GRODPRINS

Vem är Daniel?
Det är min pojkvän, bästa personen på jorden.

Vad är framtidsplanen? Var du ska bo/göra/Daniel... 
Vi ska vara tillsammans så länge vi är bästa vänner, har såhär roligt ihop och gör varandra lyckligast på planeten. Förhoppningsvis jämt. 

Kan inte du snälla berätta om hur du och Daniel träffades?

Det är en ganska knäpp historia och börjar en juninatt efter att festivalen Lovebox precis slutat. Juni var vibrerande och hett och vi var ute i natten i bara shorts och linne. Olivia och jag hade haft förfest hemma hos oss och druckit K-cider, spelat jättehög musik på balkongen och hängt med vår granne James. Som oändligt många andra gånger tog vi dubbeldäckaren åtta ner till Shoreditch och gick till vårt favoritställe Catch. Kön var överväldigande lång med vi smet förbi och in för att dansa i timtals. Någon gång under kvällen köpte vi varsin öl att svalka oss med och trängde in oss i en grupp som satt vid utgången. En ung man knackade mig på axeln och frågade mig vad jag hette och allt annat folk frågar när man inte känner varandra. Han var lång och snygg med mörkt hår och de isigaste blå ögonen jag någonsin sett. Olivia drog i mig och sa att nu måste vi dra så jag sa hej, hitta mig och hör av dig och så skrev jag mitt namn på en post it-lapp. Bara "Linn" och inget annat. Och så gick jag.

Ungefär två månader senare så plingade det till på facebook av ett meddelande från en viss Daniel. Det stod ungefär såhär: 
"Hej, jag vet inte om du minns det här men för några veckor sedan träffades vi på Catch. Det kanske låter lite konstigt men jag tänkte om du skulle vilja gå och ta en drink någon gång i helgen? Hör av dig. Daniel."

Jag satt i Sverige och fick panik och kom inte alls ihåg det här först. För en gångs skull ljög jag och sa"Ahh, jag kommer ihåg, visst kan vi det men jag är inte i London nu så vi får höras sen." och förväntade mig att det skulle rinna ut i sanden, vilket det gjorde. Eller ja, fram tills i Januari då jag fick ett till meddelande om hur det här var ännu mer random och pinsamt men han tänkte höra om vi faktiskt skulle ta den här drinken?

Och då tänkte jag "Fyfan vilken modig kille, som efter såhär lång tid vågar skriva för att träffa någon brud han träffat en gång. Det eller så är han desperat." Fast så tittade jag igenom hans facebook-foton och kände att en kille som är såhär snygg och hänger på sådär tuffa fester med läckra vänner kan inte vara desperat. Plus att han djade på Catch och jag kände att det var nog ett tecken. Så jag frågade min vän Axel vad han tyckte och han sa att Daniel verkade vara helreko så kör på.

Så vi gick på dejt på The Royal Oak. Jag höll på att spy innan av nervositet och nikotinkick eftersom att jag hade panikrökt fem cigaretter ingömd i en gränd bakom för att jag var så rädd. Sa åt mig själv att nu fan får du ge dig  och gick sen in och stod i en bar i tjugo minuter innan han kom (tio min sen). Tänkte vilket asshole men sen liksom föll jag. Gick från bar till bar och smsade Olivia ett "han är så bra men jag tror inte att han är intresserad" fast så kort därefter hånglade han upp mig i ett av hörnen på Catch när vi dansade till smutsig hiphop. Minns inte hur men jag i vilket fall vaknade upp i hans säng dagen efter och vi fortsatte hänga, gick och åt crepes till frukost på Brick Lane och vandrade genom hela Shoredtich, sen Hackney och drack kaffe i London Fields. Och allt kändes bara hur bra som helst.

Kom hem till Olivia och sa att "Det var hur jävla bra som helst, men det kommer aldrig bli något. Han är fem år äldre, bor i ett slott, kan allt och har ett tufft jobb. Jag är en liten hipsterunge från Sverige som dricker k-cider och pratar knacklig engelska. Vi lever helt olika liv."

Fast så blev det ju vi ändå, som ni vet.

Vad jobbar Daniel med?

Han är en Creative på en reklambyrå och kommer på supersmarta reklamkampanjer för stora företag.

Är han uppvuxen i London?
Nej. Daniel är halvfransk och halvkanadensisk och är uppvuxen i Toronto och spenderade somrarna i Nice, Frankrike. 

Nu är jag taskig och frågar, vad handlade ditt och Daniels gräl om?
Vi bråkade om att när Daniel köpte en drink till mig efter att jag lagat mat till oss hela veckan så sa jag att "jag tänker inte bli din jävla hemmafru som bara lagar mat till dig som du ändå inte uppskattar bara för att du köper en drink till mig" och sen ville jag inte dansa med Daniel och han inte med mig efter det. Grunden låg i att Daniel skämtade och sa att jag aldrig lagar mat till honom till Seb när jag gjort det fem dagar på raken. Ps tråkigt skämt men ännu tråkigare bråk. 

