GRODPRINS

Det blev tydligen midsommar i Sverige och hela förbannade facebook exploderade av snuskigt svenska happy-family-foton från skärgårdar och blomsterkransar. Hela världen var lediga utom vi i London, och jag var extremt avundsjuk. Fast sen så fick jag också sluta och drog direkt till Scandinavian Kitchen och handlade svenskt godis för mina sista £16.

Därefter var det direkt hem till vår lya för att koka färspotatis, lägga upp ägghalvor med räkor, rulla gravad lax och öppna sillburken. Frida slutade sent men var fett nöjd för hon hann dit innan vi börjat äta!

Bordet hade allt midsomrigt uppdukat, plus halloumi och sånt gott ni vet. Nomnom, stolta fattiglappar som skrapar ihop till fest. Kände oss så vuxna och självständiga, vägde upp med att headbanga till Asher Roth. En viss pojkes guilty pleasure, just sayin.

Kolla brudarna liksom. Det blev också en överraskningarnas kväll. Olivia hade med sig blåbär med mörkt chokladöverdrag som egentligen kostar £4 st på Nordic Bakery! Varje midsommar behöver ju nubbe, fast det är äckligt dyrt när du inte bor i Svedala, speciellt för fattiga londonkids. Då kom överraskning nummer två! Nämligen att Olivia hade köpt Sambuca. Öppnade med helan går och var glada att ingen engelsman fick bevittna galenskaperna.

Rökpaus med pinsam musik, som t.ex. Drömhus, i högtalarna men varvade med Dylan för att bli cool igen. Sommaren låg i luften och natten var ljus fast klockan passerat kvällen med flera varv. Vi hade bestämt att orden skärgård, midsommarstång och allt som är för svenskt var förbjudet, för är det någon gång det krampar i svennehjärtat så är det på midsommar. Fast så stod vi där, med sill i magen och uno svenningson sjungandes i bakgrunden, iklädda de svartaste kläderna, som alltid, och dubbeldäckarna dundrade förbi utanför och de tre flickorna som är de bästa var där, och natten var evinnerlig. Då kändes det så himla fint ändå.

Lisa tyckte vi skulle ta fler nubbar, och det gjorde vi minsann. Och sen blev det dags för mina överraskningar...

Jag hade ju nämligen köppt ostbågar, kexchoklad, marabou daim och delicato bollar! Det är nog bara utlandssvenskar som kan förstå storheten i denna gåva. Vi skrek som riktiga brudar i extas, spelade The Rumble Strips, medan vi snackade londonsvenska bloggare, pojkar vi är kära i och ungdomstjuvar på hemmafester.

För en gångs skull fick vi också fastna på foto tillsammans. Två läckerbitar, fruar och medbrottslingar.

Kollektiv sockerchock.

Någonstans här hade för många vinflaskor och sambucaflaskor tömts så vi gick bananas, tappade vettet och rökte cigaretter i köket. Och det gjorde inget, för det är vårt hus, vårt kök, vårt kontrakt. Samtidigt dansade vi till hiphop, gammal electro och de där låtarna som bara får hjärtat att spricka upp i sömmarna och sen explodera ut över hela den här staden.

Kände mig ändå hyfsat somrig med magtröja, barbent och en vit jeanskjol! Runt ett ramlade vi ner till Efes i Dalston för vi inte varit där på en månad. Det var hemskt tomt, och våra djs hade slutat. Ett nattklubbs limbo, men det var fett ändå. Jag stod utanför och hånglade med min pojkvän mot den nedklottrade cementväggen.

 

Fast att allt stängde var vi inte redo att sluta vår midsommar. Följde därför med en ny vän Roan till hans lägenhet för att lyssna på hans mixes och hans bands album. Vid femsnåret stapplade vi vidare till Broasway Market för den riktiga hemmafesten. Danska flickor och engelska pojkar satt på balkongen och drack k-cider, dansade i sängen och hånglade på borden. Herren som bodde där tog fram flera kartonger med utklädningskläder och så hade vi maskerad. Olivia hade Borats mankini på, Cecilie var Miss Teheran i balklänning och jag gick runt i en badass militärmönstrad onepiece. Fick tydligen the greatest ass ever seen i den och alla tyckte att jag borde ha på mig den nästa helg. Jag tyckte, njaa.

 

Egentligen lovade vi att vara hemma innan sju, för vi skulle upp elva för att dra till Hackney Weekend. Men det var en för bra efterfest, och jag avgudar bra efterfester. Solen gick upp över Hackney, massa fina pojkar berättade roliga historier, Simone erbjöd mig ett jobb och jag glömde bort att jag någonsin mer skulle jobba i hela mitt liv. Slutade därför med att vi kom hem halv tio på morgonen, men så enormt lyckliga, för det är så en midsommarnatt ska kännas. I vilket fall en sådan i Hackney.


Linn