är lite fånig. Vi tydligen så kärleksfulla på Kärran men på vämdö ska de tyligen inte längre få leva. Ja ja, jag vet att det inte är på riktigt men lite fånigt är det allt.

Tre olika skollag ska vi se springa fam och tillbaka längs med planen, tjejer, killar och blandat. Själv så ska jag stå och heja, heja på vadå? Känner mig inte alls sätskillt sugen får väll ställa upp bara för att.
O jag går in med iställningen att det kommer bli kul blir det säkert det, det blir aldrig roligare än vad man gör sig.





O

Nu har jag lärt mig att en guldfisk inte kan blunda. dvs, inte känna beröring till det yttersta (för då måste man blunda, som när man kysser) och inte heller flirta. Därför tycker jag att vi andra borde flirta lite mer, för guldfiskarnas skull då.
Men inte borde guldfiskar hänga läpp för det, de är ju trots allt gyllene.



L

O

En film med fransk ilska, höga tak, hällregn på stora fönster, nakenhet och cigarettrök i biografer. Du är knäpp om du inte sett den. Min favoritfilm sedan ett år tillbaka, just för att den är så konstig. Och porrig:

Tillbaka till kvadreringsregler och exponentialfuntioner.

L

Ett bra slut på helgen blev det iallafall. Ena halvan var fastklistrad med Engelsk romantik bakom en liten blå dörr någonstans i Londons kvarter. En helt valig man stöter på en stor kvinnlig megastar. Snygg Tjej + Snygg Kille = kärlek. Iallafall om man bor i filmens underbara värld.
Min andra halva av samma kväll bestod av Nicolas, en helmassa Nicolas. Poserandes i webcam, sjungandes i ljudklipp, haggandes i vardagsrum och skvallrandes i telefon. Genom tekninkens underbara värld så följde jag till och med honom ner till seven för att köpa cigg. Fantastiskt sture.

Men alla bra kvällar har sitt slut och nu kallar sängen för ännu en god natts sömn.

O

Ensam mamma söker. Kan det bli mer B?
Hur kan ett progrem som detta få bästa programtid på en söndagskväll? Det är sjukt vad Svensk tvproduktion ibland pumpar ut, pinsamt. Nu sitter mammorna och diskuterar med sina barn om hur männen borde se ut, blånt hår med mörka slingor, sexpack och hockeyrumpa. I hopp om att Han med stort H ska finnas där skämmer de ut sig i TV. Männen berättar om hur de kan tänka sig att säga upp sina jobb bara för att få spendera sommaren med just "sin" mamma. Sen att när progammet är slut är alla som varit med "kändisar" är ju en annan dun grej.
Hej kom och hjälp mig nu kan det knappt bli värre, jag vill här ifrån!

O

O

Nu var det så att jag hade tänkt mig att spendera hela söndagen åt att plugga. Oj vad jag hade behövt det med tanke på hur kommande vecka ser ut, det är prov och inlämningar i drivor. Såklart så kommer det inte att bli som jag har planerat. Första hindret är allt roligt som finns här på intranätet. Hur mycket jag än försöker att komma ifrån så går det inte. Jag är fast som en fluga i en spindels nät. 
Det är konstig det där, hur man kan fastna så lätt. " Ska bara kolla en grej lite snabbt", vem tror jag att jag lurar? Jag kan innte hålla mig till en grej snabbt, jag måste kolla allt för att bli nöjd. I flera timmar kan jag sitta utan att bli uttråkad, jag har inget liv. Men det är väll så det ska vara när man är en datanörd.

Nästa hinder till min "perfekta" pluggdag kommer om några minuter. Jag ska upp på taket och plocka vindruvor. Ett riktigt slavgöra men har man beställt vindruvejuice så har man. Får väll stå ut med att jobba lite för den goda sakens skull.

I eftermiddag kommer tredje hindret då jag ska iväg med min familj på lite skoj. Får väll hoppas att jag hinner kludda ner några bokstäver på mina papper mellan allt så jag kan känna att jag gjort någon nytta när dagen är slut.