Vad tror du om distansförhållanden? Både generellt och för dig/er. 

Det är inget för mig. Min själ svälter och skrumpnar och kärleken smulas lätt sönder när man inte är med varandra och blir påmind om varför man är kär. Däremot tror jag att det går om man bestämmer sig för att göra allt och sätter en tid när man inte ska bo i olika städer längre. 

Har Daniel en tvillingbror?
Ja, de är enäggstvillingar och sådär bästa vänner och lika så det är läskigt. Fast ändå olika såklart. Nicolas är hur bra som helst med.

Vad gör Daniels tvillingbror?
Han är strategist på en reklambyrå i NYC. Dvs kommer han upp med hur man ska gå tillväga med reklamkampanjer och formulerar en frågeställning som Creatives jobbar med för att uppfylla kundens behov osv. 


Linn

Har du varit i Berlin? 

Nej, men jag ska bara dit.

Var du en partypingla innan gymnasiet eller blev du det på gymnasiet? 
Jag var det nog innan. Med tanke på att jag smitit in på klubbar sedan jag var 14 så får jag väll ta an "partypingla"-stämpeln. Fast är inte det någon som bara går ut för att bli full och få gratis drinkar av sliskos? Jag var mer för spänningen att vara någonstans jag inte fick vara på, och nyfikenheten att få se städer om nätter och inte bara om dagarna. Gick som sagt i Kenya när jag blev tonåring och bodde på internat med 50 gymnasieelever och då blev det så. Plus att alla älskade tanken på att supa ner internatföreståndarens unge. Inte minst jag själv! Kändes däremot mindre kul när jag typ spydde ut ur fönstret på skolbussen osv, min oj vilka tider.

Vad gör du när du känner dig nere? 
Jag låter bara mig själv vara jävligt ledsen. Då ligger jag gärna och gråter tyst på det mest dramatiska viset och tycker synd om mig själv framför musik som har den djupaste sorg i beatet. Sen mitt i allt hur förkrossad jag är brukar jag ringa Daniel och be att få komma över och berätta vad som är fel så lagar vi något onyttigt och kollar på tv i hans säng. Jag säger inget på hela kvällen men han pratar och frågar och tröstar och säger roliga saker. Och är det inte Daniel så är det Olivia. Hon lagar te och värmer upp den största bullen och så är vi tysta ihop under täcket framför en dålig film. Så går det över. Alla får sörja och må skit ibland, men går det inte över så måste man ta tag i det.

Vad gör du när du inte har någon inspiration alls? 
Då tittar jag igenom gamla arkiv, går in på stylelikeu eller bloggar överlag och bläddrar bland alla anteckningar jag knappar in på min iPhone om vad jag vill göra. Och kommer det inget till mig då så skiter jag i det och kollar på vänner och äter daim istället. Gäller det däremot ett arbete/uppsats så tvingar jag fram något och bara göra massa listor, skriverskriverskriver för då kommer det alltid något tillslut. Förmodligen något helt annat än vad man började med, vilket ändå är bra. 

Skrivtips?
Bara sätt igång. Skrivskrivskriv och gör fel, gör om, gör rätt. Vänta inte för länge på denna inspiration. Att skriva är ett jobb med och man kommer aldrig få smaka soppan om du inte börjar laga den eller något? Skriv kort eller långt eller dåligt eller bra men skriv.

Har du skrivit något skönlitterärt på sistone? Har du haft tid? 
Ingenting! Kan ju skylla på att jag inte haft tid men det är bara en lögn tycker jag. Det finns alltid tid så det handlar bara om vad man själv väljer att lägga den på. 

Kan du inte beskriva dina närmsta vänner? 

Olivia. Min bästis och fru och självfrände och allt. Tänk att vi bott ihop i två år? Jag hade bara klarat det med henne, för bara hon hade kunnat släppa taget om allt för att förhoppningsvis kunna greppa något ännu bättre med mig. Olivia är vild och gammal samtidigt. Väldigt prydlig med sina saker och hur man ska göra allt på ett visst sätt, men stannar gärna uppe till 9 på morgonen med främmande pojkar på konstiga fester. Hon har en känsla för stil och trender som ingen annan, lyssnade på fransk "dödselectro" som jag kallade innan det blev coolt och det är ingen som någonsin skulle kunna få henne att göra någonting om hon inte känner för det. Olivia skiter i vad folk tycker och blir aldrig nedtrampad och har fått ta mycket skit för det. Som tur är har jag fått lära känna henne för hon är en riktig klippa när det väl kommer till kritan och London hade inte ens varit en liten skärva av de här två åren om hon inte följt med mig.

Daniel. Han får ett helt eget inlägg för han är min bästa plus att ni hade svinmycket frågot om honom.

