Svänger förbi sommaren, så solong!
sommar
Just i de här sekunderna sitter jag framför Wallander i vår lägenhet i London och väntar på att tiden ska ticka ner så att det blir dags att ta bussen till Stansted mot flyget till Stockholm! Jag ska vara i Sverige i 10 dagar och göra allt som jag längtat så himla, satans mycket efter:
Just i de här sekunderna sitter jag framför Wallander i vår lägenhet i London och väntar på att tiden ska ticka ner så att det blir dags att ta bussen till Stansted mot flyget till Stockholm! Jag ska vara i Sverige i 10 dagar och göra allt som jag längtat så himla, satans mycket efter:
▲ Hoppa från bryggor och båtar rätt ner i ett sommarhav på vårt landstället, i Hellas och andra sjöar varenda dag
▲ Fiska i viken vid vårt sommarhus
▲ Cykla överallt, t.ex. och köpa glass
▲ Ha fetaste rehaben från London (tro mig, det tär)
▲ Vandra Götgatan upp och svänga in på Weekday och Monki
▲ Läsa dagstidningen som kommer i brevlådan
▲ Fylla på mitt bibliotek med bra svenska böcker
▲ Gå barfota i gräset
▲ Lyssna på sommarpratarn på P1 och dricka saft
▲ Gå till F12 och Trädgården med mina bästaste kompisar i hela universum
▲ Plocka blåbär att äta till frukost
▲ Sitta i Nytan i solen
▲ Pussa en miljon ggr på min vovve Jambo
▲ Åka båt och kanadensare när vattnet är spegelblankt
▲ Dricka bryggkaffe och goda théer och äta naturgodis och bullar samtidigt
▲ Gå på loppis i Norrland
▲ Titta på Allsång på Skansen och typ Sommar med Ernst i sommarstugan bara för att jag kan
▲ Äta all mat på min Vill-ha-till-middag-lista
▲ Spela sällskapsspel med min mormor (fast hon tamefan alltid vinner) och gå på café med min farmor
▲ Låna ut mitt leg till min lillasyster och vara uppe hela sommarnatten tillsammans
Åh, Sverige, nu kommer jag!
Linn
▲ Fiska i viken vid vårt sommarhus
▲ Cykla överallt, t.ex. och köpa glass
▲ Ha fetaste rehaben från London (tro mig, det tär)
▲ Vandra Götgatan upp och svänga in på Weekday och Monki
▲ Läsa dagstidningen som kommer i brevlådan
▲ Fylla på mitt bibliotek med bra svenska böcker
▲ Gå barfota i gräset
▲ Lyssna på sommarpratarn på P1 och dricka saft
▲ Gå till F12 och Trädgården med mina bästaste kompisar i hela universum
▲ Plocka blåbär att äta till frukost
▲ Sitta i Nytan i solen
▲ Pussa en miljon ggr på min vovve Jambo
▲ Åka båt och kanadensare när vattnet är spegelblankt
▲ Dricka bryggkaffe och goda théer och äta naturgodis och bullar samtidigt
▲ Gå på loppis i Norrland
▲ Titta på Allsång på Skansen och typ Sommar med Ernst i sommarstugan bara för att jag kan
▲ Äta all mat på min Vill-ha-till-middag-lista
▲ Spela sällskapsspel med min mormor (fast hon tamefan alltid vinner) och gå på café med min farmor
▲ Låna ut mitt leg till min lillasyster och vara uppe hela sommarnatten tillsammans
Åh, Sverige, nu kommer jag!
Linn
Last night was pretty fucking wild
K-cider och rödvin.
Skrubbsår på knät och axeln, två jack i tungan och en blåslagen haka klär mig helfint. Nu ska vi ut på en till natt full av äventyr, förhoppningsvis lika farlig.
Linn
Skrubbsår på knät och axeln, två jack i tungan och en blåslagen haka klär mig helfint. Nu ska vi ut på en till natt full av äventyr, förhoppningsvis lika farlig.
