GRODPRINS

Det jag nu skriver kommer förmodligen uppröra många, och det är just därför jag skriver det här inlägget. Inget mer dolt eller hemligt eller sopat under mattan. Beslut måste disskuteras och förklaras.

 

Jag blev för ett litet tag sedan erbjuden att börja blogga för Radar Magazine. Det är en onlinetidning för unga kreativa av och om unga kreativa. De har haft en design och ett koncept som innehålligt ungdomskultur, kreativitet och vardagspolitik, skrivet av inspirerande och vettiga unga, som jag har kännt passat så bra ihop med mig. Så jag blev fruktansvärt glad och tackade såklart ja.

 

Så nu när allt äntligen är klart för flytt så kommer en storm. Radar lägger upp annonser med Beyonce Knowles för H&M i bikini, oerhört retuscherad och i klassiskt sexuella reklamposer, som så många andra fall adderat till objektifiering och ideal av kvinnor. Några har nu tagit ställning mot detta, är upprörda och lämnat Radar eftersom att de motstrider deras feministiska åsikter. Och jag förstår dom och till stor del håller jag även med.

 

Jag vill inte rättfärdiga naken reklam som objektifierar kvinnor för att sälja produkter, de ska inte behövas. Så hur ställer jag mig till att dessa annonser? Hemskt och onödigt. Såklart. Men så är dessa nakna kvinnor ändå nakna för att det är en bikinireklam. Och dessa kvinnor är ändå officiella feminister som kämpar hårt och ändå har tagit ett aktivt beslut om att vara där? Vi älskar ju Beyonce och jag tänker på den här texten. Det är skillnad på ta ett aktivt val och vara naken för att man vill istället för att blivit utnyttjad av någon i en maktposition. Beyonce om någon har ett val och trots att hon är överretusherad så har hon ju också en vanlig kropp för en gångs skull (trots översnygg så är den mer normal än vad vi är vana att se). Så är det okej att Bey är retusherad för att hon är "normal"? Är det okej att posa utmanande för att sälja en produkt bara för att ens kropp inte är pinnsmal eller för att du gjort andra feministiska val? Ingen jävla aning. 

Jag är feminist. Men jag är feminist och jag är också människa, (precis som alla andra feminister). Ibland är jag stark och ofta är jag ensam. Jag krigar gärna och slåss och står upp för folk, men jag är mänsklig och jag har inte svar på allt.

Min mamma sa alltid att du måste välja dina strider, och lät mig ta hål i näsan när jag var 13år fastän andra föräldrar kastade äckliga blickar. Hon sa att "hellre att vi sparar den konflikten till något som är mer värt att bråka om, som betyder ännu mer". Och jag tror att jag väntar med den här striden för stunden.

 

I en ideal värld så finns inte sexism, men vi lever inte i den världen, vilket suger.

Så vad nu då? Jag kan välja att lägga ner och inte blogga på en platform som har reklam eller att stanna på blogg.se eller skapa en egen site. Det sista har jag inte råd med då jag inte tjänar någonting på min blogg, och blogg.se visar inlägg och "träningstips" (läs smalhets) som sponsrar dåliga förebilder allt för ofta, vilket jag finner mycket värre. Men jag vill växa och bli stor så jag kan ändra storslaget. Jag vill studera reklam och jobba med att skapa slagkraftiga kampanjer med starka kvinnliga förebilder och som får flickor att må bra. Jag vill göra något nytt, och inte som de annonser som visas där. Som tävlingsmänniska så tävlar jag hellre med banners och belyser på sidan om, och pratar öppet om det, sida vid sida, för det är en strategi jag tror mer på. Och jag tror att Radar kan hjälpa mig att växa.

 

Så jag är såklart rädd att byta nu. Hur blir det med alla som inte håller med? Som struntar i vem jag är och vad jag skriver just för att jag har en ogillad annons bredvid mina inlägg? Jag är livrädd men det har jag ju ändå varit förut. Och även om man är rädd så måste man våga, hur ska man annars veta? Kanske är det helt fel, och jag kanske inte kommer hålla med mitt beslut sen, men det är såhär jag resonerar nu.

 

Hur som helst. Jag har bestämt att Radar blir det, och det känn roligt! Ni får jättegärna skälla eller berömma eller ifrågasätta eller förklara, för det är ju viktigt, att vi är öppna. Det är därför jag ville skriva det här.

Hur som helst hoppas jag innerligt att ni följer med mig. Och ni som väljer att inte följa med, er respekterar jag absolut också. Det blir en smutsig resa, med många misstag och bra äventyr och allt annat. Livet är svårt, sånt här är svårt, men man måste försöka, och göra det man tror är rätt just då. 

 

PUSS!



english: I am movin adress to RADARMAGAZINE.SE/LINNWIBERG

Mötte upp Daniel i Farringdon en fredag efter jobbet för att dricka pints i solskenet. Japp vi har sol till klockan nio här! Allt var väldigt fint och oskyldigt och varmt och vårigt.

Vi var lediga i måndags av någon anledning som ingen vet men tacksamt mottar. Jag och Daniel gick upp relativt tidigt och lagade megafrukost på ingenting som vi åt i hans fönster.