Sebastian kallas mest för Seb, är lång och är alltid överfylld med historier. Det bästa han vet är att cykla och har t.o.m. sådana där hemska cykeldojjor utan sula. Seb är en sådan som skicka inbjudningar jämt till saker och vi säger ja och efter att vi gjort det skickar han ett meddelande till alla och berättar hur bra vi är och saker som hände som han tyckte var roligast. Han är så tacksam och blir rörd för att vi köper en skjorta med exakt rätt mörkblå nyans som har rätt färg på knapparna och täcker hela hans långa armar som inte alla skjortor gör. Sen att han tycker om att hänga med mig och säger att vi är så bra vänner, fast att han egentligen var vän med Daniel från början.

Fanny har ingen av er sätt här sen 2011. Mest för att jag bor här och hon på Island och vi springer om varandra. Jag hade turen att hamna i samma klass som henne i gymnasiet och sen dess tänker jag inte släppa henne. Hon är så himla otroligt asrolig och studsig samtidigt som att hon kan vara så ledsen som det känns att bara jag kan vara annars. Vi förstår liksom varandra och hon har mina hemligheter inbäddade i sig precis som att jag har hennes. Hon, Olivia, bästa Nicolas och Julia gjorde den här videon i födelsedagspresent till mig när jag flyttat till Spanien år 2008 (en sweet remix på denna favoriten)! Ps tror alla hatade oss i skolan för vi var såhär coola. Egentligen hörs vi inte så ofta men för någon vecka sedan drack vi vin ihop över skype innan hon skulle åka och äta glass sent på fredagskvällen för det är sånt man gör här på Island. På något sätt så var hon ändå tvungen att vara med här för hon betyder så mycket och jag kan ringa henne närsomhelst och berätta något kul som hände eller varför jag är ledsen och hon kommer med de klokaste svaren i hela världen.

Lisa känns som en tokig lillasyster. Så oskyldig och busig och snäll. Lisas garderob är ett svart himmelrike och hon drar fram överallt som en mystisk gudinna med eldigt hår och mörka läppar. Hon tog London, alla dess badboys och våra liv med storm och det är jag jävligt tacksam för. Det finns ingen det är så roligt att berätta nyheter för som Lisa för hon blir bara genuint överlycklig för andra människor. Ingen berömmer eller tar hand om eller stöttar eller peppar som Lisa. Två pekfingrar i luften så fort något är bra och man kan tro att hon exploderar när hon hör låtar hon älskar. Hela hennes liv är bara en dans och hon en förförerska. Jag saknar henne så det gör ont.

Frida. Vi har kännt varandra sedan vi var småglin och skrev låttexter ihop, truppdansade till Brittan och regisserade skräckfilmer då vi mördade våra småsyskon. Redan då förstod man att det var något stort på gång, men inte förrän vi träffade som unga vuxna igen förstod vi att vi passade ännu bättre ihop. Jag har så många vänner som alla är så olika mig, men jag och Frida är liksom samma. Hon är så bra på att förstå mig och jag kan berätta varför jag känner som jag gör och hon kan fylla i för hon förstår. Frida är också så tuff för hon vågar drömma, hon vågar ändra sig och hon vågar prova något nytt. Vad hon vill sträcker sig bortanför landsgränser och fast än att många säger att man måste lugna ner sig och vara nöjd, så ger hon inte upp utan gör om och gör rätt istället. Jag vet att hon kommer att bli en framgångsrik artist/regissör/låtskrivare/reklamare/författare för hon har bara så många talanger, och till skillnad från så många andra gör hon något av dom.

Julia. Livet blir så himla lätt i Julias närhet för hon tycker att allt är så tokigt och roligt. Hon är en genomsnäll vän som har alla ärliga känslor nära hjärtat och ögonen, och gråter hela tiden för att hon blir så ledsen och så glad. Det finns ingen mer oskyldig och godtrogen människa på denna jord och på något vänster så ser hon alltid det bästa i människor även om de bevisar henne fel flera gånger om. Julia är också vild och svinbra på att immitera folk. Så fort klockan slår kanske tio så går Julia ner i hiphopställning och kör låtar utantill som denna och får mig att skratta tills jag inte vet vem jag är längre. Hon är en av de få som tagit sig tid och pengar för att hälsa på hela TRE gånger medan vi bott här, och varje gång är det lika hemskt när hon lämnar oss och vi gråter av sorg och utmattning för det blir inte en lugn stund i staden när det är vi tre. Julia är allt mys i världen inbäddat i en och samma person och jag tänker aldrig släppa henne.

 

 

5 favoriter: mat, film, serie, bok, artist? 

Mat: Skaldjur

Film: Harry Potter eller the Runaways

Serie: Vänner

Bok: Harry Potter och Just Kids av Patti Smith

Artist: the Rolling Stones

 

När blev du senast riktigt rädd? 
När den främmande bruden bröt sig in och duschade i vårt hotellrum i Brighton. Sen alltid när jag tänker på hur saker tar slut och är rädd att det ska hända mellan mig och Daniel eller Olivia och när jag sa hejdå till min familj i Kenya och tänkte att när får jag se dom igen?

