GRODPRINS

Det verkar trilla in en hel del nytt folk, varifran kommer ni kara kompanjoner?

Fa'vela Punk!


Igarkvall nar vi lagade squashgryta till middag och satte tulpanerna i vatten, da kandes det som en sommarskymning. Darfor ska jag kla mig sahar i framtiden, och kanske farga haret lila, eller klippa page. Fick veta att den kanadensiska pojken hittat in hit ocksa, sa hej om du ar har och laser i hemlighet. Du vet att jag blir hemskt generad.


Linn

Sondag och vibrerande vårdag i Hackney efter en natt da vi kirrade fejktatueringar med Maria, dansade tokigt runtruntrunt inne pa ett overfullt Efes, hanglade supermassa och somnade tillslut i en annans sang efter kosmos roligaste lordag.

Alltsa, kara ni, jag rinner over, exploderar ut all vinterrusk och kan mina ogon glittra sa tror jag fanimig att de gor det. Det ar namligen 16grader ute och jag sitter med en honey/lemon-crepe pa ett franskt fik och det ar for varmt for min tunnaste varjacka, och jag kan inte ens ha min kofta! Sitter alltsa med bara armar och mina handleder lyser i vintervitt har pa min lunch och lyssnar pa den har och mar sa forbannat bra. Tror jag ska hangla med en kanadensisk pojke ikvall ocksa, som jag traffat och faktiskt verkar tycka om.

Plotsligt sa kom sista dagen i Paris for oss for denhar gangen. Har varit i den staden sa massa ggr och det ar alltid sa magiskt, och ett av det basta ar ju att vandra upp bakvagen till Sacre Coeur.

Takasar i en oandlighet. Bara tanken pa hur manga kullerstensgrander, fortollande fik, franska flickor i svarta polo med en permanent cigarett mellan lapparna och forhoppningsfulla konstnarer som vantar pa att fa visa sina verk for diverse gallerier, som finns gor att mina andetag faller ifran mig. Det ar sant som gar att sucka till och fa vintern att kannas lite fjaderlattare.

Daruppe satt vi alltsa, med andetagen pa trappstegen och hjartslag i oronen, solen los och vi fick ta av oss jackorna som om det var april. En konstnar ville mala av oss, men vi trodde han salde saker, sa han gick med vissen sjal vidare.

Istallet kirrade vi obligatoriskt turistfoto i nagon okand installning pa min telefon (blev skitliten=fattar noll?). Men fint!

Gick ner alla backar mot Moulin Rouge och tankte pa sverige som hade snostorm och hur spannande det varit att aka pulka hela vagen ner! Inte for att blandande sol ar fel. Vi var namligen pa jakt! Pa jakt efter nagot urfranskt som jag sett pa film och bilder och som folk pratar sa forbannat mycket om...

Namligen Råbiff! Hade letat runt varenda dag efter denna fasansfullt barbariska ratt, men utan resultat. Och sa vips, i ett horn nara pigalle stod den dar och vinkade till oss pa menyn. Well, inte till Olivia for hon ar ju veggo, men till mig! Och hur var det da? Jo, alltsa for att vara ra kottfars med ratt agg: skapligt gott! Hade alskat det (med en handfull svartpeppar och senap) i forratt, men det har med 7hekto kott blev lite for mycket.

Sa vi satt dar med min brutala matratt och pratade om hur bra vi har det tillsammans. Och tank om vi kunde vara lesbiska, for vi har ju var soulmate och livskamrat! Fast det har med pojkarna i vara liv ar ju sa fint, och vi kan klattra kosmos aventyr som tva ihopsvetsade pirater.

Vaknade upp och tog oss ut till Marais med Matilde.

Motte upp Anna dar och shoppade tokmycket pa American Apparel for fina flickor kirrade 50% rabatt till oss i hemliget.

Som obligatoriskt i Paris hamnade vi pa ett litet fik/resturang for lunch och at pasta och fisk vilket var awesome. Diggar uteserveringar mer an julafton sa det ar sa fint att det fungerar tom i Januari!