O

Jag känner mig så sårbar precis i denna stund. Hoppar omkring som en hoppetossa i nylonstrumpbyxor och underkläder, med en skyhög tofs mitt på huvudet och suger upp varenda dammkorn till U2 på en så stark volym att grannarna nog kommer över och klagar snart. Herregud, om dom gör det.
Men man ska ha roligt när man städar! Om ni skulle se mig nu, ja inte skulle ni ha tråkigt kan jag lova. Sjunger vidara dåra..!

L

Fredag! Rusar fram och tillbaka mellan håltimmar och lektioner, secondhand-affärer och städning. Någon hundralapp fattigare med en ny kavaj, två lp och kaffefika. Jag ska skyndstäda hela mitt hus för att tjäna igen förlorad penning och sedan trippa vidare till stan. Där hoppas jag på att hinna med en klippning för håret är K:et i Katastrof. Nästintill i vilket fall. Köpa vin också då!

Tro inte att det är färdigt där, utan sedan är det nollning! Ska möta upp Frida och hennes vän för att låta vinet flöda i ådrorna och dansa bort hela natten mellan äggklädda femtonåringar med spritpennestreck i pannorna. Fast jag hoppas nog mer på en efterfest.

Efterfester är min nya favoritsyssla nästan.

Så nu var det fram med dammsugaren, och gud vad jag önskade att jag kunde lägga på den fantastiska 80-tals musiken på en otymplig lp-spelare. Får bli en hederlig cd-skiva igen, eller så får jag väl modernisera mig lite med Spotify. Puss!



Paris i juni!

L

O

O

O

O

Mitt hjärta faller sönder i sömmarna och svider blodigt ibland. Då brukar jag gå in på min favoritblogg i hela cybervärlden. Komplett, trasig, mörk, djup och helt andetagslätt. Jag talar om fenomenet Black Ascot.

Om en ung överklasstjej boendes hos en frånvarande styvmor i en sjutusan till lägenhet på Östermalm med kakelugnar överallt och 750 klänningar från de dyraste märkena. Där i ligger alkoholångerna ständigt närvarande med cigaretterök slingrandes emellan. Parfymer ligger tunga runt vackra kroppar som sitter i höga fönster och med vinglas. Pojkar kommer och går, gör lakanen skrynkliga och huden svettig. Och så skriver hon som en gud.



Tyvärr är hon död. Tyvärr är hon påhittad. Sorgligt hur som helst.
Ett pr-trick av en teaterpjäs. Hon är en rollfigur. Fast ingen bryr sig.
Jag går in, klickar, skummar igenom, låter alla ord sugas upp av ögat, ner genom blodet till känslorna. Mitt i prick, varenda gång och det ger tröst. Inläggen.

Jag talar om Black Ascot. Fenomenet.

L

O

Nicolas och jag var och simmade idag. En kilometer igen. Vi blev tillsagda att vi simmade för fort av en liten grådaskig utländsk farbror med så djupa fåror till surstreck (negativa motsvarigheten till skrattgrop) och en markant flint på skallen. Det är så fruktansvärt sånt där och det har vi diskuterat.
Dagens dilemma: Vad är värst?

1. Personer som bara ligger hemma, dag ut och dag in. Det ända de gör är att fylla munnen, magen och låren med flottig mat. Låter kroppen smälta ut till en degig klump och vägrar låta blodet pumpa ut i fingrarna.

eller...
2. Personer som faktist pallrar sig till gymmet, simhallen eller på träningsrunda och cyklar/simmar/går högst en intervall på 30 sek och sedan står och hänger. Intervallen innehåller inte mer prestation än att stiga ur soffan och lunka till toaletten. Och så går de hem, skryter om träning och är helnöjda.

Vi kom fram till nr 2. De stör alla andra och nr 1 försöker inte ljuga för någon uran erkänner kort och gott att de är för lata.

L

O

O

I ett gräshav ligger vi i solljuset. Fingrarna steppar över tangenterna till Nicolas lilla haggdator. Det är rast och tonåringar ligger utströdda i färgglada kläder som strössel över hela skolgården. Uppåt stiger dansande rök från olagligt utköpta cigaretter som bekvämt ligger mellan vana fingrar. Inte ens en femtedel har rätta åldern inne. Fast så är det och har alltid varit. Lite busigt hemligt och rebelliskt.
Solen stryker över ögonlock, svartklädda ryggar och blekta hår. Även om de flesta byter hårfärg för att matcha årstiden och bestämt stänga sommarfacket och slänga in den i en rad av sommrar. Nu Svenska C om tre minuter.
Nu kom Fanny med sitt eldiga hår. Nyklippt! Vill med.