Linn
Dagar med trampbåtar och solrosor
Förra veckan dök den här bruden upp i vår stad och vi blev tre i dubbelsängen. Josefin är fantastisk och som en syster. När vi var fjorton och jag bodde i Kenya så kom vi på världens bästa idé: att Josefin också borde bo i Afrika. Våra föräldrar, som är ungefär lika totaltokiga, gick med på det och så delade vi rum, hemligheter och afrika i ett halvår. Hon hade aldrig ens varit utomlands innan, förstå hur modig hon är!
Lite såhär var fyra dagar med henne.
En dag tog vi bussen in till innerstaden.
Lunchade på Breakfast Club i Soho, jesus vad gott.
En annan dag tog Josefin och jag en tur till Regents Park vic Marylebone och var superpepp!
Där kan man nämligen hyra trampbåtar i sjön/kanalen efter att ha promenerat förbi alla konstiga typer av ankor och miljontals blommor.
Så vansinnigt somrigt och solen sken och allt luktade nektar och fotosyntes och vi pratade om allt som vi missat i varandras liv.
En tredje dag, en söndag faktiskt, så var vi dödsbakis och drog på uppdraget att handla blommor på fullspäckade Flower Market på Colombia Road. Efter en timme och en hektisk och blodig auktion senare hade vi fyra krukor solrosor i vår ägo. Allt för bara 3£!
Vi gick såklart ut massa också. Snodde ihop egna Mojitos, vilket vi är fett jävla awesome på!
Suvi kom över och anslöt sig som ytterligare en partner in crime.
Vi färgade håret rosa.
Vilket var fett uppskattat ute! Alla kommenterade och jag älskade att känna mig som My Little Pony.
Annars så lagade vi fantastisk mat, hängde på Brick Lane och njöt av London. Och återigen fick vi dela rum, tankar och hemligheter, som när vi var fjorton-femton, fast den här gången i Storbrittanien istället.
Linn
Magic do exist / Crookshanks is our king
Gizmo, aka Crookshanks som bor tre dorrar bort och har fetaste klippningen
Jag ar for tillfallet totalt och helt och hallet alldeles for upptagen for mitt eget liv. Imorgon natt, en minut efter tolvslaget pa den forsta visningen i UK, sa ska jag och olivia sitta i en gigantiskt biograf och se den absolut sista delen av Harry Potter, och min magiska barndom. Jesus. Darfor spenderar jag all ledig tid pa att lyssna fardigt pa sista boken pa engelska pa ljudbok, sa vart, och att titta pa varenda av de foregaende sju filmerna.
De pa jobbet undrar om jag mar bra, Du ser ut att vara i ett helt annat universum. Ja, det ar jag nog, svarar jag. Fascinerande ar, att ju mer jag graver in mig i den verkligheten, desto mer sa beblandas den med det riktiga livet. Nar vi var i Tunbridge Wells, t.ex, sa satt en farbror i en av barerna vi gick till, och var en kopia av Professor Slughorn (jag har fotobevis!) och drack en ol som hette Trelawney. Hur fint??
Annu mer fett ar att Crookshanks bor tre dorrar bort fran oss, dar han kallas Gizmo. Herre, det ar en sanhar jag ska ha nar jag blir vuxen och ansvarsfull, och alltid pimpa till den sahar.
Linn
Den bästa sommaren
Olivia och jag ligger utpumpade i vårt uppimpade rum efter en dag på Brick Lane och Vickie Park, och en helg i södra england och på inflyttningsfest. Då är det perfekt att dö framför Den bästa sommaren med Rebecca Scheja. Den filmen alltså, jösses, här har vi något att digga. Båda två är så vansinnigt gulliga så att man går under.
Linn
It's magic, innit?
Hela tiden drömde jag om Rupert Grint och ville ha honom över allt annat. Jag hade nämligen varit på Trafalgar Square och spanat in premiären av Harry P & the Deathly Hallows på dagen. Åh, jag vill vara hans tjej, typ. Bara för en natt eller något. Vi var i vilket fall inom två hundra m avstånd och det är ju fett.
