Beast of Burden
Jag är född på fel årtal
The Stones alltså... Det verkar vara det enda jag kan lyssna på nu fört tiden. Och Dylan. Lätt överdrivet, men kärleken gror starkare och våldsammare. Förra månaden var vi på National Portrait Gallery och tittade Mick Jaggers : Young in the 60s. Han är en jävla babe, skulle ta han alla gånger, dock helst som ung.
Det här är en av de bästa låtarna som skrivits, och när jag inte var med än en handfull år kommer jag ihåg hur jag och pappa satte in Some Girls-albumet i spelaren som stod i vår minimala lägenhet på Valhallavägen, och skruvade upp volymratten till det tog stopp. Allt skrap från gamla inspelningar hörs bäst då, och själen vibrerar. Och jag kände i min 90-tals barnakropp att herregud, wow, det är såhär det ska kännas, som att gitarrsträngarna skrapade igenom hela världen. I'll never be your beast of burden!
För att fördjupa mig ytterligare i min fascination/besatthet/respekt för dessa så läser jag Keith Richards självbiografi Livet. Alltså, episkt. Vi snackar äkta rock stjärnor, ett efterkrigsengland fullt av mods och droger, unga män med smutsiga liv och gigantiska drömmar och en så skärande intensiv passion för musiken. Läs.
Åh, jag är född i fel tid. Och tröstar med att lyssna på repeat om och om och om igen.
Vilka är era favvon?
Linn
Linn
BOY LONDON & the Notting Hill Carnival
Klockan visade 15.40 när vi åter slog upp ögonen och såg smsen från vår saknade vän Sam som flyttat till Italien men hälsar på i London igen. Han bad oss att skynda och möta upp han med vänner och åka till sista dagen av the Notting Hill Carnival. Shit...
Jaha, paj till frulle och så satt våra stackars (fortfarande berusade?) bakiskroppar på väg in en tjugo minuter senare. Fina dumma förfärligt underbara Sam, + hans typiskt östra london vänner; fulla av BOY LONDON-kläder, stentvättade jeans, docs, lite blått hår och ryggsäck. Jag blev uppöveröronen förälskad i dom båda, fast speciellt han T, som var lång med mörkt hår och farliga kläder med vansinnigt snälla ögon. Ungefär sådär knäsvag och darrig i pulsen gjorde han mig.
Jaha, paj till frulle och så satt våra stackars (fortfarande berusade?) bakiskroppar på väg in en tjugo minuter senare. Fina dumma förfärligt underbara Sam, + hans typiskt östra london vänner; fulla av BOY LONDON-kläder, stentvättade jeans, docs, lite blått hår och ryggsäck. Jag blev uppöveröronen förälskad i dom båda, fast speciellt han T, som var lång med mörkt hår och farliga kläder med vansinnigt snälla ögon. Ungefär sådär knäsvag och darrig i pulsen gjorde han mig.
Hur som, Notting Hill Carnival, vilken magnifik stämning. Folk var nakna i bara fjädrar, fulla som kastruller eller höga som skyskrapor. Överallt dunkade musik, visslade folk i pipor, arresterades thugs och gick lösa i äkta festivalanda. Hade jag inte vetat att upploppen slutat för två veckor sen hade jag varit lite rädd för stämningen var vild och det såg ut som om kriget dragit fram över gatorna.
Vi fem satte oss med våra Off License-öl för people watching. Det var kojackor och shorts så korta att de knappt täckte trosorna, färgglada hippies och nattsvarta punkare. Jag kunde däremot nästan inte slita ögonen från T, och passade på att prata extra mycket med honom och lyssna på alla historier och spännande saker han visste. Hur kommer det sig att alla pojkar vi träffar i England kan så mycket om det mesta? Det charmar mig sönder och samman.
Och hundra h, tusen pussar på vår saknade Sam, elva miljoner cigg och äventyr senare hade vi mött upp James och flera av deras vänner och drog iväg för att gå på house party. Tyvärr så spärrade polisen av lite halvt och varnade oss att vi passerade på egen risk för där borta var det dodgy och farligt med några gäng. Livrädd med dödsångest vågade jag inte gå, fast Sam x2 och James lovade att livvakta oss stackars svenska damer, höll Tash med mig och vi ditchade den idén. Väl vid tuben tjugo min senare, så rullar precis tåget in till oss och någon tragisk stackare hoppar framför och tar sitt liv. Mitt framför oss. Och så var vi strandade i West London, vilket känns som ett annat universum.
