Wolverine got a job
JAG HAR FÅTT JOBB!!! Det är fett och jag hade min första dag idag och jag älskar livet. Typ. Det heter Wallis och ligger på Oxord Street och är en klädaffär för lite mer tuffa kvinnor i +30. Jag diggar dom som jobbar där, herregud, vilka underbara människor och alla älskar varandra! Så vips börjar arbetslivet á la England. Det är till en början deltid, så jag ska på sidan av söka fler, men shit. Och nästa gång jag jobbar, dvs i övermorgon så får jag välja ett par skor och kläder för 1100kr och det med 60% rabatt också. Åh, avguda gratis!
Ahhhh, nu vet ni.
Linn
Med indiskt i solen på Brick Lane existerar bara lycka
Vi vaknade nakna vid halv ett i vårt lilla crib. Lagade fin frukost tillsammans och njöt av att vi faktiskt har tv i vardagsrummet och tittade på favvoprogrammet A place in the country. Planen varat möta upp Joppe och Anton ganska tidigt och visa dom vårt älskade Brick Lane, men med tanke på att vi vaknade så sent så beslöt vi att skjuta upp den dejten lite. Vi drog på oss lite snygga kläder och tog åttan några stationer till Brick Lane.
Där spelade ett helt gudomligt bra band på fiol, melodika och elgitarr och massa annat spännande. Så himla tuffa att jag ville köpa deras skiva och ta den hem och spela den tills jag svimmade. Fast jag är fan så fattig och njöt mest där i solen istället.
Efter en miljon små stånd och spel och försäljningar svängde vi såklart in här.
Där finns nämligen all världens mest himmelska mat. Alltså tro mig, man blir berusad (och fan så dödligt hungrig) av att vandra runt där! Jag kunde självklart inte hålla mig borta från att välja indiskt, för det är min favvo över allt annat, men nästa söndag har jag lovat att jag ska ta den jättespännande kinesiska omelett-tårtan. Pojkarna hittade vi också där och dom var minst lika begeistrade som vi över det här.
Tillsammans med våra kryddiga fynd snodde vi åt oss bästa platsen på gården med tegelväggen i ryggen och solen överallt på oss. Fan, nu är livet fint, sa vi. På Bricklane en söndags så existerar inga problem på hela jorden och allt är bara som en dröm. Om jag kunde stänga in den känslan i en burk och spara och ta fram när allt är skit, så skulle jag bli så jävla rik. Fast det är rätt bra att kunna ta fram den varje söndag genom att bara ta bussen några stationer. Och så satt vi där och åt mat och rökte cigaretter i ett för-varmt-för-jackan-och-typ-tröja-också-väder och hade flyttat till london för tio dagar sedan.
Christine stötte ihop med oss, och hon höll med till en miljard % också och så bjöd hon in oss på vin senare i veckan. Ps så dör jag på hur absurt mycket snygga människor som går omkring där. Jag tror att någon har selekterat ut dom snygga och satt allihopa där, och speciellt på söndagar. Det är så att jag kippar efter andan konstant. Skönhetssegregering.
Jag tog min snygga brud under armen, köpte en mango-passions-juice på marknaden, spanade på vintage möbler och åkte hem. Vi har världens bästa hem, och jag älskar east end.
Nu chillar vi, jag och min stora kärlek, här i sängen med doftljus från primark som luktar hav. Utanför hänger några white trash brudar aka poundland-slampor (affären som säljer ALLT och speciellt färdigrätter för 1£), det är fint. Emil ringde och är tydligen i London på konsert, så det kanske blir en liten dejt senare.
Linn
Happiness is a golden pancake
Joppe och Anton ringde oss vid fem och bjöd över oss på pannkaksfest och vin. Utmärkt kombo tyckte vi! Dom har precis fått sin lägenhet i Hackney genom samma agancy som oss, så vi firade att livet är så förjävla fint och hängde i deras kök hela hela kvällen och natten. Egentligen skulle vi på australiensisk dejt i shoreditch men det blir om några dagar istället. Fan, det är några fina grabbar det här ska ni veta! Samtalsämnena var bla Tesco Value vilket är ett bonussystem som fixar sylt för två kr och vodka för sexti och är så billigt att vi svimmar.
Så vips var vi alla East Enders och jävligt mätta på pannkakor med sprutgrädde och sylt, och hade världens finaste kväll.