L

O

O

Det skulle vara så härligt med lite hångel just nu, håller du inte med?


L

O

Min namnteckning ligger nu nedklottrad på ett kontrakt och hemma ligger ett fem-pack strumpbyxor. Det har inget att göra med varandra förutom att de båda inträffade idag.
Namnteckningen kom till på mötet jag och Fanny var på. Vi är ansvariga för att organisera vår studentskiva och idag är allt spikat. Ni kan ta upp era kalendrar på en gång så att ni vet bättre än att boka in annat då.

Den 4:de Maj har ni lagt etthundratjugo:- och går instruttande, på ett förväntansfullt berusat sätt, utklädd till något festligt.
Platsen är Rose, dvs ett nyrenoverat Berzelii, med himmelshöga tak, sammetssoffor och otroliga dansgolv.
Bra fixat är det, då endast 19 skivor kommer att få hållas där på hela året och minimum är 300 själar.

Kvällen till ära äter jag kantareller och skummar igenom spanska mejl från pojkar. Och snart så startar idol. Det är lite min dag det. Strumpbyxor är annars en olidligt tråkig utgift, fast ändå som att köpa mjölk. Helt nödvändigt.


Fancy och jag.

L

Glammigt. I de här dagarna går jag omkring som en smyckesbutik. Minst två halsband, tre ringar, armband och stora örhängen. Det är vackert. När man tar ett steg skramlar det eller prasslar, klinkar och rasslar.
Handlederna blir tunga och fingrarna utsmyckade. Mina halsband är kanske inte alltid söta direkt. Igår hade jag en hängd ballerina som såg ut som en kedjad slav, plus mitt fickur.
Ni kan få se någon gång, idag var det ett skedhandtag och födselbrickan. Lustigt och udda tycker jag om. Och så mixar jag gärna guld och silver hipp som happ med färger och utan. Säkert mot alla regler i världen men någon ska ju vara så också.

Här fotade Fanny mina vänsterfingrar idag.

L

Just nu. Madonnas kaxiga röst pumpas ut ur högtalarna. "This is your chans to shine" uppmanar hon, jag dansar runt i vardagsrummet i min ensamhet. Stegen kommer automatiskt och jag tänker inte alls på vad jag gör, släpper bara loss i något spontant. Låter kroppen följa sin egen väg och göra som den vill. Just nu är det inte jag som bestämmer vad jag gör, allt kommer ifrån mitt undermedvetna.
Fånigt det måste se ut för de som går förbi mitt fönster. Men vad bryr jag mig om det, har Madonna till mitt försvar. This is my chans to shine!

O

O

En annan dröm för mig är ett alldeles eget körkort. Kanske låter klyschigt men jag vill kunna glida fram på gatorna med musik pumpandes ut ur högtalarna. Jag vill kunna åka på spontana utflykter världen över, vart vinden bär. Men framför allt vill jag känna friheten som kommer när kortet ligger i handen mitt framför ögononen. Det skulle vara så bra om jag på försenade vardagsmorgonar kunde sätta mig i bilen och i rasande fart köra.

Min plan är att på dagen då jag blir arton köra upp för första gången. Stenhårt jobbar jag med att öva öva öva allt för att jag på denna dag ska lyckas och bli given mitt efterlängtade kort.





Hoppas att dagen blir bra

O

Nicolas och jag var på Forsgrenska badhus och simmade nu på eftermiddagen. 1000 m, en km simtag. Som om jag skulle simma hela vägen hem från tunnelbanan. Hoppa i och crawla mig till grinden, över övergångsställen och genom trottoarer.

Simbassänger är ett fenomen i sig. Eller snarare simhallarnas alla besökare som samlas, smetar fotvårtor på kaklet och sprider svamp i klorvattnet. I duscharna står de och sneglar på andras nakna kroppar och, enligt Nico, skäms man verkligen inte över lite tillfredsställelse mitt i nakenheten heller.

