23 dygn kvar av mina tonar, 23 dygn av vardsloshet


fotografi

Jag maste bli lite coolare, kvoten ar langt ifran uppfylld. Komma som ett ufo till jobbet i de klader jag egentligen har a la Dalston + min panyttgjorda naspiercing (japp, den fanns dar i ett bra antal ar och ar i viss del saknad och hade garna gjort en comeback), och definitivt en slang av mylittleponyhair. Hur ska jag komma undan med det har da?
For tillfallet ligger jag nog en smula pa minussidan i uppskattningskonton. En stor del kan ha att gora med att jag igar kom in en h for sent till jobbet utan att ens veta om det. Kvart i elva kommer jag lugnt inlunkandes,

- Hey babes! How's everyone?
- Good afternoon, darling, where have you been?

Ehh va? Jo du ar en h sen... Varav jag far en sa stor chock sa att jag flinar och sager jattesmart att
- Haha, very funny, hilarious. You turned the time forward an hour, got it.

Fast sa var det ju inte, utan jag var en h forsenad utan att veta hur det hant eller ens att det hant. Jag ska skjuta min mobil, sen strypa den, sen kasta den ut genom ett fonster jattehogt upp mitt i natten efter att ha hoppat den i en miljon bitar. Dom maste tro att jag ar helt efterbliven, tur att de tycker om mig sa mycket trots allt. I can't even get mad at you, babes, I like you too much. Ja, tur att jag ar en bra manniska. Men utan lunch gick jag for att bevisa det, vilket i sin tur ledde till att jag i rent blodsockerfall och leda rakade vinna budgivningen pa en iPhone 4. Ja. Herrregud.

Det har med att vara tonaring och vardslos kanske gar ratt sa fint trots allt? Det dar om att vara cool daremot, sen nar ar det coolt att vara cool? Jag bryr mig noll, typ.

Linn



KOMMENTARER

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Trackback
RSS 2.0