Nu ska vi ner till södra England och hälsa på våra vänner från Stockholm: Balder och Lukas, i den lilla byn Lukas bodde i förra året. Så tåget går om 55min, solong!
Linn
Manchester på 32h
Här är typ 90% av alla foton från Manchester, har varit knaggligt mellan mig och kameran. Well, here's the story of me and my mate Axel exploring a city called Manchester, small as hell and somewhere up north. Häng med:
Bakis som tusen ninjasvärd i tinningarna sov jag alla h upp till Manchester, bästa tipset utan tvekan. Kom hur som till stationen på lördagen vid tre, tog väskan och gick ut på gatan. Jaha, nu då? Trodde att jag visste ett piss om Manchester. Hade ju inte haft internet på en vecka så hade noll aning om var jag var, var jag skulle, hur jag skulle ta mig dit? Well, googlade upp Axel's jobb och började promenera. Tänkte att, vafan, det får väl ta fyra h, skitsamma. Det tog 10minuter, genom hela staden.
På COS langade Axel nyckeln till mig och jag kände mig döolaglig när jag smög in, oregistrerad på hotellet och tog hissen upp till vårt rum. Ah, känslan när man första gången går in i sitt hotellrum. Jag utyttjade direkt allt, tog ett bubbelbad, checkade tvn, åt choklad och gjorde thé, innan jag mötte upp Axel igen. Efter shopping och lite Wallander på tvn(hur random?), så drog vi till ett tapas/ölspecialist-place.
Langade ostbricka och konstiga ölsorter. Britterna bredvid spelade något flippa-underlägget-spel och klarade 25 brickor på en gång. Vi drog vidare runt i North Quarter som är det fetaste området i Manchester, rökte med några längs med trottoaren, hängde runt på ungefär fem olika barer som alla var fantastiska! Sådär kitschiga/hipstertrasiga/råkonstiga, så att man går sönder inuti för att jag vill att de ska finnas i Stockholm. Vi träffade folk med tokigt hår och några som rullade cigg till oss, köpte fem drinkar var, dansade oss rinnsvettiga i någon källare med tung hip hop så det känder som vi var i Williamsburg, NY. Vid fem var solen på g och vi vandrade hela den korta vägen tillbaka till hotellet och somnade i vår dubbelsäng.
På söndagen var Axel uppe med tuppen och drog till jobbet medan jag låg kvar och drog mig i sängen, insåg att vi bodde precis bredvid floden, åt en banan och packade ihop och önskade att jag fick på på hotell i vilket fall nio nätter i månaden. Jag drog till North Quarter igen och checkade second hand, för det kryllar av det där. Kirrade lite kläder, gick på konstmuseum och kände mig fett artsy-fartsy för att sedan råka svänga ner i en trappa som stoltserade med skylten Garden Café downstairs.
Det var fett och såg ut som String på Södermalm inomhus, men i trettiofem graders hetta måste man chilla på gården. Jag skrev fyra vykort.
Axel slutade jobba och vi drog runt på varenda liten innergata som fanns, minst två gånger, och såg snygga ut.
Axel som alltid vet sånna där historiska saker om varenda liten brittisk plats, sa att Är man i Manchester måste man gå och se The Haçienda där The Smiths, Madonna och div spelat och där ecstasy och ravekulturen flödade på 80-90talet och blev kult. Vi beredde oss på en fet utflykt och upptäckte att vårt hotell var granne med det. Jag står vid The Haçienda och fotar, medan ni ser hotellet bakom Axel och floden emellan.
Istället rannsakade vi varenda fotobok i en magisk affär. Tror jag skulle kunnat spendera en hel årslön i den butiken, och ville ville verkligen köpa en fotobok som dokumenterade Patti Smiths desktruktiva och kreativa tillvaro på 70talet. 16£ och jag snålade och ångrar mig fett mycket. Nåja, nu kan jag äta mat en vecka till istället, men någon kan hemskt gärna ge mig den på min födelsedag 18nov.
Det blev istället en guide till alla okända pärlor i östra London för 4£. Men när jag blir framgångsrik och välbetald, då!