Vi fem satte oss med våra Off License-öl för people watching. Det var kojackor och shorts så korta att de knappt täckte trosorna, färgglada hippies och nattsvarta punkare. Jag kunde däremot nästan inte slita ögonen från T, och passade på att prata extra mycket med honom och lyssna på alla historier och spännande saker han visste. Hur kommer det sig att alla pojkar vi träffar i England kan så mycket om det mesta? Det charmar mig sönder och samman.
Och hundra h, tusen pussar på vår saknade Sam, elva miljoner cigg och äventyr senare hade vi mött upp James och flera av deras vänner och drog iväg för att gå på house party. Tyvärr så spärrade polisen av lite halvt och varnade oss att vi passerade på egen risk för där borta var det dodgy och farligt med några gäng. Livrädd med dödsångest vågade jag inte gå, fast Sam x2 och James lovade att livvakta oss stackars svenska damer, höll Tash med mig och vi ditchade den idén. Väl vid tuben tjugo min senare, så rullar precis tåget in till oss och någon tragisk stackare hoppar framför och tar sitt liv. Mitt framför oss. Och så var vi strandade i West London, vilket känns som ett annat universum.
Absurt nog så råkar James vän ringa och bjuda på fest precis när vi står utanför dennes hus. Så med två dagars fylla på varandra köpte vi mera burköl och tog hissen upp i den mest misärliknande lägenhet jag någonsin sett. Alla var underbara, med det här var råäkta engelsk fattigdom med trasiga dörrar, flagnande väggar och en mamma rökandes vid en stationär dator. Lite klump i magen, och tack allah/gud/ganesh för att ha vuxit upp så privilegierat. Fast det stoppade oss inte utan vi spenderade restan av natten med att sitta på Sammy's golv och dricka Red Stripe och lära känna Belinda och Scarlett, fråga ut James om hans kontrakt med Burberry och försöka övertala Sam att aldrig åka tillbaka till Milano.
När sista tuben gick sov vi alla hela vägen hem, Olivia på ena axeln och Sam på min andra och det var en monumentalt fin Bank Holiday.
Linn
När sista tuben gick sov vi alla hela vägen hem, Olivia på ena axeln och Sam på min andra och det var en monumentalt fin Bank Holiday.
Linn
Mates in technicolour
fotografi
Nog fan blev lördagen något att minnas/inte kunna minnas. Efter att ha spillt runt med rödvinet på vara svartklädda kroppar (en annan anledning till att 95% av min garderob inte innehåller en gnutta färg) tog vi bussarna upp till the Haggerston.
Där hängde vi med en förtjusande flicka med de sötaste skrattgroparna och den mest felfria, kakaohud jag stött på. Hon skulle gifta sig i februari med en ung man hon inte ens kännt ett år. Dom hade inte ens legat, och skulle inte heller, men jesus vad blixtförälskad hon var. Efter tidigare historia med många ligg och ingen kärlek tyckte hon att det var för det bästa. Så nu satt hon där med den en cigarett mellan långfingret och ringfingret med den antika diamanten på, som taget ur en jazz-film från 40-talet. Livet slutar aldrig förvåna.
På nagot vänster snubblade Olivia och jag vidare och smet in förbi ett par ovetande vakter på Efes precis innan de stängde. Vi hann lägga i 1£ i ett av alla uppradade biljardbord, spela i en god kvart och få ner exakt en kula var i alkoholruset, innan stället stängde och vi hade fått tre nya brittpojkar till vänner. Ungefär tre kassar öl och en taxiresa senare så befann vi oss på ett house party där timmarna bara rullade iväg. Jag vet inte om det berodde på rom & colan/ölburkarna/annat mystiskt, men efter sjukt mycket soffhäng, att bokstavligt talat ha ramlat av stolen efter att ha kiknat av skratt, lovprisad svensk skönhet och utbyte av hemligheter med både flickor och pojkar så gassade plötsligt solen och klockan slog tio. Vi passade på att flytta oss ut på terassen i form av en egenbyggd ihopsättning av plankor och aldrig någonsin mer bli trötta.
