GRODPRINS

Fredag blev som sagt lördag i ett dis av alkhobubblor och cigaretter och efter några timmars sömn så vaknade olivia och jag upp med håret i tovor och en gassande sol i ögonen. Efter att ha dragit på oss en skjorta och ett par shorts slängde vi väskan över axeln för att möta upp våra slitna vänner i ett 26-gradigt London.

Det var en del trötta miner och skärande huvudvärkar, och det botas ju allra bäst på Off License och resturanger.
 
Och med flera påsar fyllda och tre kartonger pizza så svängde vi förbi floden in genom grindarna till grannen Victoria Park.
Där väntade Ben och Jess och Axel som hade börjat festen redan! Och det kryllade av lyckliga sommarkänslor, picnicfiltar och exploderande blommor.

PIZZZZZZA!
Jess.

Ben smakar honungsmelon för första gången i hela sitt liv. Tydligen har dom inte det i Australien, men han fann det aldelles utsökt. Han hade dessutom en inbyggd stereo i sin väska, så vi introducerade honom och Jess till Håkan och direktöversatte texterna och titlarna, vilket alla hade för roligt åt.

Vissa åkte skateboard, kastade frisbee, spelade fotboll och lekte kull. Sånt som hör till picnicsöndagar i parker.

Alltså, får man ha såhär mysigt?
Efter att ha legat i bikini och lyssnat igenom hela Beatles-listan och fått en miljard fler fräknar typ på axlarna och kindbenen och hela näsryggen så var det dags att ta en liten promenad barfota.

Till glassbilen i utkanten av parken!

Vi var alla så glada att vi höll på att spricka och tänkte att  -Snälla, snälla, låt oss bara ha sånna här dagar i resten av våra liv! Att gå barfota på brännande asfalt med sol i håret och du känner hur huden skiftar i brunare nyanser och luktar värme, att ligga på en massiv filt och kittla sovande vänner med grässtrån i deras öron till tonerna från gamla klassiker ur rossliga högtalare, att ha en ledig dag med en ledig dag efter den och ännu en efter den och veta att det är i London vi bor och hela världen ligger serverad för oss och allt vibrerar äventyr och nyfikenhet och sommar. Vad är magi om inte det?

Och när vi legat där i fem-sex-sju h så var det dags att dra sig vidare för kvällen skulle innehålla en hel bunt äventyr i en annan del av staden. Och det kommer det minsann ett inlägg om snart också.


Linn

I fredags så var både Olivia och jag dödligt bakis (jag på jobbet i klackar och olivia i sängen i pyjamas), och tyckte att det bara måste firas med att gå ut och dansa oss trasiga ännu en kväll! Ironi. Därför gick vi till närmsta off license och köpte med oss tre vinare och knackade på hos Lovisa som bor fyra busstationer bort.

Dom hade firat påsken med middag dagen innan, vilket jag och olivia helt glömt bort, så vi åt rester och svenskt godis och pratade om pojkar från Manchester och låtsades att det var en smula påsk.

Eftersom att vi hade haft en våldsamt okontrollerad (och hemskt rolig) natt dagen innan, bläddrade vi igenom en hel hög med generande sms från alla håll. Några inkluderade typ diverse vulgära erbjudande från svenska lillebröder, och tog fram försvunna minnen om lite kyssar vid busstationen och annan härlig bakisångest.

Herrregud, hur snygga??

Så droppade fyra vansinnigt fantastiska australiensare in och lite fina svenska flatmates, och det blev köksfest!

Och efter att tre vinare plötsligt var tomma så lämnade jag kameran hemma när vi drog till en spelning på the Victory. Där snodde vi polaroidbilder på brittiska pojkar som nu hänger på våran vägg, rökte cigaretter på trottoaren och så gick min gylf på mina spetsshorts sönder. Då kändes det som dags att dra vidare någon annan stans, vilket vi gjorde i en taxi för tusen personer. The Dolphin på Hackney Rd,som ligger bredvid en off license där dom säljer smuggelcigg under kassan om man säger - Marlboro Light, please. The cheap ones.

Det var så fett, kanske beroende på att världen darrade, men det är lite oklart. Där mötte vi hur som Marzio, som värvar nya band och hej och hå och härjar över Marie Laveau och Strand i Stockholm. Väldigt mystiskt och superbra! Han blev en ny vän och så fick vi biljetten till Shoreditch House.

Någongång runt fem-sex så var vi så trötta i våra 16cm klossklackar, så vi tog åttan hem och somnade huller om buller.