Så ska man simma runt där och låtsas som ingenting. Stänk och stön, allt är fräscht. Det gäller bara att hålla tankarna borta från allt det här, som exempelvis allt som skulle simma in om du hemskt nog råkade öppna munnen.

Trots allt detta tycker jag om att simma. Snabbt och smidigt. Bra träning. Allt går så fort för du är så upptagen med att tänka bort äckliga saker att du helt plötsligt är färdig. Vatten är fint. Så spatserar man ut med mjölksyrade muskler och luktar klor.



L

Idag har det vandrats runt bland alla möjliga olika möbler och detaljer. Våning efter våning, rum efter rum.  Fina saker och fula saker i en salig blandning har jag stött på.
Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd, initsialera på dessa ord bildar IKEA. Det bildas en lustig kännsla inom mig när jag går runt där, jag blir som ett barn vars enda tanke är att springa runt och ta på allt som kommer i min väg. Hålla, klämma, lukta och känna.
Oftast kommer jag där ifrån med en massa onödiga saker som inte alls var planerade men idag lyckades jag hålla mig till att bara köpa det jag kom dit för. Två smala vita hyllor, som tillsammans med de två LP-skivorna jag köpte i helgen, ska pryda min vägg.
Förhoppningsvis så kommer det att bli urtjusigt.

Just nu ligger jag i min säng och lyssnar på ljuvligt vacker pojkröst som sakta slingrar sig ut ur högtalarna på min dator. Snart är det THE bjudning på schemat.

O

Alltså det är nästan så att jag gråter ögonen ur mig. Victoria, och alla andra, berättade för mig att, hör och häpna nu, Pete Doherty kommer till Sverige. Inte nog med det ska han spela på Debaser.
Bara här dog jag. Sen kom åldersgräns 18 upp och min puls upphörde. 'Vilket datum?', frågar jag med ett märkbart darr på rösten. Ja, förmodligen innan din födelsedag. Då började jag nästan lipa i verkligheten, och inte bara i mitt huvud. Tårar, dripp dropp. Om jag vore så töntig.
Bet mig i läppen och har gått på nålar i rädslan, men samtidigt förväntan, över att titta upp fakta på internet.

Google är min vän och fann snabbt och smidigt vad jag sökte. 4 December. Åh herre min skapare. Då har jag varit arton i typ två veckor. Kunde inte avgöra om min puls upphörde igen eller kom tillbaka hårdare än någonsin tidigare. Två låtar säger Spotify att det var. Lyckorus i hela kroppen, att jag skulle få gå då på Debaser och se Pete Doherty för trehundralappen.

Och så scrollar vi lite, och vad finner vi där? I två tecken knuffas min plan ner på rygg, knäcks ett par gånger för att sedan grusar ner och pulveriserat mot något kallt och hårt. Två tecken. De lyder tjugo. Två Noll. 20år.

Aldrig är någon nöjd här i livet. Är man inte arton får man inte, är man arton är man inte tjugo och då duger inte det heller. Jag blir så ilsken.



Nu knakar mina tankar i andra mörkare banor. Jag ska in där, om jag så ska sälja mig. Okej, kanske inte, men in ska jag. Fejk. Stämpel, leg, ingång. Någonting.

L

Jag har gått och trånat och funderat länge nu på en viss sak. Den innehåller bläck och smärta, dvs en tatuering.
Det är delade åsikter jag har om tatueringar. Det kan var det fulaste som finns i kombinationen grånade piercingar och stora skuggiga blaffor av färgmix över halva kroppsdelar.
Å andra sidan är det himla vackert på samma gång, som ett smycke.

Problemet nu är att då den kommer vara med mig genom alla mina resterande år vill jag vara så bombsäker att jag inte kommer ångra mig. Och beslutsamhet rimmar inte alltid på Linn.

Såhär långt har jag kommit i mina tankegångar:
Den ska sitta på undersidan, utmed mitten av vänster underarm och vara fullständigt svartvit utan skuggor. Kontraster är jag ute efter.