Det är lite luddigt men hem kom vi så småning om och (efter att ha träffat vår ilskna italienska flatmate, som tyvärr återvänt till England, blivit tvingad att ta ut soporna mitt i morgonfyllan, råkat ta sönder hela sopsäcken med resultatet att allt tömdes ut på golvet och gett henne insikten att det inte är någon idé) somnade vi äntligen bums till ljudet av ett vaket London.
Linn
Linn
Världen snurrar som lp-skivor
Olle ligger halvnaken och jag kör privatdans för henne medan vinfalskorna reduceras i fasligt snabb takt. Det är Bank Holiday imorgon och England förvandlas till en bubbelfyld söndag. Det blir nog Dalston/Haggerston, våra nya hoods, så vi passar på att samla in nya pojkar att skämmas för att träffa i hörnet av kvarteret/på puben/längst fram i bussen. Kläderna är svarta och ådrorna fyllda av kittlande kolsyra och farlig alkoholhalt. Vi håller allas tummar för långa, vackra engelsmän.
Linn
Linn
Klubb BonBon
På g till Highbury & Islington för våra vänners James och Joes och Richards klubb BonBon. Vi är anställda och får 10£ i h, och massa drinkar. Det är limbo- och hula hoop-tävling på övervåningen och massa boys överallt i rum som i the King's Speech. Farewell!
Och PS! Efter fjorton dagar svältfödd utan internet, så har vi återvänt till civilisationen.
Linn
Linn
Rödvin och långa engelsmän i ett spöregn
Det var torsdag igar iförrgår. Efter att ha fått en handgranat i magen i form av beskedet att vi måste förskottsbetala ytterligare sex månaders hyra pa de ca 1500££ vi redan lägger ut, panikat over detta och sedan löst problemet, såg jag och olivia till att bli ordentligt onyktra på rödvin och drog till Catch i regnet...
Med regndroppar på kindbenen, en k-cider i väskan och gamla ligg i baren tränger vi oss igenom en ovanligt fullproppad lokal. Suvi joinade och vi hängde i ett av valven under tågbron och utbytte drickor, lånade tändare från fagra engelsmän och kände världen snurra runt runt runt i skydd av våra paraplyn.
Vakterna kallar oss vid namn nu, för vi är regulars, och det har väll sin charm så vi gömmer allt tragiskt som kan tänkas associeras med det och fokuserar istället på att dansa och så kanske en ny pojke med mörkt hår vid namn Alex hittar mig. En lång ung man från norra London som ger sin tröja till mig mitt i spöregnet fast jag redan har en och att det är uppenbart att han fryser. Vi går in och träffar hans nästan lite för snygga vänner i jeansjackor. Dom gillar mig, jag tycker dom är förbannat roliga.
Vi två ockuperar ett av båsen och dricker öl och vodka och visar tatueringar och fastnar i intensiva skratt. Det är sånt som känns någonstans under bröstbenet och får knäna att skallra. Tur att jag har rödvin i hjärtat, annars hade det stannat. Och lamporna tänds och fast att ölen är slut så dundrar ovädret utanför. Han frågar om han får kyssa mig och vi hånglar. En torsdag med en lång främling som det är som att jag kännt egentligen.
Telefonknapparna känns fuktiga och det är lite svårt att fokusera, men ett nummer senare och vi säger hejdå.
Han har lovat att ta mig med på zoo, och fast att jag inte går på dejter så låter det ju förbannat bra.
Och vips, i kontrast till utlånade tröjor en natt i spöregnet så spelade förskottshyror ungefär ingen roll över huvudtaget.
Linn
Linn
His breaths climbing down my spine and suddenly I die
Alltsa mjukporr. Sitter pa jobbet och dregglar. Unge mannen no 3 far mitt hjarta att skaka och mina andetag tappar bort sig sjalva, herregud. Det ar typ emotionell valdtakt, jag kan inte hantera det.
