GRODPRINS

Axel, Lovisa och alla de andra var ju som sagt inte närvarande när tåget avgick mot Brighton, men efter att ha skrattat åt detta med olivia och sen ätit morotskaka på ett fik så dök dom upp och vi fick se havet tillsammans.

Alla, och mest Lovisa, hade med sig massa picnic i form av tusen frukter och bröd och hej och hå. Ut med filtarna och så låg vi där under solen, vissa något bakis,  och försökte fånga vindruvor i munnen och lyssnade på fiskmåsar, som man ska när sommaren är här.  
Lovisa.
David.

När allt var uppätet och det kröp i benen styrde vi stegen mot piren. Det är nämligen näst intill olagligt att inte besöka piren om man åker till Brighton.

Här är vi alltså! Det vi inte visste var att det var något slags nöjesfält/tivoli/spelhall där, surprise! Och som de barn vi är blev vi överexalterad och sprang runt för att spendera alla våra stackars slantar.

Tungt.

Här spenderade vi ALLA våra mynt. Poängen var att man stoppade ner myntet när någon slags vägg åkte fram och tillbaka. Hamnade myntet rätt så puttade den ner de andra mynten till åkande vägg nummer två som i sin tur skulle putta ner resten av mynten ner till koppen och då till oss. Jesus, dökul spel och totalt omöjligt att bli rik på.

Det fanns möjligheter att bli spådd.
Men vi drog hit istället! Vem har inte velat prova på liksom? Wow, det var så fett. Ps klarade fyra s

Efter Horror House där jag skrattade så att jag fick kramp i magen åkte Axel och jag en dödlig karusell.

Därefter var det så himla dags för en middag och vi vandrade runt bland Brightons gator och slog oss ner på en brittisk resturang med röda soffor och udda tapeter. På nedervåningen satt alla i omaka trämöbler och drack pints medan en utklädd dam satt och ropade upp bingonummer. Vi satt där uppe i fönstersofforna och kände oss exklusiva. 

Axel var happy och sugen på hamburgare.

Jag beställde någon slags gudomligt kyckling med en engelsk paj och typ fem små spännande smaköverraskningar i form av minirätter bredvid. Bloody hell...

Hola!

Mätta och lyckliga drog vi oss utan bland bakgatorna igen. Axel's favvofilm är Quadrophenia som utspelar sig bland modsen i bl.a. Brighton. Så vi gick på rundtur och kikade på platserna där dom går på klubb, har sex mot en vägg och lite sånt.

Heja mods!

Axel.

Då vart det dags för cappuccino-rast vid en resturang på stranden.
Och hej hoppsan så hade all tid runnit ut för vår dag i Brighton och vi satte oss på tåget tillbaka till London. Efter att ha ätit upp alla matsäcksrester somnade vi alla gott och vaknade inte upp förrän tåget var framme.


Linn

fotografi

Jag sitter på vår balkong med solen i hela håret och som gräver sig ner i ögonens djupaste avgund och dricker kaffe och djar de mest somrigaste och peppaste låtarna. Tänk va, att imorgon är det juni? Hur absurd är inte den känslan? Även fast jag verkligen försöker så kan jag varken komma på när sommaren bara slog in eller om jag faktiskt någonsin längtat så efter en årstid. Aldrig någonsin. Herregud, jag är så vansinnigt jävla glad. Olivia och jag ska fira hela helgen med fest,

▲ torsdag på catch tills jobbet börjar och fingers crossed så kommer min engelska dejt att infinna sig med 
▲ fredag med grillfest för lisen i camden
▲ lördag på ännu okänd plats i london med efterfest i en takvåning och vi ska aldrig gå hem och skratta tills vi kiknar och se solen stiga genom foggen och juninatten.


Linn

fotografi

Nu ska ni få höra. Jag hade ett sånt moment härom veckan.

Det var en helt vanlig vardag här i London och jag satt på upper deck på kära buss nr 8 på väg in till staden. Mitt i allt skumpande kommer en herre på runt trettio-fyrtio år upp och bläddrar igenom alla fulla säten med blicken tills han upptäcker den enda lediga platsen, bredvid mig.

Han stapplar fram, ser mig i ögonen och rasplar fram på den finaste av brittisk engelska:
- Excuse me, do you mind? Everywhere else is full.

Och jag bara måste svara:
- Not at all.