Vi tog en flat white på Simple Bar, fett trevligt ställe!
Värmen var gudomlig och jag och Axel gick till uteservering nr # och älskade att det var varmare att sitta ute än inne, fast klockan var runt nio och vi åt british chili till middag på COMMON BAR. Gå dit!
Det fina med Manchester var att alla var ute och hängde hela tiden, även om det var söndag kväll. Fullt av studenter och sköna människor och så himla mycket mer engelskt än London. Minus är att jag kunde knappt fatta vad någon sa (vilket var mest roligt) och att 80% av tjejerna hade slampklackar och icke-existerande-kjolar, wow. Så håll er i the Northern Quarter för att undvika dom.
Vi drog till Odd bar som var superkitsch/marockanskt harem och brutalt mysigt. Gå dit!
Folk vi hängt med sa att det är OBLIGATORISKT att dra till MOJO'S på söndagar. Dit drar alla då, speciellt alla bartenders runt om i staden när dom slutar jobbet. Det var så vansinnigt tungt ställe. Fullt med rockmusik och vi var i princip ensamma när vi kom dit, 15min senare var stället smockfullt. Allt trä var knallrött, väggarna dignade med feta foton på alla kultmusiker genom tiderna och bara bara den bästa gamla musiken som man dansar sönder sina fötter till! Jesus, jag ville sno med mig hela stället tillbaka till London, till Stockholm!
Det var en bartender där som fattade tycke för mig, även om han som alla andra trodde att jag och Axel var ett par. Så varje gång Axel gick på toa, pratade med en tjej etc så kom han fram och sa att jag var vacker och gav mig en flarra Heineken, eftersom att jag alltid beställde det. Fyra öl senare så kysste han mig på kinden och drog mig dit ut så att vi kunde försöka kommunicera på manchesterdialekt. Det var fint, och jag dör var britter är så inihelvetesöta.
Det stället var bara övermäktigt smustigt/brittiskt/underground/hemligt och jag ville aldrig gå därifrån. En annan lång manchesterpojke kom fram senare och pratade med mig. Han trodde jag var från Swindon, och tyckte det var skittufft när han fattade att jag var från Svennelandet. Han berättade att han försökt få ögonkontakt med mig hela kvällen. Oh, bloody hell, you're gorgeous... fucking hell. Jag dog. Sen kan det hände att vi hånglade bakom en pelare.
Och så slog klockan tre och vår buss skulle avgå tillbaka mot London, och även om jag inte riktigt ville alltså, så var vi tvungna att gå. Jag somnade gått och drog direkt till jobbet och kom en h sent. Inte är jag färdig med den staden. Nästa gång drar jag med mig Olivia också.
Linn
Natt på taket
En fredag for nagra veckor sedan sa var vi inbjudna till helt seriost en av de finaste unga man som finns, Ben. Han hade namligen flyttat igen och ville visa oss!
Dar hangde massvis av australienare, eftersom att Ben rakar vara det, och sa massa svennar och nagra britter. Det maste vara typ en magisk mix, jag lovar.
Lagenheten var hur fin som helst, tyvarr sa hade jag och kameran lite knaggligt i varat forhallande sa jag pallade inte fota mer en dar jag satt. I bakgrunden kan ni i vilket fall skymta deras balkong/fire escape/ramp som man kunde klattra ut till, hanga ner med benen med hela London under sig, ta en cigg eller en titt pa stjarnorna och kanna hur livet kittlade.
Aven om det inte finns foton pa det sa gick tiden at att gora fake-tatueringar, som ska bli riktiga en dag, lyssna pa Dylan och spela ett oerhort effektivt spel med diverse for starka spritsorter som fick alla att skratta lite for mycket. Och så drog hela packet till the Dolphin, fast jag drog dit senare, åkte vilse och hittade inte fram förrän 40min senare när en kille som numera heter Chris Hjälp på min mobil gps:ade mig hela vägen fram, bjöd mig på lite dricka och lovade att alltid vara min 112 i Londondjungeln.