I lördags mötte jag upp Cajsa efter att hon skickat en link till mig med texten Brrrrrunch up? x. Och jag som fullkomligt älskar när 1. folk vet om saker jag inte gör och 2. som bjuder in och bjuder med! Så vid ett möttes vi upp i Shoreditch för att gå på matmarknad. Vi hann roligt nog med tre st! Den sista vid Rivington Street där vi åt krabburgare och pratade lägenheter, London och event. Bl.a. faktumet att jag varit med om det vidrigaste någonsin i Londonboende. Nämligen så har vi en megaråtta som SIMMAR GENOM RÖREN UPP I VÅR TOALETT och har levt loppan runt om i lägenheten. Kräks och gråter av äckel.

Efter några öl och mat vandrade vi barbenta igenom halva Shoreditch upp genom Columbia Flower Market och till den ingömda lilla minipuben Nelson's Head för att dricka mer pints. Halva London var ute på gatorna så det var skönt att gömma sig bakom i tomheten.

Så gick vi upp till London Fields med Olivia för att titta på Arsenal-matchen och äta pizza på London Field's Pub. Tror att vi gick ut och dansade eller blev berusade i någons soffa på natten, men vet inte helt, som det är när det känns som att man har sommarlov och allt smälter ihop.


Linn

Våren är ju fan kommen här i London. Förra söndagen tog vi chansen och vandrade därför runt överallt i East. Kom till den här feta väggen!

Där gömde sig utställningen Patternity som innehöll massa foton och installationer med svartvita mönster. Sjukt bra eftersom att allt organiserat och mönstrat gör det lättare att andas!

Sen drog vi utåt igen där det var varmt och sol! Man behövde bara ha t-shirt och en tunn jacka och så solglasögon. Mötte upp med Olivia.

Tog en snabb titt i Uniqlos pop up shop på Kingsland Rd.

Kalas 1996

Ursäkta? Valborg, existerar det fortfarande. Helt glömt bort det men är avis på alla som ska se en stor brasa ikväll! Kontrar med mig i min bästa outfit: fruktklänning med vita puffärmar. Ålder 5. Min mamma borde få pris i hur hon stylade mig och min syrra. Najs eller hur?

Glad VALBORG!


Linn

Vaknar upp på lördagsmorgonen efter en fredags som inte ens fanns. Vi hade inte lämnat lägenheten sedan torsdagsnatten utan bara varvat tv-serier med pastakokande och att byta sovställningar i lägenheten. Det var dags att andas riktig luft och vi tog bussen genom ett blött London till Soho för brunch på Bill's.
En hipp servitör ledor oss mellan omaka möbler, kristallkronor och rejäla träbord till ett hörn i lokalen. Vi beställer allt extra stort och extra fort, för vi har inte levt på ett dygn och då behöver man ta igen sig. Allt är ljust och hemtrevligt och vi gillar det.

På Daniels riktiga födelsedag, den 25de mars, så sågs vi efter jobbet i en isande storm för att gå på en av Londons mest gömda pubar, the Seabright Arms. Den går knappt att hitta fast man vet var det ligger, som de bästa gör. Den har en liten innergård, nya up and coming band som spelar och god öl från de lokala bryggerierna. Fast vi skulle till deras hamburgerestaurang Lucky Chip, såklart, för det är ju Daniels bästa mat. 

Marlowe, Jimmy, Seb, Olivia, jag och Daniel. Vi korade hamburgarna till Londons bästa (speciellt el Chappo, jesus alltså) och då har vi varit på oändligt många olika. 

Att sitta ingömd bland gränderna i en varma soffor och äta grisig mat med händerna ihop till gudomlig musik får vardagskvällar att kännas så mycket lättare. Trots att vi förra året firade hans födelsedag ute i tjugo grader och i år var klädda i vinterkläder så ville nog ingen att kvällen skulle ta slut, så beställde in tills klockan ringde för sista beställningarna.

 

 

PS! Tar med mig Daniel till Paris den 17-19de maj som present. Vi ska rödvinshångla i den stora lägenheten med trägolv och balkong vid Concourt ni vet.



Linn

English: On Daniel's birthday we went to celebrate at one of the most hidden pubs in London, the Seabright Arms to induldge in heavenly burgers at it's restaurant Lucky Chip, obviously, as it is Daniel's favourite food. Oh and I got him and me a trip to Paris the 17-19th of May for his birthday.

Så himla ljust.

<3

Till musiken stekte vi ägg och bacon och rostade tomater som vi dukade upp i det öppna fönstret och så gick vi igenom hela hela födelsedagsfesten från kvällen innan och skrattade åt allt knäppt som hänt. Konstaterade att man borde fylla år två gånger om året egentligen om det ska vara såhär kul!

Daniel.

För någon vecka sedan sprang jag direkt från jobbet runt hörnet från min lägenhet till the Hoxton Gallery på Kingsland Rd. Det var nämligen så att Maria hade satt upp mig på listan till instagram-utställningen My Canvas Journey av Converse som Maria var del av.