Och ååh... Jag har alltid velat göra något sånt. Och yes man, jag är en rånörd - proud to be. Förstå vad fint? Jag tappade andan. 

Linn

Och ni skamfulla som inte hänger med överhuvudtaget på vad jag berättar för magiskt nu, checka.

Efter visningen var alla glada och sugna på att fira, så vi gick ut i solen vid baren bredvid och blev bjudna på champagne och smaskiga drinkar av Anna's styvpappa. Marta och jag var very very jolly.
Vi tog hem Marta till vårt lilla crib vid Victoria Park och drack upp många flaskor vin och k-cider (♥) och kokade ihop planer för natten. Marta föreslog en liten äkta lokal pub i Hackney vid namn Bird Cage där dom har kareoke på fredagar. Splendid, sa vi och tog åttan hela vägen.

Nog var det kareoke där minsann, och helt smockfullt med folk i alla åldrar, ALLA! Där hade du de brittiska huliganerna, gamla män i baskrar, små engelska ungdomar och äkta primadonnor i medelåldern som ville sjunga hela tiden för att få skina. Och så vi, som hade så vansinnigt skoj!

Efter att klockan slagit runt ett-två var det dags att promenera vidare och vinka adjö till Olivia som skulle börja jobba förfärligt tidigt dagen efter. Och Julia och jag smet in på Catch och dansade dansade dansade till tung hip hop tills klockan var morgon och regnet öste ner och sköljde bort oss.

Linn

Det är torsdag och olivia och jag ligger hemma och tittat på outsiders. Wow, det är en surrealistisk känsla! Sedan vi flyttade till vårt kära London (notera vårat London, och inte någon av de andra drygt 7 miljonernas) så har vi gått ut varenda torsdag, utan undantag. Torsdagarna är heliga, och fan så roliga! Det är elva torsdagar på raken. På catch. Jesus amalia, tunga grejer. Dags för porre och streamad webbtv istället, så ni får en bild på oss från en fredag 2009 då en av oss slutligen låg med en av våra killkompisar. Det var tider det!

Linn

Istortsett alla bilder jag tog på hela veckan

Spanien alltså...

Alltså vilken vecka jag hade i fuengirola. Jesus! Min pappa och min farmor och min minsta syster Saga var där, och självklart min andra syster Moa som bor där. Dagarna bestod av salt på huden och sand i hårbotten, café con leche på torgen och frukost på takterassen. Tänk att jag inte har åkt tillbaka på två år, vad är felet på mig?

Moa och jag drog iväg på nätterna tills solen gick upp och djade på Midnight och berättade hemligheter i ett mörkt bås på Highway. Hon visade pojkarna som var kär i henne och som hon var kär i, vem som skjutsade hem henne en varm natt i mars på sin vespa som hackade och som försökt kyssa henne fast han var helt nykter. Moa och jag drack för mycket alkohol, dansade så att fötterna blev blå och det var så varmt att det inte ens behövdes en tröja utanpå. Vi stötte på Alberto och Carlos och Wassimi i folkmängden och det var fyrverkerier som det blir när man får se någon man inte sett på år och tycker om så så så! Och det kindpussades och dracks öl och dansades och rann ut spansk grammatik och fula ord och det var så roligt så roligt. De två flyttar till uppsala i höst och då ska jag få bo i deras lägenhet och dricka öl och presentera dom för svenska skönheter. Klockan hann slå sju och solen kikade fram innan jag och moa vandrade hemåt.

Annars så spelade jag biljard med min farmor, åkte till ett vattenland och brände mig i hårbottnen. Moa visade fiket där hon pluggade ensam så ofta att personalen kände henne och bjöd på sockerkaka och mandlar helt gratis när hon kommer dit och så visade hon alla personer som bara varit en bunt namn för mig. Min himmelska värdfamilj ordnade en festmiddag med grannarna för mig och min familj och vi satt på trädgården i deras utebar och åt tarta de queso och drack tinto de verano.

Vi pratade om alla våra utflykter och året då vi bodde här och minnen som när ellen, jossi och jag kom hem vid halv nio när vi var i Granada med familjen, sov två h på en luftmadrass och sen hade en heldag på museum a la tom tits. Eller som när josefin sa att hon var gravid (embarazada) när hon skulle säga generad och en miljon andra nostalgiska ögonblick. De utnämnde oss till det bästa året de någonsin haft med värdbarn, såklart!
Jag saknar dom så vansinnigt mycket, och tiden när jag var tonårsdramatisk och låg med Fredrik på gräsmattan och rökte under stjärnhimlen, drog på grillfester med alberto och carlos, delade säng med och visste allt om Ellen och josse. Det var paella, pool utanför huset, spanskdubbad tv, bruna ben, nätter som aldrig slutade innan 06.00, spanska fraser som fyllde hela huvudet och ett kroniskt äventyr.