Linn

hårmodell för T&G - tadaaa

Simsalabim! Igår så åkte jag till mitt appointment som hårmodell hos Toni & Guy för lite klipp klipp och lite rullar och locktång och hej och hå. Anna Carter var brilljant och överlycklig över att jag sa att hon fick göra vad hon ville i princip, för hennes examenstema till visningen är galmour á la Alfred Hitchcock, och det kan ju bara bli bra. Så gårdagen var var förberedelsernas dag inför den 6e och hon övade hit och dit på olika uppsättningar och klippningar och jag blev magiskt vacker (vilket jag fick höra av några på gatan). Jag kände mig som en glamour drottning! Nåå, åsikter?

Så i kungligheternas anda sitter vi och gråter lite åt hur fin Kate är i the Royal Wedding. Äkta royalister, vilket jag inte ens visste själv. Vi skulle vara där och vinka, men det är ju lite otäckt att förgifta the queen-to-be med alkoholångor från gårdagen. Därför äter vi glass och bär och vinkar åt tvn istället.


Linn

Jag och Lovisa en tokig söndag vid Shoreditch Highstreet

Åh jag har haft den bästa helgen sen vi flyttade hit!!! All kärlek till bank holidays som har gett mig ledigt tre dagar på raken. Herregud, det kommer en megaboom med foton och historier och annat smask här i dagarna. Vi har varit helt galet busy och är fortfarande. Imorgon ska vi i vilket fall till en member's club, tillsammans med en italiensk musikgud, vid namn Shoreditch House. Där ska vi hänga på takterassen hela natten och se ut över världen. JAG. AVGUDAR. MITT. LIV.

Linn

Efter min Notting Hill-vandring och några h på jobbet så begav vi oss mot ganska okända trakter i norra London.

Det var nämligen Garden Party hos Lovisa och Tilde och deras lilla ungdomsfamilj i deras hus.

Vi skyndade att bänka oss i deras nya hammock, vilket egentligen borde vara obligatoriskt på ALLA trädgårdar!
Lovisa dj:ade och spelade den här fyra ggr och skrattade mer för varje gång. Tydligen hennes favvosång, och vi rådiggar den också, speciellt när man gungar hammocken i takt.

Gud så fint dom hade fixat! Med syrener och hemmagjorda hamburgare med blåmögelost, och så fanns det sallad, hummus, gudomlig blåmögelost och massa brie och vin och guacamole. Alltså NOM!! Med dom fattiglappsmåltiderna vi lever på så var ju äkta gårdsgrillad mat som himmelriket. Tyvärr finns inga foton för vi åt så snabbt och mycket och hade verkligen inte en tanke på kameror.

Vi halv fyra så hade vi så himla många nya fina vänner och vid fyra var vi också så vingliga på benen att jag vet inte vad, så vi tog bussarna hem för att hinna sova någon h innan jobbet. Fast vi somnade redan på bussen och vaknade upp långt hemifrån, bredvid en kille som också somnat, i utkanten av hela England ungefär.


Linn

universums finaste frida

Det ligger i min natur att hålla fast med klor och tänder och aldrig, ALDRIG släppa taget när jag finner något som jag tycker så hemskt och smärtsamt mycket om. Som kläder, platser, vänner och låtar. Jag använder dom tills dom är helt nedskavda, lappade och proppfyllda av minnen och jag tröttnar inte en endaste gång. Utan problem att jag kan lyssna på en och samma låt elva gånger på raken (och pinsamt många fler egentligen, men ni kommer bara tro att jag överdriver) och det är precis som att hjärtat och tonerna gifter sig och skaffar tusen små fjuniga barn.

Frida är en av mina vänner som jag aldrig skulle släppa ur mitt grepp, alltså fan vad hon sitter fast. Sorry Frida, du får helt enkelt bara leva med det! Och det är så att jag tappar andan av hennes begåvning, så nu går youtube-klippet på repeat (för nionde gången). Alla borde spana in henne. Däremot kommer jag aldrig förlåta henne för hennes fräknar, jag kan inte göra mig av med svartsjukan.