 

Får man ta en öl med dig om man åker till London? 
Absolut!

 

Vilka är de 3 bästa: filmerna, låtarna, bloggarna, kända personerna, sysselsättningarna, klubbarna/barerna i london och i stockholm som du vet? 

låtarna: just nu är det White Fright med Bass Drum of Death (fast tror att den här som släpptes i förrgår blir en ny favvo), Retrograde med James Blake och sen definitivt Trouble med Taylor Swift

bloggarna: Monkinodraw, the Road is Home, Vardagsbrus (och Stylelikeyou)

 

 

kända personerna: Jennifer Lawrence, Lena Dunham, Tavi Gevinson (och  J.K. Rowling som skapar äkta magi). Powerbrudar som är svinbra förebilder. KLICKA PÅ LÄNKARNA!
sysselsättningarna: åka båt i varma vindar, sitta på tak med bara knän och musik från någonstans, ligga i Daniels säng och lyssna på samma rockvinyler med rufsigt hår och lördagsljus genom fönstret och ha händerna på hans varma hud som luktar så gott.
barer i London: Catch, the Old Blue Last och the Lock Tavern
barer i Stockholm: Strand, Mosebacke och Marie Laveau.

 

Har du träffat One Direction?
Sjukt udda men ja, Harry Styles var på Alibi en torsdag när jag och Olivia stod och drack gin i baren. Fast pratade dock ej, utan kollade snett på alla som var starstruck. Diggar ej det bandet men älskar Taylor Swift.

 

Snart kommer sommaren även till Sverige, och då blir det festival! Dock min första så jag undrar om du har några tips? 

Peace and Love 2008 när jag var kär i en pojke och hånglade med massa andra. Minns att jag fick en fläta för varje hångel och att någon spydde på vårt tält.

Jag har vara varit på en tältfestival 2008 och det jag kommer ihåg därifrån var väll att ta med ett helt tält som du inte är rädd om, drick burköl och inte sprit, åk med likasinnade människor och helst flera stycken så det inte gör något om man tappar bort en eller två. Torrschampo och mat som inte måste tillagas är en bra idé. Plus glöm inte engångskameran. Sen en pensionärsvagn att dra allt på är guld plus en bandspelare/högtalare som är billig (så att du inte dör om den blir snodd/anfallen av ölregn) plus stövlar och så hänglås på tältet. Gör typ en inbjudan på Facebook och fråga om folk är på att dra till den festivalen du vill till och tagga, köp biljetter och transport i tid! Så var inte rädd att träffa nytt folk. Bjud in dom på öl och dekorera ert camp najs, spela hög musik från line upen eller i samma genre så att ni blir lite utav en mittpunkt! Och sen gå på upptäcktsfärd, hångla upp främlingar och sitt på nya pojkars axlar på spelningarna. Det kommer bli svinbra. 

Hur går du till väga om du ser en snygg kille sitta i en cafefotölj, mitt på dagen spiknykter och du känner att om inte jag säger något nu kommer jag att ångra mig föralltid?
Jag sitter väll i femhundra år och dör, handsvettas och andas knappt. Sedan får jag ångest och tänker "oj vad jag kommer ångra mig om han går nu och jag inte hinner". Så går jag fram och rodnar och ler och säger "hej och det här kanske låter lite konstigt men jag undrar om du skulle vilka ta en öl med mig någon gång?" Och så är det gjort. Så byter vi nummer eller bestämmer en tid samma kväll och så går jag eller så säger han nej. Ps dricker upp kaffet innan för jag kan inte tänka mig något obekvämare än att gå tillbaka till sin fikarast efter något sånt. Det är egentligen inte så komplicerat, man får bara göra det.

 

Har du själv varit blyg och inte alltid vågat?

Jag är fortfarande blyg, men inte lika mycket. Däremot har jag aldrig tillåtligt det att stå i vägen för att göra saker jag vill göra eller som är kul. Min mamma och pappa har heller aldrig tillåtligt mig att göra det så det har hjälpt något enormt. 

 

Jag har så himla lätt för att rodna och bli nervös när snygga eller coola eller bara såna människor jag känner är mer erfarna än mig pratar men ändå vill jag verkligen flytta till London själv och lära känna så mycket människor, men hur vågar man? 

Du vågar för att du är minst lika cool och snygg och erfaren du med. Speciellt när man är yngre så spelar alla bara att dom vet och kan och är ändå, så skitsamma. Stå på dig och berätta saker du gillar/varit med om/kan! Det är det som är coolt, att våga. Ta plats!

 

Det är okej att vara tyst men ingen kommer tycka att du är smart om dom aldrig får höra dina idéer. Och var ärlig och fråga massor, för sånna som lyssnar är minst lika viktiga. Jag brukar försöka fast jag inte vågar, och om någon är en idiot eller gör narr av mig säger jag ifrån och sen bryr jag mig inte om den personen mer. Ödsla inte tid på att imponera på människor du ändå inte gillar för det är inte värt det. Och man måste inte alltid våga, utan bara göra det ändå. Och sen öva!