Hanna var där och cool som alltid. Själva lokalen är ett av de gamla tågvalven och det spelades gammal hiphop och r'n'b på dundrande nivå och överallt stod unga människor med kreativa yrken och drack för många gratis öl och tokdansade (så himla bra när folk släpper lös på event!).

I lördags gick upp vid åtta och köpte frulle till mig och Daniel innan han skulle och jobba och satt sedan helt ensam i min tomma lägenhet och hörde regnet skölja bort alla mina dagsplaner om hur jag skulle fira min tvåårsdag i London. Men så plingade det till på datorn och Josefine sa åt mig att ta bussen till henne i Canary Wharf. Sagt och gjort och med det kom också fetaste solskenet!
Vi satt utanför puben Hubbub som hon jobbar på och drack gratis kaffe i superfint väder. Ingen halsduk här inte.

 

Josefine bodde i den absolut första lägenheten jag och Olivia flyttade till här i London. Alldeles färska från Sveriges huvudstad med noll aning om någonting utan bara vilda hjärtan och sånt. Bästa flatmaten och jag har nog aldrig trivts så bra som dom sex månaderna där, trots sex för många bråkiga flatmates och ett kök lika stort som en skrubb. Men med en balkong med sol hela dagen, buss nr 8 och hela Victoria Park med Regents Canal utanför dörren, pojkar som James i lägenheten bredvid och bara bara roligheter jämt. SÅ FIN TID!

Sedan gick vi in för att värma oss lite och sitta på barstolar och prata framtid och skit. Josefine berättade om hur sjukt många kändisar de har som kommer in på den här helt gömda puben (som för övrigt ligger i en gammal kyrka). Typ som Rupert Grint(!!!!!!) som äter söndagslunch varannan vecka på vintern och som skrev sin autograf till Josefins lillebror (läs henne själv).

Så sitter vi där och har det najs, och så plötsligt jahapp där kommer Tinie Tempah in och beställer en hamburgare med sin brud/syster. Sjukt? Ja lite. Och så går livet vidare och vi dricker klart och pratar om lillvovven som bor i hennes lägenhet, och så kommer Jessie J in och ser ut som en gangster och beställer mat med sin bro/thug/kille. Det var ju ändå himla sjukt! Ps, har världens girlcrush på den badass powerwoman-videon. (klicka på hennes namn).

Så spenderade jag två timmar med en vitfluffig vovve i knät och den här utsikten. Vi drack vitt vin med hennes Amerikanska flatmate som blivit dumpad av sin brasilianska toyboy som snott hans pengar och plastikopererat hela sig. Otroligt. Sen åkte jag hem för att dricka fem jaegerbombs och en flaska cava med Olivia, precis som när vi flyttade hit, för två hela år sedan. Magiskt. Åt typ pizza och rymde från unga män i Camden sen.


Linn

 

English: Last Saturday it was my two year anniversery in London. Went to Canary Wharf to hang out with my wicked former flatmate Josefine at the hideaway pub Hubbub, located in an old church. We had free coffes in the sunshine before bumping into Jessie J and Tinie Tempah inside. The rest of the night I enjoyed the breathtaking view from her flat with her little doggy in my lap. Her American flatmate poured us white wine while telling us the story of his Brazilian toyboy who stole his money to afford plastic surgery. Later Olivia and I sat in the filthy sofa sharing a bottle of cava and downing five jeager bombs each, just like when we first moved to London. Magic.

Olivia och Daniel utanför vår nya port förra helgen då vi vandrade gatorna ner, tittade på fotboll på bästa baren Kick med huliganer och Seb.


Den här lördagen ska en kollega dramatiskt lämna sin man så jag är en stjärna och tar hennes skift. Inatt ska jag däremot på två födelsedagsfester och en middag, jag tänker bli berusad, snygg, stökig och så tänker jag spendera tid på något tak eller så. Min religion är ungdomens helger och gärna klichéer, som ni vet.  


PS Vi hade 16 grader denna vecka!!

PPS Dessutom fick jag spännande erbjudanden från en vansinnigt kreativ tjej så jag spricker snart. Ni får veta vad runt april förmodligen!

Lördag och vi vaknar upp i Daniels säng. Det är ljust men molnigt ute, en sådan dag där världen står still, regnet hänger i andetagen och ingenting är planerat. Daniel försöker vara svensk och köper en säng på IKEA på internet och jag lagar frukost som vi äter i hans säng. Eagulls platta snurrar på vinylspelaren och när musiken slutar lägger jag på Lykke Li-singeln och sätter nålen tillbaka på skivspåret.

För att fortsätta i samma svenska anda så tar vi den långsammaste bussen in till Marylebone och Nordic Bakery för att hälsa på Olivia och äta gratis kanelbullar och dricka gratis kaffe. Så bra fik med världens bästa manager. Mörkret kommer och vi säger hejdå och vandrar bland rikemanshus och turister i I <3 LONDON-tröjor hela vägen ner till ett blött SOHO. 

Checka in Daniel och hans tvillingbrors tumblr. Allt svart, så som det ska vara:

SABOTEUR



Linn

English: Check out Daniel and his twin brother's blog with all things black: SABOTEUR