ps, saknar min gitarr och mina ensemble-lektioner till döds nu

Linn

I lördags så började jag inte förrän klockan fem, vilket kändes som en ledig dag (vilket inte verkar hända ofta i mitt liv nu för tiden) så jag tog vara på mina timmar och åkte till Notting Hill för lördagsmarknaden på Portobello Road.
Där lyser alla hus som regnbågen.Och alla råvaror ser så aptitliga ut att jag kom på tusen maträtter jag vill laga (dvs ungefär 1000 fler än jag kommer på i affären) men kunde tyvärr inte köpa med mig en endaste sak för jag skulle ju inte hem.
En brittisk man och hans babe till son sålde dom här kuddfodralen, bästa! Nästa lördag så ska jag dra med mig Olivia och köpa några. Typ mopsen och så hade dom en helball boston terrier och hur många fler som helst, oundviklig beslutsångest på ingående.
Att jag var helt ensam där var en underlig känsla. Det är magiskt att gå omkring själv ibland, jag älskar det, och jag kände mig fett vuxen. Därför, för att jämna ut det så följde jag efter några långa, mystiska och oerhört snygga britter. Och ja, döm mig, jag älskar att skugga attraktiva främlingar, men det gör mig inte till en galning.. eller det gör det nog, men det är fett.

Tillslut hamnade jag i en helt enorm skivaffär på någon tvärgata som kryllade av öldrickande, kedjerökandes tjugoåringar. Skivaffären var smashing och det fanns en miljard saker att titta på. Tyvärr så sörjde jag så djupt att vi varken äger en bandspelare eller grammofon. 

Här bläddrade jag runt pinsamt mycket, och lyfte och klämde och vände och läste och kände.

Fin fin biograf, men en ännu finare filmtitel, vill se!
Herregud, jag dog av dom här två och ville följa med dom hem.
Och efter x antal timmar i tumulten och magin i Notting Hill så köpte jag ett fjäderörhänge av den här ladyn som varit i sydamerika och samlat ihop dom. Så i mitt nya örhänge gick jag på resturang och åt en fin lunch, skrev brev hem och kom i tid till jobbet.


Linn

Allt blir roligare med hattar. Och K-cider. Det är vår nya upptäckt här i det brittiska kungadömet, och fan vad det faller oss i smaken. 8,4 %, inte för att någon bryr sig? Well well, det smakar ungefär som billigt franskt mousserande, på burk! Ja, och tillfället i ära så vill jag visa våra hattar här. Nästa inlägg blir väll med skor då.

Om ett ögonblick drar vi iväg till Lovisa (som jag och Nicolas lärde känna med hennes vän Isabelle, en natt på Berns för två år sedan när jag var sjutton och kom in ändå och hade Nicolas mammas skor på mig och egentligen bodde i Spanien, fint) som bor i London nu. Hon har förparty Highbury & Islington med sina vänner som vi ska lära känna. Det blir fett! Och så ska vi till Notting Hill igen då, och behålla alla våra tillbehörigheter natten igenom. Och kanske definitivt spana på långa brittiska pojkar.


Linn

Lyckosten som äger dom

Skicka dom till mig nu! Typ tillsammans med mitt Oyster card och Olivias smartphone (som båda tappades på varsin nattbus i onsdags efter en natt på Art's Club i Notting Hill).


Linn

När Ace fyllde 5 barre


När Olivia och jag tog bussen till Brick lane i söndags och promenerade runt bland gatumusikanter, japansk mat, second hand, gudomligt folk och sol sol sol så kom någon fram och knackade mig på axeln helt plötsligt. Denna någon var en tjej som presenterade sig som Anna. Denna Anna skulle ta examen från Toni & Guy nu i vår och hade ett slutprojekt/examensarbete att presentera för ledningen. Och hon tyckte att jag bara måste hjälpa henne och sätta på mig mina högsta skor och låta henne klippa/styla mitt hår, sminköser göra mig till ett konstverk och TopShop klä mig i deras nyaste kollektion. Och så skulle jag då strutta ner framför juryn the 6th of May. Hon lovade att bjuda på två klippningar, några plagg, mat och massa drinkar.

Och jag sa, att ja, det är klart att jag ställer upp. Så nu är det adjö, farewell och good bye till svallet, hur spännande??


Linn

fotografi

För någon vecka sen när vi var på väg hem från efterfesten här borta vid Medway Road (hos berlinaren och dom två engelska syskonen med kattungar) så stötte vi ju på en döläbbig figur som satt ihopkurad utanför porten. Alltså.. AAAAAAAAAAAAAAAH! skriker vi, helt vettskrämda. Men så visar det sig att den stackaren är vår granne i 24an som tappat sin nyckel på puben och hans flatmate är ute på äventyr och kommer inte hem inatt.