 

Hur lever du ett så roligt liv? 

Jag prioriterar bort alla saker/människor/måsten som jag tycker är tråkiga och planerar och kämpar för att få in så mycket jag bara kan av det jag älskar. Handlar massa om planering men också spontanitet. Google är mitt lexikon och jag river ut tidningsklipp, skriver ner anteckningar på mobilen så fort jag hör något kul. Om jag träffar någon jag tror jag gillar så frågar jag om nummer och om vi ska hänga och så bjuder jag in och blir själv bjuden tillbaka. 

 

Allt kommer inte gratis utan man får se till att det händer och så ta för sig!

 

Linn

Kan du inte presentera dig själv lite? 

Jag heter Linn och bor i London, är ibland blyg men tycker att det är för roligt att göra nya saker för att det ska sätta stopp för mig. Det bästa jag vet är när livet känns vilt och äventyrligt, så jag sitter gärna på tak, dricker whiskey på hemliga klubbar och upptäcker nya platser, människor, länder, smaker och uttryck. Ju fattigare jag är, desto lyckligare, eftersom att alla mina pengar går till att göra roliga saker (förutom svindyr hyra och oändligt många strumpbyxor som bara går sönder) Sen är jag jävligt ambitiös och älskar att vara kreativ och står upp för det jag tycker är bra/fel! Jag gillar smutsig rock och svarta kläder. Varje gång jag ser ballonger, bra grafisk design eller hundar blir jag helt utom mig själv av lycka. 

Hur gammal är du?
21 år! Fyller år 18de november.

Bor du permanent i London?
Japp, sedan två år snart. Har precis flyttat till en svinfin lägenhet på Shoreditch Highstreet.

Vad är det du jobbar med? 
Jag jobbar som Office Junior för ett Amerikanskt klädmärke som säljer kashmir.

Vad älskar du mest med dig själv? Både personlighet och utseende. 
Jag gillar att jag är modig, även när jag är rädd, och att jag är bra på att känna av hur människor mår och är en bra vän som står upp för människor, även om dom själva inte gör det. I mitt utseende gillar jag mest mina händer, kind- och käkben som ser ut som min mammas, mina långa ögonfransar och min mage för att den är mjuk och läcker. Sen att mitt hår är kort och blir bra rufsigt när jag sovit.

Var står du politiskt? Höger, vänster? 
Jag är feminist så jag ska rösta på F!. Tycker annars att högern och vänster springer om varandra med politik som inte fungerar. När det var vänsterstyrt så tjänade min pappa mer pengar på att vara arbetslös än att jobba och när det nu har varit högerstyrt har folk inte råd att gå till läkaren. Tycker att England är guld som har NHS där all sjukvård/operationer osv är gratis, men tycker att man måste grunda ett samhälle på att det ska löna sig att jobba.

Kan inte du dra igenom var du bott i ditt liv, när och med vilka?

Jag har bott på Geijersvägen, Riddargatan, Valhallavägen, Upplands Väsby och Kärrtorp, fram tills början av 2005. Sedan flyttade jag till Nairobi, Kenya med min mamma, pappa och lillasystrar Saga 12år och Moa 19år. Överallt utom i Kenya var också vår vovve Jambo med, fram tills att han dog i somras. 

I Fuengirola, Spanien bodde jag helt ensam i en spansk värdfamilj ett utbytesår i gymnasiet 08/09. Vi rymde till okända småstäder utan att berätta för någon, grillade och åkte skateboard med spanska tonårspojkar osv.

I mars 2011 flyttade jag och Olivia till en liten flatshare vid Victoria Park i Bethnal Green, London där vi bodde i sex månader.

I September 2011 flyttade vi två ihop med Axel och Taylor i ett stort town house i Clapton, Hackney. Där bodde vi i ett år.

I September 2012 flyttade Olivia och jag istället ihop med Lisa i lägenheten i Whitechapel med två rum och kök.

Där bodde vi fram tills för en månad sedan då jag och Olivia flyttade till Amanda och Mikaela i Shoreditch Highstreet.

Vilka tre platser/länder hade du helst velat besöka? (Helst ställen du inte redan varit på) 
Jag vill jättejättegärna åka till Japan och ta kort i fotoautomater, gå vilse bland skyskrapor, sjunga kareoke med fulla japaner, se på alla i konstiga kläder och äta svinmycket sushi på de mest udda ställen.
Dessutom vill jag åka till NYC hur gärna som helst, eftersom att jag äntligen är 21år, och sen Toronto för Daniel växte upp där och har berättat en miljon saker om staden som allt verkar så himla himla bra.