Tog en kaffe, sjalvklart, och rakade hamna bredvid Margaux Lonneberg. Wow, kande mig tuff. Sen talade vi om vilken besvikelse det ar nar du hittar en brutalt snygg kille, tittar ner i nervositet och hittar typ ett par oskuldskor. Finns det nagot mer avtandande? Det finns ju sa mycket vackert att kopa! Och nej, ergonomiska skal gills inte. (ps hilarious att om man googlar oskuldsskor sa hamnar man hos mig, for det ar det basta att bli forknippad med?)

Efter massa berusande kaffemoln sa akta vi tillbaka till lagenheten. Fast stoppade i en automat forst saklart. Har automatbilder fran alla mina resor!

Olga ringde och drog oss med pa aventyr till en liten bar dar hennes franska, engelska och svenska vanner hangde. Kirrade ol for 2€ och svavade ut i konstiga minnen fran vara spansktalande aventyr. Som nar vi skulle lara oss att aka skateboard med alla spanska pojkar. Kampade varje kvall och det slutade ungefar med nagra tafsande pojkar, en hjarnskakning och typ nastan nagra ollies.

Deras van bodde runt hornet sa vi hamnade tillslut pa efterfest dar. Det visade sig att Johan kunde feta korttrick, och var basta van till pojken Martine drog mig till pa min forsta hemmafest sa att de kunde hangla hela kvallen. Han var dar tillochmed! Sa himla knappt liksom, for jag kanner tva personer i sollentuna, och sa kanner Johan dom ocksa. (och alla pojkar vi hangde/hanglade med soder om soder)

Det pelades lite gitarr, djades fram massa Rolling Stones och Wanda Jackson, hade dartturnering och blev tokberusade pa femton m2. Det var fint att sen promenera hem langs med kanalen genom Paris gator. Och januari har nog aldrig kannts sa barmhartigt i hela mitt liv.


Linn

Hänger i vårt vardagsrum med massa döbra folk, lyssnar hiphop och övernaturliga remixer. Vi dricker vin ur tvålitersflaskor och jamaicansk öl för 1₤ Det är så fett med sånna man tycker om i samma rum, och fast vi tänkte dra till the Box och låtsas vara sture på fashion week så kör vi Old Blue Last inatt. Det är ju så att östra London är vår kärlek, om ni inte visste.

Vi pratar gamla dagar och ligg, och om nar Karl-Anders och hans fellow partners satt redo i soffan för premiären för Mina Hundar av Fattaru på Z-TV första gången. Alltså, det är vackert.

Gott folk, inatt far vi fan tillokning i Walsingham-residenset. Lisa och Frida flyttar namligen till oss har i London! Ar ute i kosmos kanslomassigt, for det har ar wicked! Swag, det har blir sa javla fett att jag svimmar. Darfor kan ni vanta er att se tokmycket av dessa brudar har i framtiden. Spana garna in deras blogg ocksa: Champselysees, och folj med pa deras tid har. Jag valkomnar er kungligt till en varld av aventyr.

Far for ovrigt san nostalgi till nar vi flyttade (sa lange sen!!)


Linn

En video om nar en 14-arig pojke brot sig in till John Lennon och Yoko Onos hotellrum i Toronto for en hemlig intervju under deras demonstrationer for fred 1969. I samma veva som billboarden pa Times Square och the bed-in/hair peace:bed peace. Magiskt illustrerat av James Braithwaite och sa vacker historia.

En pojke som jag rakade satta upp en blinddate at mig sjalv med i lordags skickade den till mig. Maste jag tillagga att han var hemskt fin? Berattar mer om den historian senare, titta pa filmen medan.


Linn

Köpt nya creepers/platåer att falla nerför shoreditch gator med.


Linn

Drog till Camden igar och hittade en fin engelsman i svarta stuprorsjeans och en rolling stones-tatuering. Han bodde tva rodkladda trappor upp ovanfor en gammal pub med vaggar kladda i rader av lp-skivor och signerade fotografier pa bandmedlemmar fran 60-talet. I taket hangde kinesiska rislampor och dromfangare och genom det skallriga panoramafonstret sag man Pentonville Prison dar Pete Doherty satt fange. Vi skruvade pa rattarna till hans svartvita tv och berattade historier om sant som rivit sonder oss i livet. Han spelade vinylplattor for mig genom hela natten med sirenerna fran Londons gator i bakgrunden, och det kandes som att jag bodde i en roman.