- Jaha, men har du suttit här länge eller? frågar vi.
- Nja, inte direkt. Kanske en h eller så...

Det var så vi lärde känna James, som vi bjöd upp i våran lägenhet (eftersom att han omöjligt kunde vara en rånare/hobo/tiggare, han hade ju en iphone, som Olivia sa) och fick sova med oss. Så när vi låg där och trängdes vi tre i en säng så berättade han om sig själv. En fett söt kille, 24 ish, från någonstans i England som älskar vinyl och jobbar extra som flyttgubbe när han inte spelar i sitt band och röker cigaretter. Han sov tom med skjortan på för att inte verka för naken inför tjejerna.

Evigt tacksam att ha fått tak över huvudet för natten och en sängplats så bjöd han över oss i förrgår på varsin flaska härligt off-licence vin han köpt till oss. Fan vad deras lägenhet var finare än våran med snygga tapeter och stort kök och härlig hörnsoffa, playstation och ett soffbord. Han hade tillochmed en kinesisk 6-åring i naturlig storlek i papp på ena väggen (?!) och hela den andra väggen fylld av vinylskivor!!!!! Och bara bara bra sådana också. Hans vän var där och det droppade in några fler. Så vi satt där i rytmerna från gamla plattor med 70-tals brittpunk och svenska electrokungar hela natten. Världens sötaste nördar som lärde oss om musikkultur och hur man rullar cigaretter och dom dansade som tokar där på golvet medan vi skrattade och slant på brittiska ord och drack whisky. Och skivorna snurrade runt runt runt, skrapade högt och byttes och vändes och mixades. Jag älskar James och hans vänner, dom är våra nya homiezzzzzz!

Så förhoppningsvis så hänger vi där jämt framöver. Och behändigt nog så bodde vi i dörren bredvid när klockan rullat iväg och vi somnat i sofforna.


Linn

I torsdags föll alla bitar på plats och lät både mig och Olivia att ha ledigt! Och universum skänkte för tusan det bästa vädret ni kan tänka er. 24 grader och strålande sol. Så vi tog på oss shorts och klänning och det var för varmt med våra tröjor.
Sandalerna invegs och vi promenerade förbi Victoria Park bredvid oss och ner till kanalen.

Och Olivia klickade lite fotografier med hennes tjusiga retrokamera för att allt kändes som i sagoböcker.

Alltså åh herregud, vem diggar inte vårt område? Och att vi på något vänster har SOMMAR I APRIL?!??!
Utmed kanalen så ligger flera husbåtar där lustiga filurer bor som typ hippies, hattmakare och äventyrare som dricker kaffe på taken, tar sig ett dopp och åker vidare till någon ny plats helt plötsligt.
Efter att ha gått ett tag slog vi oss ner på en plätt och låt i gasssssssssssssssssszsssande sol och brände oss i kanske två-tre h. Läste lite och åt upp några päron och kikade på bebisar och hundar och pojkar som rökte braj. Herreminskapare, jsut då tänkte jag på stormen i Sverige, och att det nästan måste vara olagligt att ha det så bra som vi?

Vi vände tillbaka vid fem-sex för att äta rostbröd och åka på öl- och biodejt med Andy.
Med så mycket sol i ögonen så går det inte att inte skratta.


Linn

Oväntad dag, fick sluta vid ett istället för fem, YES! Kommet ut på Oxford Street och padungapang 23grader i skuggan. Dog i mina jeans (men var fett snygg i mina nya gratiskläder från affären, like), så drog in på Primark och köpte 15den strumpbyxor(och för er boyz som skummar igenom dom här texterna är det som dödligt tunna) som egentligen var för varma, strippade mitt på golvet, förvandlade ett linne och en baddräkt och lite schiffong till en klänning med min stora grovstickade kofta från Magaschoni. Och så köpte jag ett bar nya brillor för jag hade glömt mina hemma.
Och så slutade Olivia från Nordic Bakery och vi lade oss i en park med JORDGUBBAR och tog av oss strumpbyxorna och åt glass och svettades och hade världens bästa dag. Åh. Jag dog.

Och nu dricker vi varsin vinflaska och ska ut i Notting Hill nUUUU.


Linn

För tillfället, eller periodvis, så är jag besatt och tokfascinerad av skelett. Vill ha det på mina kläder, som smycken och på väggen och på allt annat.