Pratar du med amerikansk dialekt eller engelsk dialekt när du pratar på engelska? 
Brittisk engelska. Pratade afrikansk blandat med amerikansk engelska när jag var mindre och bodde i Kenya.

Man hör om hur språket (engelskan) sätter sig efter ett tag, men jag undrar om du någonsin brukar känna dig underlägsen i en diskussion etc? Som att du har massor av bra åsikter men inte riktigt kan formulera dem på det vis de förtjänar att bli formulerade på? 
Självklart. Mer förut än nu. Daniel är tålmodig! Blir bättre och bättre också, för jag vägrar hålla tyst om jag inte håller med. Sen har jag pratat engelska konstant sen jag var 13år så det underlättar. Enda tricket är att inte ge sig och att inte bry sig om det blir fel, det är ju en åsikt du vill få fram och inte grammatik!

Har du tumblr? 
Nej, men Pinterest!

Vad sparar du till just nu? Sak/resa/dröm? 
Jag sparar till att kunna åka till Nordamerika i sommar med Daniel för att hälsa på hans bror i New York och sen hans barndomshem i Toronto. Även ett stopp i Sverige skulle jag så gärna vilja. Sen till en ny deposit för i juni måste jag flytta igen.

Kan du inte visa lite bilder på dina syskon?

Jag har världens underbaraste systrar. Vansinnigt tuffa och självständiga och modiga och snälla. Det är Saga som är 12år och Moa som är 19år.

Saga är en av dessa två skönheter och en av mina största idoler. Hon tycker att det går ju inte riktigt eftersom att jag är nio år äldre, men hade jag varit ens hälften av den människa hon är när jag var hennes ålder så hade jag gjort storverk.

Saga är så klok och godhjärtad samtidigt som hon är en vild själ. Hon låter inte andra putta ner henne utan säger ifrån ordentligt, fast utan att trycka ner andra. När hon var åtta blev hon skitsur när hon inte fick vara stjärngosse, och efter att ha pratat med alla möjliga vuxna fick hon igenom sin vilja utan att vi visste någonting om detta. Hon gillar att stå ut ur mängden och bestämde sig att vara punkare en liten del av fjärde klass och det är klart man hjälper till!

Det är också Saga som ringer mig när hon vet att jag är ledsen och säger att det ordnar sig Linn, sånt händer ibland och du ska se att det snart blir bättre. Hon blir alltid vän med vakter, taxichaufförer, hundar, servitörer, pojkvänner, våra vänner osv. Mycket för att hon är så öppen och genuin samt bra på att lyssna och så in i bomben snäll. Hon har haft det hemskt tufft och behövt gå igenom massvis på egen hand fast hon är så liten, men gjort det skitbra just för att hon är den hon är. Alltså, turen jag har som får känna henne!

Moa. Vi är så galet olika varandra, både till utseendet och till sättet, men på något vänster så passar vi bara ihop. Där jag inte håller så väger hon upp och tvärt om. Moa har eld i blodet och det finns ingen hejd på vad hon är kapabel till. Som en storm drar hon igenom allas liv och lämnar spår som en tornado, fast på ett bra sätt. När vi var mindre så bar hon skitkonstiga kläder hela tiden som ingen annan någonsin skulle sätta på sig, men hon gjorde det för hon tyckte det var fint! Och hon sket i vad de andra tyckte och var coolast av alla.

Vi har alltid varit ett team, Moa och jag. Upp till högstadiet hade vi riktiga knytnävsbråk, men så fort någon sa något dåligt om oss eller den andre så vände vi direkt och slogs istället mot dom. Jag har alltid tagit med henne när jag gått på fester, åkt till kompisars landställen osv, och inte bara för att hon är min syster utan för att hon är just Moa. Hon har också en förmåga att känna av människor och få alla att må bra. Sedan hon var liten har hon vetat hur man tröstar t.o.m. vuxna. När jag får vara nära henne så mår jag så bra, och hon får mig att skratta så mycket. Dessutom skrattar hon hela tiden och det är nog det bästa skrattet som finns.

Jag vet inte alls vad det blir av Moa, men jag vet att det kommer att vara något udda och stort, något glatt och något roligt. Hon är och gör allt bara helt annorlunda och det är så himla himla coolt. 

Och oj vad jag saknar att se dom varje dag. Det känns så tungt.

Går du på många konserter? 

Jag försöker gå på många! Det går att gå på spelning varje dag här i London, men jag hinner väll med någon i månaden, ibland fler typ. 

Vad hade du för relation till killen som slog dig? 
Sam var min och Olivias första och, fram tills att han slog mig, närmsta vän. Han började som så många andra att ta tyngre droger och kunde inte alls hantera det. Finaste killen på jorden som var generös, fnissig, social, omtänksam och äventyrlig, som undrade om vi kunde låtsas att jag var hans flickvän för någon sommar sedan. När han var på droger blev han våldsam, inåtvänd, otrevlig och aggressiv. De sista månaderna innan så ringde han mig varje kväll och grät för att han ville verkligens sluta men kunde inte. Han blev arbetslös, ensam och hemlös och försörjde sig som knarklangare. Jag har ett utkast här på bloggen som heter Sam, men jag kan inte skriva färdigt det för det värker i hjärtat. Sånt äckligt klassisk klysha, och ändå så jävla sorgligt.