Linn

Vaknade i ett mjolkigt ljus,  totalt bakfulla, i sovrummet som var som en enda stor sang.
Fixade oss presentabla igen, och var jattepirriga for Matilde skulle visa oss en av Paris hemligheter. Namligen le Comptoir Général!
Utifran gatan avslojade bara en minimal, rostig skylt om att det fanns nagonting pa uppfarten, men utifran sag det ut som ett litet skjul och vi var nog ytterst misstanksamma. Sa kliver vi in och mots av en makalos lokal med kristallkronor och magnifika tapeter som borjar skalas av. Som ett hemligt fort dar hertigar gomt sig i artionder och nu ett tillhall for vastafrikaner.
Pa vaggarna holl fd afrikanska presidenter uppsikt over inkraktare.
Le Comptoir Général ar namligen ett ekologiskt, Afrikanskt fik pa 650m2, helt sjalvforsorjande och hemligt. De har omaka mobler overallt och nigerianska tavlor fran 70-talet pa vaggarna, folk spelar bradspel och studerar, har vilda diskussioner och ater gudomlig mat fran typ Senegal. Pa overvaningen finns ett bibliotek med gamla bocker och utomhus en underbar tradgard dar folk planeterar och roker och sa. Vissa natter och dagar ar det marknader och temakvallar, annars dessutom en bar/nattklubb : Sa himla bast!
Vi bestallde dagens som var nagon form av soppa/sallad/gryta med nudlar, himmelska varrullar och kryddor fran vad som var som en liten kiosk i anden av rummet.
Jag drack annanasjuice, som varje frukost i Kenya, och det kandes precis som att jag bodde dar igen, vilket gjorde mig overlycklig.
Olivia fick en mer suspekt soppa som hon inte diggade, men checka tavlorna som formodligen suttit pa en harsalong en gang i tiden!
Kan ju ingen franska men jag visste anda att den afrikanska pojken som jobbade dar var sa magiskt vacker och hade ett leende som gjorde mig helt nervos. Tittade pa honom mest hela tiden tror jag.
Matilde ar en fruktansvart vard guide. Alla borde hyra henne, for hon har liksom koll pa guldklimparna.
Ruffavaggar och kartor och laskiga vodoo-artiklar <3 Det fanns aven en horna med jattejattejattegamla agodelar fran afrikas alla horn, som gamla svartvita familjefoton och skolbocker. Superspannande att bladdra runt i och oppna porten till ett annat universum!

Efter att ha hang dar i fyra h kanske, och antligen aterhamtat oss en del fran gardagen gick vi for kaffe pa ett horncafe som vimlade av hundar och fransoser med sina fransyskor. Trois noisettes, si vous plait.

Dags att ga och handla middag, och jag blir lika stalld varenda gang jag ser dessa pa hyllorna.
Kirrade superspecialfirren till vara kara hyresvardar, plus vin, choklad och OST saklart! Tror helt serri att jag at ett kilo camembert for mig sjalv pa denna resan.
Joline var bara magnifik, och blev en kar van. Langtar tills de kommer till oss i London! Men sen blev det brattom for vi skulle pa fest!
Namligen hos Victor som flyttat in hogst upp i den minsta lagenhet jag sett nagonsin, men som var fett vard. Hur kan man liksom ha utsikt over eiffeltornet?

Lagom till fredagen hade jag kirrat mina naglar i hundtandsmonster med Nail Patch Art och vi tog metron runt om i staden.

Nar vi promenerade hem med creepers i snostormen inatt

Dag tva at vi megafrulle och trillade sen ut nedfor trappuppgangen.
Vi tog metron at alla mojliga hall for att aka till the Kooples.

Dar jobbar namligen Anna, som vi kanner fran stockholm men som lever som en akta parisienne i en magisk liten etta vid Saint Germain.
Hon tog oss till ett franskt fik i ett horn och bestallde tre noisetter medan vi uppdaterade om London/Paris och smed planer for kvallen.

Darefter dags for le Louvre! ps gudomligt skont med lagsasong och noll turistas.

fotografier av Helen Levitt harifran