Linn

fotografi

Hade som sagt första arbetsdagen på jobb no 2, dvs Magaschoni. Trots min rätt halvdassiga inställning (verkligen fullständigt befogad eftersom att min chef rent utsagt sa att jobbet can be ... well quite boring). Och allt är så fancy och posh och ligger bredvid Harrods. Däremot så var det helfint, och jag var en exemplarisk butiksanställd.

Kanske att dom tyckte att det var oväntat hur jag stretchar på klädkoden redan, för svarta finbyxor och enkel, svart topp kan väl tolkas som ett par oversize (som dessa fast svarta) och en polo med puffärm. Det är omöjligt att inte få provocera lite, eller inte provocera, men jag pallar inte vara så inrutad bara. Imorgon kanske jag vågar mig på en schiffong-historia, haha herregud, living on the edge?

Dom var i vilket fall bedårande och jag tog min h lunch i solen (ps 15-20grader i detta land) och strosade runt bland Harrods alla hyllor och rum och spännande ting i mina klackar och min hatt. Det var fett mysigt, och det känns som om man är här ungefär, fast lite mer lyx.  Då kände jag att om mina luncher får fortsätta såhär och jag får läsa mina böcker emellanåt på jobbet eller surfa runt lite, så är livet fett, och jobbet fett.


Linn

Jaha, så nu har jag tydligen fått jobb i den här fancy butiken. Heltid, jag sa nej för det var så fancy och jag skulle jobba ensam och pretto pretto pretto, och en fet lön. Men så fick jag deltid istället, och det är ju fett, så dit ska jag imorn dåra. Och Olivia har också jobb, på Nordic Bakery, där hon lär sig baka fett goda saker. Härmed så drar jag med mig kläderna och olli maten hem. Så står det alltså till, och jag är för bakis för att kunna andas. Har föresten problem med att förstå hur någon kan vissla på mig mitt i natten när jag går med en cheeseburgare i handen/ansiktet? Livet är komplicerat.


Linn

Herregud, livet svishar fan förbi oss! Måste bara skryta om att det är sommarväder här, helt gudomligt. Skämtar inte med att alla går runt i bara t-shirt om dagarna. Mina jackor är för varma, jeans känns nästan för tjockt. Idag när jag var 40 min tidig till jobbet så lade jag mig på gräset i parken utanför och läste Jack av Ulf Lundell från 70-talet (som för övrigt är världens bästa bok i universum, typ).

Hur som så hade vi en helt utmärkt kväll igår. Andy, en förträfflig ung herre som vi träffade en natt för ett år sedan. En enda liten natt utanför Camden Proud för ett år sedan. Och igår åkte vi och träffade honom utanför hans reklamarbete vid Victoria. Alltså, så himla random, men han är så fruktansvärt bedårande!! En råbritt från Birmingham som säger love, darling och chap och bloke för jämnan. Andy köpte öl till oss på en lokal pub och vi blev äntligen av med en massiv bakfylla från torsdagen på Catch (som innehöll Australienska kyssar, efterfest hos en Berlinare och två britter med kattungar och en utelåst grannpojke som heter James som fick sova i min och Olivias säng).

Hejdå till hans jobbarkompisar och så tog vi tuben till Aldgate East för att promenera förbi en miljard indiska resturanger på Bricklane till Cafe 1001. Fan alltså, det var så jävla fetttttttttttttttttt! Som att stiga in i en gigantisk lagerlokal/vardagsrum/vintagebutik med bara snyggingar, vilket vi diggar. Och sådär lite på berusningen lagar dom mat till en, eller så kan du köpa fika. Andy är bäst, och vi rådiggar honom. Det roligaste är att Olivia och jag somnade på tuben när vi skulle träffa honom för vi var så kolossalt döda och villa knappt se honom. Grejen var att vi mindes honom ungefär sex år äldre, och lite som en tönt, men han var för tusan awesome! Så jävla fett.

Och vid en sådär elva, typ, så kände jag att min kropp vinglade för mycket för att börja elva morgonen efter. Då sörrni, drar Andy med oss på en fullsatt resturang. Indiskt är nämligen en passion vi delar tydligen. Så vi kör en helfin dejt sådär på nattkvisten, och herregud, mat har aldrig varit så gott. Tror jag skrattade tills jag tuppade av, både pga av roligheterna, berusningen och en ordentligt kryddig mat.


FET NATTTTT. Och nu sitter vi med varsin vinare från Tesco och är på väg ut i natten igen. Ps East London är min religion. Och kära mamma, jag ska sluta svära och jag saknar dig i mängder.


Linn