I min tatueringsmapp ligger lite inspiration från helfina tatueringar:


Den här fjädern gör mig himla suger på att smycka min rygg
En gammaldags grammofon, fast då utan färger


En vit fågel

Min vän Denise snygga handled
Helfin

Superfin

Nyckelben. Ja de är ju vackra.



Den här är jag nog mest sugen på, i denna stund. Tummen upp!
Det återstår att se vad det blir. Inte om, utan mer när.

L

Mys med film och popcorn. Det är vad en söndagskväll ska innehålla!

För övrigt så sitter jag och funderar på att snarast åka till London och hälsa på vän...

O

Drömmar.  Även fast jag kanske inte själv vill tro det måste jag ändå erkänna att min högsta dröm är väldigt långt borta just nu. En alldeles egen lägenghet, orden ger mig gåshud.
Varje dag sitter jag och bläddrar mig igenom högar av tidningar och letar för fullt på hemsidor allt i hopp om att hitta mitt eget.
Något att möblera i min personliga stil och färg, det är vad jag vill ha.
Som sagt, just nu är denna önskan långt borta, men drömmar är till att fantisera sig bort med.






På tv visas en annan drömvärld, diamantprydda VS modeller som struttandes går längs med podiet. Vackra som få med meterlånga ben, som från en värld långt ifrån denna.


O

Olivia och jag vaknade hullerombuller mellan varma, skrynkliga täcken och kläder. Drog på oss stora tröjor och tassade ner över trägolven till köket. Efter lite frukost bläddrade vi i tidningar, mellan kanaler och internetsidor. Ett blixtnedslag mellan platsannonser om loppis.

Plockade på oss ett par jeans och massa smycken och åkte bilen till Täby Galopp för bakluckeloppis. I rader av kombibilar fyndade vi gamla ringar, lekfulla berlocker och framför allt massvis av LP-skivor. Madonna och The Beatles i stilrena fodral.


Jag har tjatat om mammas gamla lp-spelare nu nu kan jag knappt bärga mig tills jag får den. Problemet är att den står uppe i Umeå, men när den kommer farandes hit ska jag spela mina skivor så mycket, så mycket. I källaren ligger också en back med fler artister. Ska strax ner och bläddra mellan dom också!



Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Har fått klagomål (utbrott) på uppdateringen. Skaffa ett liv.

L

O&L

Baka, baka liten kaka.

Känner att det rycker i mina baksugna fingrar. Småkakor i dussintal ska här göras. Att baka är som en befrielse, läsa recept och måtta upp olika ingredientser i alla dess smaker och färger. Inget annat att behöva tänka på. 
Men det bäsa med bakningen är varken förberedelserna, den härliga lukten som glatt sprider sig i hela huset eller det otroligt goda slutresultatet. Nej, det bästa med baknig det är att smaka på smeten. Så gott, så gott.
Snart kommer Julia att knacka på min dörr, hoppas att hon vill vara med och dela denna upplevelse med mig. 

Roligare blir det när man är två, eller varför inte fler? Delad bakglädje är dubbel bakglädje.

O

Min tanke var att lite sådär smått entusiastiskt slänga ihop en liten sommarresume nu när vi officiellt erkännt att hösten är här. Men till min förskräckelse upptäckte jag att nästan alla mina bilder var totalt utrotade. För någon månad sen kraschade min dator, dock trode jag att jag fantastiskt nog hade lyckats rädda de flesta bilderna.
Ack så fel jag hade.
Endast 50 ynka foton hade sparats, 50 minnes värda foton, men vad hände med resten?

Detta är nackdelen med digitalafoton, ena dagen har man alla bilder, var och en visandes ett unikt minne, men andra dagen är allt som bortblåst.
Riktigt tråkigt är var det är.

Men en resume tänker jag försöka bjuda på iallfall, dock blev det Fanny som fick stå för de flesta bilderna.

O

Igår satt vi på Rival och tog flera koppar kaffe. Inlindade i fleecetyg med tunga ringar på alla fingrar lät vi den lena koffeindrycken föras ner i halsen. Kameror togs upp och någon, förmodligen Nicolas, uppfann en slags fånig lek, som alltid. Botox hette den och vi lekte tills vi kiknade av skratt.
En oversize jeansväst försökte ohjälpligt värma mina överarmar, som återigen börjat skifta tillbaka till blekvit igen, och rasslande guldhalsband dansade till våra hastiga rörelser.