Linn
Linn
Olburkar och usel film i tva engelska pojkars lagenhet
Vi var hos Andy och Lee i sondags och fick antligen ett akta mal mat i magen. Andy lagade veggo lasagne, och den var fan sa god, och sa lag vi i deras soffa och tittade pa tva dodligt daliga filmer pa deras storbildsprojektor med nagra burkar ol och sen ett par cigg pa deras balkong. Den balkongen ar for ovrigt satans sa fin och ligger precis bredvid kanalen och Andy sager att dar uppe har de aldrig moln pa himlen. Tvivlar, for det ar ju trots allt London och England, men jag maste saga att den solnedgangen var sprakande magisk.
Datumet da vi far lagenheten har flyttats en vecka, vilket innebar att vi ar hemlosa i exakt fyra dagar. Planen ar att vi ska crasha Andy och Lees baddsoffa, vilket ar fett. Dom har bara inte fatt veta om den planen riktigt an.
Linn
Linn
Det har med livet pa en lina, diggar'e
Okej folks, hippies, romantiker och ungdomar. Det har hant mycket har i London annu en gang. Vi har brannt upp farre bussar (aven om Olivia och jag sett fem arresteringar i vart omrade, alla vid olika tillfallen, fast vi ar sa badass nu sa att vi inte ens kollar snett langre) och istallet agnat oss at mer vuxna saker, sa som att leta nytt boende med Axel och Taylor. Och efter nagra falska alarm pa den fronten, exploderade det i fredags och vi skrev under ett kontrakt PA ETT HUS! Ett hus, herregud.
Men nu, kara kompanjoner, har vi ett forstahandskontrakt pa ett fett gudomligt hus! Jag ar helt pirrig och nervig och langtar sonder tills vi far flytta in den 17e september! Da blir det stort house warming med alla vi kanner och sen ar det liksom vart hem i ett ar. Ett ar, ja det blir minst sa lange vi stannar nu antar jag.
Checka huset:
Och ja, det ar typ det och ungefar lika mycket pa vara konton eftersom att vi ligger ute med sammanlagt 2000£ var i depositar. Vi satsar pa sang i vilket fall, tanker vi, for det vore fett! Ahh, alskar vara liv. Fuck, vad spannande!!!!
Ett hus, undrar hur manga vuxenpoang? Vager upp med att ringa hem och lana lite pengar.
Linn
Allt gar i ultrarapid har i London och de bra lagenheterna/husen forsvinner pa forsta visningen. Darfor bevakar alla sokande hussajterna och maklarna som hokar och sa fort en ny annons ploppar upp sa maste man ringa. Jag ringde pa nagra i torsdags, den ena 14min efter att annonsen lagds upp och den andra 7min, bada var tagna och kontrakten underskrivna. URSAKTA?!? Ga och lagg er, palla kotta sa mycket.
Men nu, kara kompanjoner, har vi ett forstahandskontrakt pa ett fett gudomligt hus! Jag ar helt pirrig och nervig och langtar sonder tills vi far flytta in den 17e september! Da blir det stort house warming med alla vi kanner och sen ar det liksom vart hem i ett ar. Ett ar, ja det blir minst sa lange vi stannar nu antar jag.
Checka huset:
Sa, nu har vi ett hus, MED DISKMASKIN! Jag vet inte vad som ar mest chockerande, att vi faktiskt antligen kan fa en diskmaskin eller det sorgliga over att jag kan kanna sa starka kanslor over en vitvara?
Enda problemet som aterstar ar att fylla det. For tillfallet ager jag och Olivia:
Enda problemet som aterstar ar att fylla det. For tillfallet ager jag och Olivia:
-6st vinglas
-2st skarbrador
-1 rivjarn
-2st osthyvlar
-1 javligt fult sangbord
-1 kladhast
-2st diskborstar
-Sangklader
Och ja, det ar typ det och ungefar lika mycket pa vara konton eftersom att vi ligger ute med sammanlagt 2000£ var i depositar. Vi satsar pa sang i vilket fall, tanker vi, for det vore fett! Ahh, alskar vara liv. Fuck, vad spannande!!!!
