GRODPRINS

Tidigt, alltså jag menar smärtsamt tidigt, så steg jag och Daniel upp för att hinna till London Bridge. Vi skulle nämligen med ett tåg mot Brighton. Ps bakishuvudvärken var ej nådig, visare senare varför. Fast det botade vi genom att sitt helt ensamma på tåget och spela spel och skratta åt allt och ingenting. Här är vi dödsfrusna i East Croydon där vi bytte tåg och köpte Starbucks.
Och inte ens en h senare, vilket alltid är en besvikelse då jag är stormförtjust i att åka på tågutflykter, så klev vi av i ett soligt Brighton och mottogs av ljudet av tusentals fiskmåsar. Det är ett av de bästa ljuden som finns i världen.

Daniel var min guide och vi var vrålhungriga, och han tog mig direkt till ett makalöst bra brunchställe vid namn Bill's. Gå dit ni som ska till Brighton! Fin inredning med hyllor längs hela väggarna dignande av organsisk mat i egnendesignade små burkar och griffeltavlor överallt. Det var mest hippa familjer, möhippor och någon enstaka cool turist, pga av hur imponerande tidigt vi var där. Och nej, jag bokade ej biljetterna, men var helnöjd!

Vi åt himmelskt goda ägg med bacon och kaffe och allt eftersom började Brighton's trötta hipsters rulla in med. 
Därefter besteg vi Brightons brantaste gator upp till Daniels vän Marlee som också är från kanada och komiskt nog bodde på Montreal Street. Hon har bott i Brighton i tre månader för hon är en tuff intern för en designer och får lära sig allt om knitwear. Hon och hennes pojkvän Nick tog med oss ner genom staden och marknaderna till HAVET!

Stranden är full av stora, lena stenar.

Vi grävde ner oss för att lukta på saltvattensluften och dricka Gin & Tonic fast klockan knappt var tolv.

Fullt av fiskmåsar och massa sol framför pariserhjulet. Som Londonbor kände vi oss såklart helt utsvultna på alla typer av naturtillgångar och njöt överdrivet mycket.

Därefter var det dags för våra storslagna planer. Mot piren!

Där köpte vi tokens (biljetter) och åkte den farligaste bergochdalbanan med en loop! Jag älskar nöjesfält mer än det mesta och var som ett barn. Marlee var minst lika exalterad. Förra gången jag var i Brighton blev jag ännu vildare. 

Sen droppade vi av Nick vid stationen för han skulle till London och jobba. Vi tre drog för att äta fish & chips, som obligatorisk i Storbrittanien, och spenderade resten av eftermiddagen i Marlees säng. Sovandes, tittandes på Arrested Development och hade senare en whisky-ginger ale-kväll. Det är en fin drink.

Och denna dryck resulterade därför i att Daniel vaknade upp dagen efter med en blåtira och ett jack i ögonlocket.  Han är nämligen en badass thug. Historien lyder såhär:

Vi hade alltså, vid tvåtiden, ramlat ut ur Marlees hus, dragit runt på Burlesque pubar, dissat köer till coola klubbar och slutligen hamnat på en gayklubb där Daniel blev gulligt tafsad på av gayarna. Himla komiskt och vi fnissade för mycket. Efter skamligt många drinkar trillade vi ut i den svarta Brighton-natten. Då, eftersom att han alltid håller sina löften, så sa han bestämt till mig och Marlee att "Nu ska vi bada.". Han är inte riktigt klok. Och jag hade lovat att bada i Brighton om han badade. Så vid fyra snåret stod vi i underkläderna med vågorna kring vristerna vid piren och så sprang vi tillsammans rätt ut och badade. Mitt första dopp i år och jag var överlycklig.

Det är fullständigt oklart hur denna ögonskada uppstod men någonstans mellan saltvattensvågorna och stenstranden.

Sista timmarna spenderade vi på ett annat brunchställe som hette Nia. Svingod mat. Försökte återhämta andan efter gårdagen och pratade Dalston och Kanadensisk sommar och tatueringar osv. Marlee visade sitt M på sitt finger för sina vänner och den på revbenen som föreställer hennes hemmanyckel i Hackney. Tillkom en härlig alkoholstimmig natt första gången hon var i Brighton och någon på en hemmafest råkade vara tatuerare.

Sen tog plötsligt vår övernattning i Brighton slut och vi tog tåget hem till London.


Linn