Mina intressen, eller rättare sagt vad jag upplever roligt, växlar väldigt ofta. Det är lite som säsonger.  Jag förbrukar varenda liten droppe av intresse så intensivt för att sedan lämna bakom mig ett bra tag. Mycket känns så tråkigt och uttjatat.



Återigen till ämnet Fika. Det tjatade ut sig något ofantligt, men efter regn kommer solsken. Och nu satt det oerhört perfekt fint med heltrevliga kaffetimmar på ett par soffor i, ett fortfarande ihärdigt, solsken. De tre vännerna och jag.

Och bredvid oss satt Apoliva-tjejen. Hon som alla anser vara så obehaglig. I verkligheten var hon faktist kolossalt snygg, på ett lite skräckingivande sätt. Ansträngande var det att sitta där nära inpå med just 'hennes' låt som enda melodi och text i ett ekande huvud. Fanny började omedvetet nynna kanske fyra ggr, för att därefter övergå till en djup rodnad. Fnittrigt.

L

Vänner är allt bra att ha, de är underbara!

O&L

Dålig dag, vet inte varför. Hela dagen har jag längtat efter att få komma hem men när jag väl är hemma vill jag annat än att komma där ifrån. Det är lustigt det där, att man aldrig kan få vara nöjd menar jag.
Jag kan gå och tråna efter något i en evighet men när jag väl får det jag vill ha är det inte av intresse längre. Lite jobbigt tycker jag allt att det är, det känns nästan som att jag inte riktigt kan bestämma över mig själv.
Sånt får mig att bli vemodig.

Nej nu får det vara slut på deppmode, dax för lite film a la happy happy life!

O

Dans. Vem hade kunna tro att det skulle vara så svårt att dansa? Svårt att få det att se någorlunda bra ut?
Jag kände mig som ett  fraggel när jag stod där och kollade mig i spegeln medans kroppen gjorde allt för att hänga med. Stegen, koordinationerna och koreografin, inget kunde jag få till. Fram och tilll baka flög jag i rummet, en riktig trasdocka var vad jag var.
Nya steg om och om igen, mer och mer att tänka för den redan glödande hjärnan. Nervöst skratt och seriös tysthet blandades och flåsande andningar.

Det var en riktig pärs men oj så kul det var.

Ibland läser man saker som får en att riktigt fantisera sig bort och tänka på så mysiga aker som kärlek. Idag gjorde jag det. En gammal SOLO tidining hittade jag på en hylla hemma hos Linn, i denna bjöds det på alldeles underbara "saker du inte viste.."

Viste du att...

... Du tillbringar ca 20 160 minuter, eller 14 dygn, kyssandes i ditt liv.
... En man som kysser sin fru varje morgon lever i genomsnitt fem år längre än de som inte gör det.
... I Hjärnan finns neuroner som hjälper dig hitta din killes läppar i mörker.
... Att kyssas minskar på rynkorna.

Kyssar är mysiga och bra, det bevisas ju bara här ovan. 



 O

Nu så era lyckostar. Nu delar jag med mig med en av mina topp tre favoriter på youtube. Tänkte klistra upp en till inom någon dag. Men det drar jag ut på.
Vi börjar med gamla godinger alla sett. Förr i tiden brukade jag ringa Nicolas och spela den är i luren när han svarade. Jag blir så glad av den.

Kanske ska fortsätta med det. Here it goes:


L

Som alltid kryllar det av personer i mitt hus. Vissa känner man, andra bara liksom hänger. Nu kan jag räkna till åtta stycken och långt ifrån hela familjen är här. Det är alltid minst en-två vänner på middag varje kväll, folk kommer och går, öppnar dörrar och vinkar förbi. Det är lite fint att man inte riktigt kan räkna hur många som tillhör min familj, för det är så många fler än bara vi fem.

En annan lustig sak är att när min yngsta syster skulle födas tyckte mina föräldrar, att om den lilla prinsessan skulle bli en pojke, då vore det ju oerhört lustigt, och helballt, om han kunde heta Orvar. Tur att hon är en flicka och heter Saga istället.