Ett hus, undrar hur manga vuxenpoang? Vager upp med att ringa hem och lana lite pengar.
Linn
Hipster phenomenom
Gud har blivit hipster, eller fatt allvarliga mindervardeskomplex, och agnar dagarna at att glomma vattna Afrika, lamnar inte in arstidernas vaderleksrapporter i tid och ligger istallet och jaser i Etna.
Jag vet inte vad ni tycker, men den dar Gud verkar vara en riktig slacker nu for tiden. Daremot lyfter jag pa hatten for monstervadret som dundrar utanfor, for nog ar jag svag for valdsamt monsunregn alltid.
Linn
Linn
Cyber space, we're back in place
Jag diggar denna David Morgan.
Den senaste tiden har jag jobbar sa att jag haft ont i skelettet och harbotten. Daremot, for att vaga upp vuxenkanslan med fulltid man-fre 10-18, har jag varvat med att vara oansvarig och saga adjo att alskade Lovisa over tokigt manga olika olsorter, sova over hos en engelsk pojke, grata pa tunnelbanan hem i radsla av upploppen, sitta pa ett tak med Josefin och fem pojkar klockan fem pa lordagsmorgonen, ga pa lagenhetsvisningar som sett ut som serbisk misar pa 40-talet, skanka 480kr till mitt alskade Afrika och kopa ett par laskigt snygga, kritvita levi's shorts pa Brick Lane.
Och fan, antligen ar Olivia tillbaka. Och aven om vart internet ar utslaget sen i lordags sa drar aventyren igang nu igen! Sa det kan borja bombarderas med nakna bekannelser och forvirrande natter har igen, och ga pa upptacktsfard i det London som jag ar sa in-i-helvete kar i.
Cyber-rymd: we're back!
Linn
I Norrland med havsbrisar runt huden där solen aldrig går ner
Min frånvaro på 18 dagar skyller jag på att jag har världens finaste landställe vid havet i Norrland där det inte finns internet och ingen täckning på mobilen och tusen miljoner saker jag längtar efter att få göra resten av året. Som att fiska, cykla till hästgårdar, lyssna på sommarprataren, hänga vid älven i Umeå med Josefin, plocka minst sju liter blåbär i veckan, lägga pussel, paddla kanot på en spegelblank vik, fråga ut mormor om gamla kärlekar, titta på deckarfilmer klockan nio, gå barfota i daggen och ha en innerlig sommar som står stilla och lika gärna skulle kunnat vara på 40-talet.
Där spenderade jag åtta dagar och längtar redan tillbaka.
Linn
Linn
I'd rip out my brittle teenage heart and give it to you
Det kanske bara är för att jag är ensam i London och det är upplopp utanför mitt fönster och jag nästan lipade på tunnelbanan hem för att jag var så rädd. Kanske. Men just ikväll så hade jag gjort vad som helst för att vara förbannat kär i någon som skulle cykla över halva London för att möta mig och rädda mig och se till att jag kom hem säkert. Någon att dö för och dela täcke med.
Linn
Linn
Anarchy in the UK
Upproren i Tottenham i förrgår natt
Efter 17 dagar i Sveriges ljumna briser är jag tillbaka i London där våldet blåser våldsamma vindar. Det är uppror och gigantiska gäng sätter eld på hus och bussar, krossar rutor, kastar tegelstenar, länsar affärer och spöar upp polisen. Anarkin infekterar staden och det är förjävligt onödigt utan en baktanke. Dom flesta vill nog mest ha en gratis plasma-tv. Från norra london till Hackney och ikväll, för en h sen, sköt dom på gatan här utanför. Välkommen hem...
Linn
Efter 17 dagar i Sveriges ljumna briser är jag tillbaka i London där våldet blåser våldsamma vindar. Det är uppror och gigantiska gäng sätter eld på hus och bussar, krossar rutor, kastar tegelstenar, länsar affärer och spöar upp polisen. Anarkin infekterar staden och det är förjävligt onödigt utan en baktanke. Dom flesta vill nog mest ha en gratis plasma-tv. Från norra london till Hackney och ikväll, för en h sen, sköt dom på gatan här utanför. Välkommen hem...
Linn