Hursom, det är fint på Dolphin, och där dansar man benen trasiga till en väldigt konstig blandning av musik, och vips så är klockan fem och man har minst lika många nya vänner. Några unga män kom fram till oss och frågade om vi ville följa med och sitta på deras tak och titta på soluppgången. Jag måste vara i en film.
Så en bussresa och elva trappor senare så kom vi upp på en av Richard's två takterasser. Han ser ut som Yvan Rodic och jobbar på Kopparberg's, vilket vi tyckte var hilarious, och att vi var svennar tyckte han var fascinerande så in i Norden. Vi prövade alla smaker några gånger om, satt på hustaket på takterassen, snackade världspolitik och lånade alla tjocktröjor Richard ägde, och några peruanska ponchos.
Solen gick upp och klockan blev typ sju, åtta och ingen var trött utan det blev bara ännu mer fest.
Det här är James, han hånglade upp mig på golvet sen, fast mest på skoj. Han har ett skratt som man blir helt mirakulöst glad av att höra.
Det var menat att bli ett Hej vi är på semester! men tror mer att det blev mer kopparbergs kl 8.00 - fett.
Tillslut drog festen inomhus och när govlet var råkladdigt av cider och James hånglat upp mig och vi suttit i fönstret, så råkade vi gräva upp Richards diabilder. Så vi drog ut projektorn på väggen och bläddrade igenom runt hundra bilder från några semestrar med han och hans ex. Härligt mycket naket, och då jublade alla elva människor som trängt ihop sig på madrassen på golvet.
Kirrade lite nya t-tröjor.
Alltså man dör ju.
Musche vid nio.
Suvi hittade på bus. Och så slog klockan typ halv tio och Olivia och jag tog en box flädercider under armen och drog med James och Joe till deras place. Det gick liksom bara inte att gå och lägga sig, och sluta ha så roligt. Jag glömde t.o.m bort att vanliga människor sover, att man borde sova.
Hujedamig, en av deras portar på deras tre-vånings-hus gick rätt ut hit till ån och då kände jag att nu dör man ju bara. Det är nog inte rättvist att ha en takterass (2!) och ett hus bredvid ån i ett och samma kompisgäng.
Vi drog rätt ner till vattnet och doppade fötterna och kände att herregud vad sommaren är magisk i London. James visade lite glamrockmoves och alla bråkade om att få prata och berätta och diskutera mest. Vid tio låg alla i samma säng och drack upp de sista flaskorna flädercider och somnade huller om buller.
Någon gång vid fyra vaknade vi efter en evighetslång natt i Londons magi. Riktigt dösöta pojkar som sprang ner och fixade thé till oss. Så typsiskt brittiskt! Jag älskar det verkligen, för varenda ung man vi besökt kommer alltid med thé och tar hand om oss så fint. Vi fick träffa deras flatmate Deaf Tom, som på riktigt var döv, och några andra fina dudes som alla tog med oss på brittkrog/resturang/pub bredvid Thamsen efter att vi tittat på en tecknad, japansk rulle. Egentligen borde man gå på resturang med sex brittiska pojkar varenda kväll, eller åtminstone typ någon dag i veckan. Och så vill jag verkligen att hela sommaren, och typ resten av mitt liv ska fortsätta och vara exakt såhär.
Linn
Pretty chicks dance like dogs on drugs
Min vän Josefin är här och hälsar på så vi spenderar dagarna med att hyra trampbåt i Regent's Park och visa East London. Vi lagar universums godaste mat, som pasta bolognese, och nu kirrar vi mojitos för att grunda inför Ben's utställningsöppning och efterfest! Tunga grejer ska det vara. Därför lyssnar vi på Rebecca & Fiona på repeat.
Förut idag så krashade min dator också, bara för att leva extra mycket på styva linan, så häng kvar så trollar vi fram lite inlägg och foton och historier från tillvaron här, så fort vi bara bara kan! Föresten så är sommaren äntligen tillbaka i England, och det känns himmelskt, med alla myggbett och ljumna nätter.
Linn