Linn
Igår var awesome, men ikväll är en ny natt!
Ps. Som ni ser var haggan med.
Olivia
Do it like a dude
Alltså, oh my fuck vilken natt vi hade igår! Jesus mama, det var så förbannat jävla kul och vi var på tusen ställen och träffade tusen folk. Bland annat hagg-Christine från LA som bodde i Stockholm och är FANTASTISK! Vi drack snodd vodka och hittad whiskey och herregud. Har finfina bilder som jag ska visa imorgon! För idag har jag varit för bakis (x en miljard) och på jobbintervju, vilket var och gick fett!
Ps så dog jag och Olivia på bartendern på Alibi. Alltså, han är den snyggaste i UK hittills. Önskar att jag hade smygfotat på fyllan, men det räckte med sakerna vi gjorde tycker jag. Åh det var fan så bra. Blir typ avundsjuk på mig själv.
Nu ska vi ut igen tydligen. Vår roomie Josefine har Brighton-vänner på besökSmakar rödvinsbakis i munnen men sköljer ner det med mer vin. Det blir fett!
Linn
Vaknade upp i trappen och folk ba "shit, det var fett igår"
Vi dricker varsin vinflaska a la tesco value för 32kr och tar snart buss 8 till VICE-festen i Shoreditch, och sen kanske till vårt favvoplace Catch, och hoppas att det håller sin status från förra året. Fett onyktra men på bra humör så lyssnar vi på hiphop och tung electro och hoppas på långa, mystiska britter till natten.
Sökte jobb hela dagen(blev ps färdig med cv:t imorse) och fick två intervjuer i klädaffärer. Hörs imorn om hur det går, och håll tummarna för att jag inte är för bakis bara! Nu blire fezt.
Linn och Olivia
Mad adolescence
Tryck på fotot för att få en fet spellista för stunder då man känner sig råtuff och stampar på livet, och gatorna är gjorda för bara oss och våra fartfyllda tillvaro. Typ som när man flyttar till London och är för cool för sitt eget bästa.
Linn
Brick Lane
I söndags tog vi svängen till Brick Lane, som är totalt obligatorisk. Det känns inte som London förrän vi gått där på söndagsmarknaden bland indiska matstånd, schackspelande tolvåringar och begagnade cyklar till salu. Därför är vi nu officiellt invigda i London.
Jesus, vad det är mycket att titta på där. Och där hittar man de långa brittiska pojkarna med cigg bakom örat som är så snygga att jag blir svag i knäna och rodnar. Det är dom vi tittar mest på, dricker kaffe i ett låtsasbibliotek med ett tv-akvarium och har sol i håret och känner att fan, London har sommar i hjärtat och här bor vi.
Linn
Decaf my brain, please
Sitter på ett fik vid Bond Street och ska ge mig in på att skriva cv. Får bara något gjort om jag inte sitter i min säng, måste ut, bort för att hitta orden. Fast nu gör jag nog allt annat trots allt, fan fan fan. Palla! Det här är föresten mina nya brillor jag köpte på Brick Lane i söndags. Dom är feta, typ som mina från Paris som någon idiot snodde på Under bron i somras. Så nu är jag utan jobb, men snygg.
update: Fick sms från Olivia, som åkte och shoppade istället för att skriv cv och sen fastnade 1,5h på buss 8, haha karma's a bitch!
Linn
How we became East Enders
Det här handlar om hur vi fick en lägenhet:
Dribblandes mellan dåliga lägenhetsannonser i våra dubbeldäckar-våningssängar
Wowowo, det har hänt mycket sen sist. Det är så det blir här i England och det känns som vi varit här i åtminstone två veckor. Några av punkterna på våran checklista (som för övrigt är fett jobbig) är att söka lägenhet, uppenbarligen, så vi har suttit inne och lusläst annonserna. Det var definitivt en labyrint, men vi ringde runt och sprang på visningar. Olivia och jag är ändå relativt positivt och överseende i vårt sökande, just eftersom att varenda en vi möter gnäller och klagar över hur snuskigt och dyrt och smått det är. Visst, men vi är inte så petiga va?