Hur ställer du dig till droger, med tanke på hur mycket det förekommer i London? Najs, obehagligt, om man vill kan man pröva?
Det kryllar av droger här och de flesta klarar av det och har bara kul och är lite ofarligt ungdomsdumma, men när det går fel går det rent åt helvete. Jag skulle inte rekommendera någon att ta droger för jag har sett så många hamna fel och det är så onödigt att slösa bort livet på. Problemet är att hur ska man veta hur man själv reagerar. Jag tycker inte att det är upp till mig att säga vad folk ska göra utan sånt vet man bäst själv. 

Om du fick bestämma över din alldeles egna festival, vilka band/artister skulle du välja att ta dit och vad skulle namnet på festivalen vara? 
Festivalen skulle heta Dirty Bricks och alla spelningar skulle ske på tak i London när solen strålar. Och i slutet av varje spelning skulle bandet explodera ut massa konfetti/fyrverkerier/ballonger i valfri färg. Eller främst i svart, guld eller rosa. Så skulle man kunna åka linbana mellan de olika taken. Överallt skulle det serveras whiskeydrinkar och Brooklyn Lager ur glasflaskor och så våfflor med grädde och hallonsylt. Dessutom skulle det finnas stora gräsplättar på taken att sitta på och det skulle stå fotoautomater lite överallt för att föreviga allt det härliga.

Berätta lite kort om en helt vanlig vardag. 

Vi på Bens inflyttningsfest

Ni är sjukt inspirerande så vi tänkte bara kolla om inte ni kan skicka nån mailadress så vi kan ställa lite frågor och så? Vore grymt, så vi kan bombardera med lite frågor?
Absolut: linnwiberg@hotmail.com det är bara att fråga vad som, och jag lovar att svara.

Kan du inte snälla rara skriva en londonguide?
Det ska komma en London-guide, men inte riktigt än bara. Först måste vi se till att inte ha tid att göra en genom att uppleva allt, sen så.


På väg till Jaguar Shoes med Marzio efter en spelning på Shoreditch House

På vilket sätt är london och england annorlunda än sverige?

London och England ar tva ganska olika saker, bada underbara. London ar ett varldsmetropol och det vimlar av manniskor fran alla varldens lander har. Engelsman, pakistanier, fransman, afrikaner, ryssar, svennar, allt! Och alla ar accepterade. Det ar sa stor skillnad fran Sverige dar det ar mentaliteten: "Sverige ar svenskarnas och vi kan dela med oss till invandrarna", medan har tillhor London alla, och vanskap/anstallning har inget att gora med etnicitet. Dessutom gor det ingenting om din engelska rakar vara knacklig, ingen bryr sig, dom alskar att du forsoker, och dommer inte for det.

Det jag ocksa alskar med London ar att vad du an vill gora sa finns det har, alltid, vilken tid som helst. Eftersom att sa manga immigrerar hit for att utveckla talanger, uppleva livet, gora karriar sa ar kulturlivet kolossalt! Det kryllar av nya aktiviteter, som inte kommer till Sverige forran om nagra ar, om an alls. Rooftop Cinema, gallery openings, gratisfestivaler, batfester pa kanalen, nischade marknader, svartklubbar, okanda gigs, valkanda konserter, medlemsklubbar dar du far hyra taktradgardar, musikaler att do for, unga designer-event, 40-tals jazzbarer med pinuppor som sjunger kl 4 pa natten. Allt. Och for inga pengar! London exploderar i kreativitet och innovation.

Dessutom sa ar alla alltid inbjudna och de som bor här delar mer an garna med sig av sina tips och smultronstallen.

James på Richards tak på en efterfest vid nio på morgonen

Ar killarna snyggare?
Engelsman ar nagot av det snyggaste som finns. Jag gar sonder och tappar balansen varje dag.

Hur är London, är pojkarna sådär alldeles jättefina?

Ahh, London ar himmelskt, fast en smutsig och spannande version av det! Och ja, pojkarna ar just det, alldeles jattefina och sa arliga och oppna. Dom ar bast pa att ge arliga komplimanger och bjuder garna med en pa massa aventyr! Det har med att vara dryg och spela spel har dom nog inte kommit pa en, eller sa har dom insett att det ar skit och slutat med det.

En av de saker jag alskar allra, allra mest ar hur alla kallar en love eller darling eller gorgeous, t.o.m. pa tunnelbanan eller i affaren.

Och följer man med dom hem så beter de sig som äkta engelska gentlemen, även om de är smutsiga bandmedlemmar eller djs eller east london-snubbar, spelar ingen roll:de bjuder alltid på thé. Och modiga engelsman som ar sa forbannat javla vackra och farlig snygga liksom, nog har man dott for mindre? Ahh.....