Och att få spendera varje vaken minut med en sån fin familj var det absolut bästa, och jag saknar dom redan.


Linn

Jag är tillbaka från Spanien och sitter i min och olles säng. Regnet sköljer över London och jag är helt ledig och tvättar smutstvätt och lyssnar på låtar från urminnes tider. Fönstret står öppet och det skvätter in men jag orkar inte stänga det för då låter inte regnet lika högt. Och nu ska jag försöka knappa ner mina spanska minnen till ord, så kika hit snart.

Linn

På Malaga flygplats för två år sedan när jag lämnat av moa som hälsade på mig


Det är vad mamma säger att jag ska packa. Den där nerviga ruset i blodet börjar krypa över mig och jag sitter med väskan packad och befinner mig i södra spanien om tolv h, vilket känns makalöst surrealistiskt. För att göra det extra spännande har jag lämnat mobilen på kontoret och har ungefär 20££ på kortet - thumbs up! Det ska bli så fint att få träffa mina systrar och min pappa, kanske min farmor och... mitt förra liv i spanien. Fiken jag spenderade hundratals h på och skrev kilometerlånga uppsatser om saker jag inte har några kunskaper om nu. Huset där jag bodde, spanjorerna som var min familj, barerna vi sköljde ner farligt mycket starksprit, kajerna jag satt bredvid pojkar jag tyckte om, stranden där jag brände kinderna, lärarna som blev som våra föräldrar och allt allt allt annat.

Jag är så förväntansfull och spänd och glad och lycklig och rädd och... JESUSAMALIAJAGSKATILLSPANIEN. Så nos vemos chicos.

Linn

Ja, efter den fina dagen/natten i torsdags och en somn pa en sisadar tva h och fyrtio min (vilket var en valdigt smart uppladdning..?) sa gick jag upp, tog en dusch och slangde mig pa bussen for att aka till Toni&Guy.

Anna (vars examensprojekt detta var) var urpirrig och delegerade ut uppgifter till sminkoser, assistenter och stylister: Temat var Alfred Hitchcock. Och jag fick en stor fet kaffe fran starbucks och var sa himla nojd och aterfick min energi och blev ocksa helt uppspelt!

Och det tvattades och lockades och plattades och borstades och tvinnades och rullade och sprayades!
Ett tag fick jag se ut som en galen tvattstugekarring, det var fett.

Nagra blev sextiotalare!

Jag larde kanna Marta som var sa himla snygg och helkul och hade ben som gick upp till manen och tillbaka. Hon blev sin egen strypsnara a la Hitchcock.

Tada! Fardigfonad och sminkad och omgjord till Rear Window. Efter genomgangar och elvahundra sprayburkar senare sa smattrade musiken och det blev visning.




Linn

Godmorgon världen!

Olivia och jag sitter i shorts med jordgubbar i knät på tåget vill brighton, livet är fett! Axel och lovisa och david och hela stora gänget skulle också sitta här, men dom tomtarna missade tåget. Vem missar ett tåg?! Haha, men vi möts upp lite senare istället. Så med matsäck och bikini och polaroidkamera i väskan så sitter vi här, tokigt pirriga på utflykt. En såndär madicken-på-utflykt-med-skolan-spännande!

Ah föresten, hur galet var inte mello föresten?! Alltså oh my. Vi befann oss i swe church of london och åt ostbågar och marabou och drack öl med hundra andra patriotiska svenskar framför en gigantisk storbildsskärm. Och ja, jag vet inte om det kändes så politiskt korrekt att dricka alkohol i guds hus? Men tillåtet var det. Och gott.
Det var folkets jubel när Saade fick sina tior. Fan, tror aldrig jag har varit så upprörd efter mello (och trodde aldrig att jag skulle heja så mycket på Saade, han är lite för häftig för mig)! Och vem röstar liksom på azerbadjan? Vilka är dom? Aja, nu längtar vi redan till nästa!