Så vi drar iväg till Aldgate East, för vi tänkte gå och bli East Enders och leva loppan nära Brick Lane och Shoreditch. Ah alltså, det fick ju nästan stanna som en dröm. Kliver av the underground och stiger upp på vår blivande gata, trodde vi. Apapappap, här såg ut som en tsunami dragit fram och bara burkor och Sexy African Fashion-butiker ungefär. Aja, rummet kanske är asfett och relativt centralt, osv. Förutom att vara en kvart sen så drar han upp oss i detta skyffe med mögliga mattor. Det var omöjligt att ens få ut sig något om detta rum, som skulle varit två. Det jag kan berätta var ju att bredvid denna minimala kokplatta(inte ens en ugn) så öppnar dom en genomskinlig liten dörr, och vips - det var duschen. Aha, så att man kan duscha och laga mat samtidigt då? Så då hade dom satt upp en portabel dusch i hörnet. Ah nej, jag tror inte det va? Vi sprängdes i skratt typ och vände aldrig mer om.
Lägenhet número dos låg vid King's Cross. Fan vilket mysigt område, här vill vi bo! tänker vi när vi vandrar runt bland mysiga fik och affärer och hustle and bustle och en å och vi går över och BOOOOM! Då kom ghettot. Som en misärbubbla där dom stod i gäng och rökte weed vid busshållplatserna. Fan, vi två höll på att kissa ner oss och sprang omkring bebbrädda bland gatorna med Olivias gps på mobilen! Då sörrni kommer inte vår landlord, aka african mother, utan vi får stå där. Så vi ditchade den rätt mycket.
HUUUUR SOM HELST.
På något vänster hittade vi en agancy: the City Rooms, och bokade möte med en kort, trevlig italienare på deras kontor vid Bethnal Green. Kom dit, wow här var det fancy, och så visade han oss massa lägenheter som dom förmedlade. Alla såg för bra ut för att vara sant och var fett billiga (London-pris mätt) och så vips så kom en upp som hade vardagsrum också! Det är en äkta bristvara här, ska ni veta. 
Miss Olivia framför vår busshållplats, med lägenheten till vänster och en miljon tänkar och ett svårt beslut i huvudet
Så Paolo stoppade in oss i hans bil och så körde vi ut mot Victoria Park som ligger 10min i trafik från Bethnal Green. Alltså oh my, det vimlade av snygga människor överallt, och vi avgudar sånna hippa så vi rådiggade det direkt, över en flod med båtar, en fett gosig marknad bredvid och en megagigantisk park med en damm! Det här sörrni, var gudomligt jämfört med föregående mardrömmar till visningar. Sen är jag ju dösvag för brittiska barn, för är så fashinerad över deras språk, och dom cyklade omkring och lekte och spelade basket och hade sig! Rummet var fett fint också, ena toan katastrof - big time!, men en annan som är fullständigt rosa (golv, tak, väggar, badkar, zink - toto!) och stort! Vardagsrummet hade en balkong också och ett minilitet kök, score! En svensk brutta, en spansk flicka och en annan spansk don juan tydligen.
Tror ni inte att det är ett annat par där och tittar då? Jo, så vi blir ju fan hur stressade som helst och hetsade, för det var ju hur bra som helst (lätt överdrift, men båda gillade det). Hur ska man våga skriva på ett kontrakt bara sådär för 6mån? Sånt vill jag ha en förälder som gör, typ. Det var fett långt från tuben dock, men, lyssna här nu:
bussen som går 24/7 stannar exakt utanför vår dörr och kör till Brick Lane och Shoreditch och Oxford Street och todo - woho! 
SÅ GOTT FOLK: idag har vi flyttat in! Just nu sitter vi med uppackade väskor och bäddade sängar och surfar på vårt inklusive-wifi och älskar fan tillvaron. And that's how we became east enders. Och ah, vi har en naken brud på väggen som är så jävla sugen på att åka ut genom fönstret.
Linn
Front row
Fantastiskt, tänker på Nicolas. Han är en sånhär sture.
Linn
Hostel hookers
Och för er som undrar hur det ser ut när vi förar i vår rövarkula så dedikerar jag det här fotografiet till er. Och vi avgudar snusket, världens bästa ställe!
Linn
Triss i spadar öl
ONSDAG. Första kvällen hängde vi med vårt hostel och drog på pubrunda runt i Picadilly. Det var fett fezt och vi drack så mycket att vi ramlade runt hela natten. Diggade mest de två irländska puberna som vi drog till och som hade liveband med några klämkäcka irländare som spelade fiol racersnabbt och det var som att vara i hobbitland, The Shire. Måste måste måste åka till Irland. Annars så svepte vi runt bland alla inkastare och kommersiell musik och neonljus, vilket inte är riktigt vårat forum, men hade så vansinnigt roligt! Fast någon gång mellan spanjorer som kladdade och att jag höll på att somna stående drog vi hem med 24an mot Pimlico.