Personligen föredrar jag pojknamn som Noel och Liam, Samuel eller Ruben. Alla blir kär i sånna. Fast å andra sidan ska man inte vara som alla andra. Orvar kanske vore en idé, fast jag föredrar att det stannar som det också.

L

Uppe med tuppen och redo att gå. Usch och fy för att börja så här tididgt, varför finns det tvång för sånt?


O

Enda sovmorgonen på vardagsveckan har jag imorgon. Och ja, när man jobbar heltid har man ingen, men när man jobbar heltid får man lön också, inte läxor. Jag klagar ändå inte, gymnasiet är finfint det. Ta bara exempelt Svenska A,B och C med en fin norsk Frøidis. Idag fick vi en lista med utrotningshotade ord man kan adoptera.

På listan fanns extra fina ord som borde användas mer:
Kalasbyxor, Sjusärdeles, Skogstokig, Dåndimpen, Eufori, Betuttad, Finemang, Förströelse, Galej, Huvaligen, Iögonfallande, Perplex, Sammanstråla, Vafalls, Veckoslut, Älskvärd, Ögonaböj, Tämligen och Själsfinhet.

Spösnöa var ett annat. Som spöregn fast med snö.

Imorgon kanske man får lära sig mer fint. Det blir i vilket fall dansträning med Olivia.


L

På vägen hem hade vi roligt, lite för roligt. Photoshoot på cykel för hela slanten var precis vad vi hade för oss.
Det var nästan så att vi körde rakt in i alla bilar som kom i vår väg eller ramlade rakt ner på vägen. Tur hade vi iallafall och klarade oss utan en skråma.








Linn var snygg som vanligt. Fantatiska glasögon om ni frågar mig.



O

The Beatles på LP-spelare. Sånt här är så utmärkt.
Olivia lagar mat igen och nålen flyter runt i spåren på plattan och John Lennon gungar omkring här på vardagsrumsgolvet. Tummen upp!

L

Onsdagsklimat. Vore det inte oändligt fint om man kunde gå ut, plocka daggklädda smultron, doppa tårna i ett saltvatten och tilldelas fräknar som springer över dalande kindben, just i denna stund?

Den här dagen har varit så obeslutsam. Först så ska det regna så att vätan kletar in sig i jeansen och fuktar ner halsdukarna och gör en svettig av regnspringet, det är en återkommande aktivitet i droppigt klimat.
Och så när man plockar ut de klibbiga halsdukarna ur ett immigt skåp, klär sig och öppnar portarna så skiner solen så varmt att man ska ta och svettas för det också. Himla lökig dag.
Ja, himlen borde väl också få vara obeslutsam ibland med, men det vore ju fint med lite framförhållning. Pojkar är obeslutsamma med, det har jag erfarat massa idag.

Istället för tår i saltvatten får jag ta och doppa tepåsen i hett vatten. Så är det när hösten springer in.


smultron på albanska heter dredhëz, och hustak är ju väldigt fint. Vill ni impa på någon, ta den till ett tak. Kärlek direkt.

Nu ska Victoria sätta i något så föråldrat som en cd-skiva. Jag älskar cd:s. Jag pratade med Johan, och han sa att han skulle bli besviken om han fick en i julklapp. Jag skulle i vilket fall bli nästan euforisk, eller i alla fall glad. Jag har dessutom en ring formad som en lp-spelare.

L

Möte har vi haft idag, möte angående vår kommande studentskiva. Det känns verkligen superbra och jag tror att det kommer att bli en kväll vi sent kommer att glömma. Efter mös vi med en välbehövlig fika på Blå Lotus. Latte, nypressade juicer och massvis med goa mackor var vad vi åt. Mumma!