Solong darlings

Linn

Det kan hända att jag har sjukskrivit mig idag fast jag är frisk och det kan hända att jag blivit bjuden på en lunchdejt av en dödligt lång brittisk pojke med mörka lockar som hänger ner i pannan som det kan hända att jag kysstes väldigt mycket med i torsdags. Allt kan ha hänt och allt kan hända, men vi viskar lite längre om det ändå.


Linn

Livet svävar och rockar och vi är i London är dricker vin och har engelska pojkar runt halsarna och solen gör pupillerna små som knappnålar och vintern har blåst bort från hjärtat och lever på små pence och världen ligger insvept i gammal musik som är som himlen och... Ahh


Linn

Julia kom ju på onsdagskvällen och vi sprang fram till henne och överöste henne med kramar som på vilken klyshig romcom som helst! Herrregud att man kan tycka om människor så massa. Efter att ha suttit uppe halva natten och druckit rödvin och skvallrat vaknade vi och plockade fram allt gott vi ägde till frukost. Alltså, vattenmelon och jordgubbar. Det ska jag nog äta varje dag i hela mitt liv.

Hundra miljoner steg senare hade jag visat våra vardagsliv och jobb och var vi köper tjugfemkronorsvin och allt smått och ovikitigt och superviktigt som jag vill att hon skulle veta om oss. För Julia borde veta allt, ALLT. Och eftersom att jag är fett fattig och hon dösöt så bjöd hon mig på fika när vi kommit till Carnaby Street. Och solen låg mellan kullerstenarna och kaffet smakade mjukt.

Och så gick vi till Borough Market.
Det är som en liten by på landet, fast mitt i stan. Och gamla farbröder i baskrar säljer solrosor och ber en smaka på ostar och svinstarka såser och allt känns så stillsamt som i sagoböcker. Inget Usama Bin Laden eller bara-10-h-Spotify existerar, bara tomater och livet för stunden.
Alltså, oh my, hon är en skönhet.

När vi smakat och vandrat och magarna skrek så gick vi till Green Dragon Court och satte oss på ett fik under bron som sålde tapas och sangría.
Kyparen trollade fram lite hummus och halloumi och öl och sangría och bröd och oj. Och vi kände att det går nog inte att ha det finare. Hela tiden var jag helt pirrig över att julia satt där också, för hon är liksom så himla fin. Ni vet en såndär gud-hon-är-min-allra-bästa-vän-föralltid-känsla som fanns i barndomen. Den kommer med henne. 

Olivia slutade baka och joinade oss!
Och nästa stopp! Breakfast Club i Hoxton.
Fett fest tänkte vi och firade med att spendera slantarna på mango daiquiri och passion fruit mojito. Alltså, öl är guden men fan vad fett det här var.

Deras toaletter är heltapetserade med superhjältar, ghost busters eller små hottentottar och alltid superdiscomusik.
Efter att ha pratat kärlek och ex och nya kyssar och hemligheter så gick vi till en av alla oändliga lokala thai-ställen vi har.

Pepp på take away!

Och när skymingen kom satt vi på vår balkong med pad thai pak och chicken curry och flasköl och lät natten dra över som en slöja tillsammans med alkoholruset.

Fett pepp för en torsdag på Catch tog vi åttan och mötte upp Lisen och Sofia och dansade bort oss själva som galningar, drack för många öl, hängde utanför och satt plötsligt vid ett av borden på Jaguar Shoes. Lisen fångade upp något otydligt ragg som svängde henne runt som en torktumlare och vips så var klockan stängning. Några pojkar vi tydligen kände (?) drog med oss på efterfest 'för det är bara här runt hörnet!'. Och vi går och så är det bokstavligt talat porten runt hörnet! Och en massiv lägenhet och en egen djfest och klockan slog fyra och den slog fem och jag skulle upp klockan halv åtta och Julia var där och åh. Livet är fett fint.

Där omkring gick jag till nattbussen och väntade i 40min med en brittisk pojke från Liverpool som hade lockar ner mot pannan och sa att jag var så himla vacker och skrattade som rymden. Och bussen kom aldrig men vi hittade fler vänner där på hållplatsen och tillslut betalade två unga män min taxi hem. Jag vaknade inte ens när dom andra två musketörerna ramlade in runt sex-sju, men det var nog för att den här torsdagen kännts som ett helt sommarlov, och det tär bra mycker på kroppen.