TORSDAG. Fan så bakis jag var, sanslöst liksom. Fast så var det liksom St Patricks Day, så då bubblade London och alla dess dubbeldäckare över av gröna plagg och studsiga irländare. Och irländare diggar ju vi tokmycket, visst! Vi drog till några pubar med Anton och Joppe som är två hemskt fina pojkar från Sverige som är typ jag och Olivia fast killar. 19 barre och flyttat till London för två veckor sedan och ska suga musten ur livet, precis som oss (fast vi kör om dom i ultrarapid gällande boende och att fixa sånt där vuxet). Dom är i vilket fall amazing och vi drog i oss ett par nattsvarta Guinness dagen till ära och drog sen till en kolossal, alltså massiv, klubb vid namn Picadilly Institute. Chad och Fernando på vårt hostel ahde fixat biljetter till alla som bor där och så trängde vi oss förbi hela kön med 20 pers, fast att biljetterna tydligen inte innebar försträde i kön. Byggt som en blandning av ett sjukhus, ett labb och ett psykhem dansade vi som tokiga på fyra olika våningar och beställde 7£ mojito ur sjukjournaler. Helt sanslöst och vansinnigt! Kanske lite för turistigt för mig, med tanke på att det bara var spanjorer och italienare där nästan, och jag är så stormförstjust i britter, men wow.
FREDAG. Jesus Amalia, bakfyllorna och berusningen flätas samman till ett enda stort nät. Den här natten var fan bäzt! Förade som vanligt på ett par flaskor vin i rummet åtta trappor upp och tog sen bussen till Camden Proud, som är ett renoverat stall. Fan sjukaste idén, men nu dansar i vilket fall snygga ungdomar runt i spiltorna där inne. Vi var här förra mars och det var fett, så vi tänkte köra en repris.
På vägen dit höll jag fan på att kissa i brallan så vi sprang in på en bar och bad att få låna toan, ah men då måste ni köpa en shot. Så vi drog i oss varsin tequila och drog på toa - thumbs up!
Och väl framme dåra, ooooooooh my, vilken kö! Ah, vi trängde oss såklart, och så fick inträdesordnarna (några fett trendiga flickor) syn på oss, oops! Men dom såg till att vi fick gå före hela kön, samma som förra gången. Jag älskar sånt, fram med dom coola, typ.
Jesus vad trångt och varmt och dansigt och luften pulserade i electro. Vi delade en cigg och träffade en fransk Amique som var helt i vår smak. Tror vi dansade i fyra h med honom och fjantade runt ordentligt i något roligt skådespel, men man ska ju dansa som att ingen annan tittar! Han slängde i oss några sambuca och någon öl och då dansade vi ännu mer. Helt serri så tror jag att jag dog av att jag varså glad, det känns så idag i vilket fall.
Han kände ett par svenska bruttor som jobbade på Gucci och Acne och dom målade våra läppar blåa och vi utbytte långa samtal på snubblande språk och så vips så hade man lite fler kompisar.
Sen, wow, då var jag kanonberusad och resten är lite luddigt, men jag somnade i vilket fall på bussen med blåa läppmärken över hela pannan. Vi kommer hem till Hostlet och Olivia har tappat bort sin nyckel (vi bodde i olika rum den natten pga en mongobokning) och tvingas snubbla in till personalen i alkoholdimman med blåa läppar. Jag ramlar ner i ett nedsläckt kök, värmer på en samosa och äter i min ensamhet, utan att smaka tror jag faktiskt. Upp för en miljon trappor och faller in i mitt nya rum som jag skulle dela med tre andra. Hade inte varit där NÅGONTING, inget baggage eller tandborste - nada. Klättrar upp i våningssängen och somnar med strumpor och smink på. Dom måste tro att jag var någon slags prostitute, för på morgonen vaknar jag naken, med strumpor och håret som en kvast. Slänger mig ner för sängen och river ut lakanen och min jacka och drar därifrån för att checka ut.
Bästa natten! Och absolut värsta morgonen.
Det är vad vi har haft för oss om nätterna!