O

Första dagen i September har snart paserat, kan man officiellt säga att hösten nu är här? Dagen bjöd dock ett ovanligt varmt höstväder, om jag nu kan kalla det höstväder.
Solen sken som aldrig förr och varmt var det, inte riktigt vad jag vill ha just nu. Inte för att jag klagar på värmen, för den är underbar, men jag är redo för ett nytt kapitel.
Jag längtar tills de första löven faller ner mot marken, och tills de bara kropparna täcks med vackra kreationer av alla dess former och färger. Men mest av allt längtar jag, om jag nu får hoppa så långt i förväg, till den dagen då himelen släpper lös sina allra första snöflingor.
Jag vet, många tycker att snön är bland det värsta som finns men för mig finns det knappt något som är bättre. Vita vyer får mig att må bättre, de får mig att fyllas med lycka.
Linn kallar mig "Billabongtjej". Inte vet jag riktigt vad hon menar men hon har nog rätt.
Den tjejen brukar ha rätt.

Val Tohrens - Längtar

O

Mitt hjärta blev immigt av klibbig sorg. Satt och bläddrade i Spotifybiblioteket och sållade ut lite spanska låtar. För första gången sedan jag steg på planet i Málaga och lämnade mitt liv i Spanien kom den där känslan av missplacering tillbaka. Det sticker och sväller och gör mig så himla genomledsen.
Precis som om allt bara sköljde över mig som en tsunamivåg, kväver mig men får mig samtidigt att vakna upp. Om jag förstår det här rätt så har jag nog vandrat omkring och stoppat in allt obehagligt i ett glömt fack. Det är inte helt lätt att flytta, byta, glömma, tappa bort och förlora något för att sedan bli slagen rätt i ansiktet av minnet.

De här låtarna i vilket fall drar mig tillbaka precis som om jag fortfarande vandrar i trettiogradig hetta på Calle Azor, hör duende ur husen och tar emot diverse spanska ord från mustaschiga farbröder längs gatorna. Hemma väntar daddlar och en spansk värdfamilj och snart närmar vi oss utgång en vardagsnatt i Fuengirola. Ställena är desamma och börjar med Tinto de Verano och fortsätter med 10kr på Corre Caminos. Frihet, och bara oroa mig för mig själv. Kunde bara göra vad som behagade mig, som att åka på resa för några hundralappar, kyssa spanskordade pojkar och lägga mig i sanden med kyrkans körer i bakgrunden.

Äsch. Det går inte att förklara. Men jag saknar det, och det känns väldigt jobbigt.


Fast någon tröst i det hela var det väl, som att hitta tillbaka till en bortglömd vän, mitt i tomheten.

Hela mitt år, varendaste dag, finns dokumenterat på min bilddagbok, för er som vill veta hur ett år såhär kan vara.

L

För endast ca 500 rikstaler blev den min.

O

Ny morgon, nya tag. Det är bara att dra sig i kragen och ännu en gång pallra sig till skolan. Det känns helt otroligt dumt att säga att jag redan känner mig skoltrött, men oj så sant det är.
Bio igår kväll iallafall med fina vänner, sånna saker som får vardagen att bli lite lättare.

Inglorious Bastards - Helt otrolig film, riktig njeh slut!

O

Fikat på String var helfint. Olga var helfin hon med.
Och som utlovat stod drömmarna på rad i en väntkö för att få tillhöra samtalet. Gång på gång gick vi igenom vårt förflutna men inte mer än vår framtid. Det är bara en tidsfråga innan hon bor i Stockholm, och som om det vore inte nog så flyttar hon till det ljuva Paris i april. Där kommer jag också bo, hos henne och i framtiden.

Och så pojkar. Dom infekterar vår vardag och speciellt våra samtal. Problem och maggropsfjärilar. Idag var inte ett undantag. Detaljerna är hemliga men i en trasig barockstol med fötter och en annan i plast, dracks det kryddigt, hett chaite ur kantstötta en-litersmuggar i blommigt och rutigt, klädda i grälla färger och blomster. Dialogen innehöll lockhåriga musiker och andra gitarrspelande brunetter.

Och så gick våra skor på kyliga stenplattor ända från Nytorget vidare genom Götgatan, förbi fashionkids och yllklädda lyktstolpar, upp mot Slussen, över ett vatten till Gamla stans åldrade kullerstenar, precis när solen sa adjö till Stadshusets kronor. Där föll regnet trött och uppgivet, i det mest lugna sätt. Bara föll över våra halsdukar och jeansklädda axlar. Jag var väldigt nöjd då.



L