Linn

Har varit ute sex dagar pa raken och mar skit. Behover tva veckors detox pa en strand och bara andas havsluft och redigera bilder och skriva inlagg och noveller. Lipade imorse for nu har Julia akt till Sverige. Jobbet tror att jag ar fett bakis (och att det ar sa roligt for att det aldrig hant forr, pfft), vilket jag ar, men mest ar jag ledsen. Och trott, oh sa trott. Fast jag ska bomba med berattelser om vad vi haft for oss nu. Det ar fett! Forst maste jag typ krakas pa jobbtoan och grata lite.


Linn

Hi huns, nu drar vi till Catch, det är ju trots allt torsdag. Fan vilken fantastisk dag vi haft, kommer ett seriösare inlägg i dagarna. Önska mig lycka till för om tio h ska jag befinna mig i studion för att bli fixad till Toni & Guy-visningen imorgon! Nu ska vi ut och skaffa oss brittiska flirtar, ahh. Det är vi bra på. Mr Berlin har smsat idag och träffar mig där, så det blir fett! Torsdag är guden.


Linn

Julia, den tredje musketören är på plats och vi är så nöjda och happy att vi spricker. Det firar vi med off license vin, popcorn och bilar. Och så väller det ut skvaller från Sverige och från England och vi tänder ljus på balkongen och har så roligt som bara tre tjejkompisar kan ha. Åh jag är så lycklig att ha mina brudar hos mig.

Linn

Hola! Det är tydligen en explosion av nya ansikten(/datorer) som är inne och bläddrar här. Who are you? Kan någon komma med en förklaring? Eller är detta kanske ett oförklarligt sammanträffande som händer med universum ibland. Fett spännande, välkommen!

Igår var vi på spelning med Marzio och såg IS TROPICAL. Fan vad fett. Måste däremot sluta gå ut när jag jobbar. Ps så har jag blivit så jävla kär i trummisar på sistone. Ett stort minus är däremot att man inte ser hur långa dom är, och så ställer dom sig upp och är minimala. Stort minus (litet kanske är bättre uttryckt). Berättar mer senare för nu ska vi möta JULIA! Fan, är så lycklig.


Linn

Efter att ha svängt förbi hemma så tog vi fyra bussar för att hälsa på denna dam som vi hängde med i Stockholm, vid namn Sofia! Hon är fin och bor med Lisen och Ida i Hamstead Heath. Dom hade lagat en gudomlig sommarmiddag till oss som vi fick äta på deras himmelska terass som tydligen har sol hela dagen och är som ett eget rum. Så vi Ooh:ade och Aah:ade och ville också ha! Herregud, här ska vi hänga jämt.

Och så blev det överraskning till Ylva som fyllde tjugo! Alltså yum... ps så äter jag minst 600g jordgubbar i veckan, och dör lika mycket varje gång.

Och mer överraskningar blev det droppade in fler som bl.a. hade med sig massa ballonger.

Lisen

En till Sofia
Tadaaa! Emma hade med sig ett helt lass med olika croissanter från sitt café på Brick Lane i present till Ylva (och alla andra som skulle vara mördarbakis dagen efter).


Och helt plötsligt var det smockfullt på terassen och vi var chockade att det faktiskt rymdes en sisådär arton personer på några m², som ett åttonde underverk eller en såndär game show där man ska slå rekord om t.ex. hur många som får plats i en frys.
Därför blev det dansgolv i sovrummet och mera häng. Och vi pratade om arbetsplatser och engelsmän vissa var kära i och sverige och massa sånt. Sen plötsligt var klockan tokigt mycket och vi tog nattbussen till Camden Proud för att dansa i hästbås hela natten lång. Några shottar med bartendern och så american appearel-ragg, kareoke på soffryggar och grattis ylva, sen är allt rätt blurrigt. Vid gryning låg i vilket fall sexsmå svenska flickor i två ihopstyrda nittiosängar (och en tjugoårig Ylva i soffan) och sov djupt.


Linn

Det är dessa ärade bank holidays igen! Och jag är därför döledig och lyckligare än någonsin. Igen.
Så jag äter rostmackor och dricker Royal Wedding-thé på balkongen i solen och lyssnar på gammal rosselmusik. Den virkade ponchon köpte jag på primark (♥) för några dagar sen och i den känner jag mig som en äkta free spirit á la sjuttiotalet och vill ha blommor i håret och snurra runt runt runt runt.


Linn