Linn
Suitcase excistence
Har precis slängt oss över vår inkluderade hotellfrukostbland hundra andra fattiglappar i bakisångorna. Mätta och glada ger vi oss in på lägenhetsletandet. Alltså helvete, det är en riktig djungel alltså! Fast det känns helt pirrigt och vi ska precis börja ringa. Tanken är Shoreditch, och helst vid Bricklane fast nu tycker alla locals här att Angel är amazing, och vem vill inte bo i ett område som heter så. Har googlat runt lite och det verkar fett med massa pubar och resturanger och fattiga ungdomar och myz.
Så snart kommer lite bilder från igår, St Patrick's Day och något kolossalt (och komersiellt) ställe vi var på vid Picadilly.
Linn
Nu bor vi i London
Hola, hello! Vi är framme efter att ha släpat 45kg över några länder (har så jävla ont i armarna!). Herregud, asbakis idag efter att ha varit på Pub Crawl med vårt ungdomshostel igår och nu är det St Patricks Day dvs Irlands nationaldag(vilket jag inte hade någon aning om innan google och wiki upplyste mig, bless 'em!), så vi ska ut och dricka tusen öl på irländska pubar runt Picadilly. Livet känns fan som en dröm och jag är så förjävla lycklig. Tänk att vi bor här nu?
Kan däremot upplysa om att jag längtar sönder tills vi får vår lägenhet, vilken/var det nu än blir, för tillvaron i en resväska är rörig! Fast boendet på femte våningen i ett tegelhus är fan fint också.
Linn
Solong kompanjoner, nu flyttar vi till London!
Linn
Saurons mörka rike
Så inatt blir det ännu fler roligheter, för Anders spelar med sitt band och det tänkte vi titta på och dricka minst nio öl ungefär och skratta tills jag snubblar. Wiho!
Linn
Allt har kört ihop sig till ett tovigt trassel inuti
Förvirring.
Linn
Verklighetsvolt
Jag håller upp åtta fingrar och räknar ner för varje dygn som vandrar upp och ner över mig. Åtta fingrar; ocho, eight, huit. Imorgon är det bara sju, en vecka, och då är det så nära att vi snuddar vid den med fingertopparna och känner andedräkten i nacken, och hela min hud knottras och jag får champagnebubblor i blodådrorna och mellan revbenen. Det är andedräkten av London, och om åtta fingrar har vi flyttat dit.
Från mina tre jobb har jag sagt upp mig, Olivia har köpt en gigantisk resväska till mig som ser ut som en kolossal godis, min systemkamera är på lagning och mitt största problem är hur jag ska få plats med alla mina skor och jackor. Hur kommer det sig att jag bara verkar äga skor och jackor? Varje andetag och hjärtslag, tanke och rörelse går åt till att genomföra slutskedet till mitt livs äventyr. Olivia, herregud vad fan ger vi oss in på??! Vi är bäst. Jag dör, dör dör dör dör!
Åtta fingrar blir snart sju, och det måste vara omöjligt att längta mer till någonting.
Linn
Får jag chans på dig?
Vi väntar spänt på resultatet, och ps titta datumen det är finast.
Linn
En så jävla fin jacka
Jag har en ny jacka. En jacka som låtsas vara mocka och lyser i rostbrunt och är vårvarm och får vintern att försvinna fan så fort. Det är liksom en så jävla fin jacka, för 150kr.
Linn
The radio makes hideous sounds
fotografi
Alltså, 70-talet är min drog. Jag är nedslagen, överkörd och uppöveröronen-kär i decenniet. Just såhär vill jag se ut nu och för resten av mitt liv.
Linn
My zipper got a divorce
Idag var första dagen då det var för varmt att gå med uppdragen dragkedja, så jag gick med jackan öppen och mössan av. Förstår ni hur najz det kändes att sitta i bara tröjan i min trädgård med solen strilandes genom ögonen hela vägen ner i magen och dricka kaffe på en solstol?? Det känns ungefär som låten ovan, och väldigt mycket som London, för så kommer det vara när vi flyttar: OM TVÅ VECKOR IDAG!!
Linn
Boom!
Älskar oss, vi var så söta och gymnasiega och smutstuffa och fulla av skvaller och planer inför nätterna och bus. Det känns som en sån tid börjar igen nu, om typ två veckor: då exploderar det. BOOOM!
Linn