På väg till The Breakfast Club för coctails när Julia hälsade på oss

vad är det bästa och sämsta med london?
Basta ar underground-kulturen med alla spelningar och klubbar och marknader och konst och kladstilar. Det exploderar av spannande event och pahitt och inspiration!

Samsta ar att hyrorna ar skyhoga och lonerna bottenlaga, och att det inte ar mitt hemland sa jag maste sakna dom jag alskar.

Vart skulle du hänga i London om du hade en natt?
East London, absolut. Runt kitshiga barer vid Brick Lane till pubarna med snygga killar i Shoreditch. Jag skulle dansa pa undergroundklubbarna i Hoxton/Dalston och sen folja med nya vanner/karlekar pa efterfest som ofta innefattar k-cider, tak och cigaretter.

Clapton Station en lordag

Finns det mycket indieklubbar?
Massa. London har allt. Googlea bara sa ska du se!

Tänker du börja plugga i london sen?
Jag tanker absolut borjar plugga om nagot ar eller sa, daremot sa tror jag inte att det blir London. Som det kanns nu sa finns det ingen anledning att betala hundratusentals kr for en utbildning jag kan fa helt gratis i Sverige, dar den ar minst lika bra. Dessutom sa ar jag dosugen pa ett akta studentliv med foreningar och studentkorridorer och insparksfester och hela den biten, sa det blir antingen Lund, Uppsala eller mojligtvis nagot campus pa den engelska landsbygden eller nagot vraligt universitet i the States, med ett fett scholarship! Jag alskar ju att lara mig saker sa det ar inte ett alternativ att missa det har.

Vad vill du plugga/jobba med i framtiden?
Planen ar att plugga pa Berghs till att bli Copywriter. Innan det ska jag lasa grafisk design eller nagot som utvecklar mitt skrivande nagonstans och sen fa ett internship/jobb pa en reklambyra, ar tanken. Fast innan jag fyller 35ar ska jag ha skrivit och publicerat ett roman också.


Christine och Olivia utanför Sunday Up Market på Brick Lane

Vad hände med alla-hjärtans-dag-killen?

Han tog flygplanet till Indien tvaochenhalv vecka innan jag flyttade till London och nar han val kom hem var jag redan borta. Fast vi visste att det skulle handa hela tiden, och vi lovade att aldrig sta ivagen for varandras drommar, sa det tog slut da den dar kalla, sista dagen i Februari.

Får jag fråga hurdan kamera du har och vad du tycker om den?
Jag har en Canon EOS D1000. Den ar helt ok, och jag har alskat den, speciellt pa mina resor till Kenya, Indien och runt om i England. Daremot ar den vardelos pa fester och att spontanfota med, eftersom att den ar sa klumpig och min auto ar trasig. Daremot ar den billig och bra som forsta systemkamera. Vi ar kara men relationen ar inne pa en liten knagglig stig for stunden. Kanske för att han aldrig får följa med på fester, så vi får nog ändra på det.

Linn

ATT FLYTTA UTOMLANDS

hur gör man för att flytta till ett annat land och starta ett nytt liv?

Du satter dig ner och tanker over var du helst av allt skulle vilja bo, och var du skulle ha absolut roligast nagonstans. Sen bestammer du dig, att 'dit ska jag flytta!' och sa samlar du allt mod som finns i din kropp, koper en enkelbiljett och aker. Resten fixar sig egentligen. Boendet/jobbet/vannerna kommer pa vagen, och du kan alltid byta eller andra dig! Det galler bara att gora det, att vaga, och inte bara dromma om det. Gar det rent at skogen forjavligt, da aker du bara hem igen. Och da har du i vilket fall forsokt!

Extra bra tips ar att ta tag i nagon hemma som du tycker om nagot hemskt mycket och tror skulle vara tokig nog att folja med och vara bra att krama nar det kanns ensamt och som en uppforsbacke, och sa aker ni pa aventyr tillsammans.


Har ni några tips som man kan tänka på innan man åker iväg?
Tank ut vad det ar du vill ha ut av att aka, och ak med nagon som vill samma sak. Sen har du liksom det malet i bakhuvudet hela tiden, sa att du inte gar vilse pa vagen och undrar vad du egengtligen drog for? Vi akte for att ha sa brutalt roligt for jamnan, njuta av ungdomen och uppleva England. Da gor det inte sa mycket om jag inte har dromjobbet eller om jag inte kan kopa dyra klader, bara jag har pengar sa att jag klarar mig och tid sa att jag kan ga ut pa tokiga stallen massa ggr/vecka, aka pa utflykter till andra stader och upptacka Londons magiska gommor. Da kan man sta ut med det som ibland kanns lite skit!


Har ni en sån där svindyr utomlandsförsäkring som kostar typ 500kr i månaden? Har ni behövt uppsöka sjukhus och sånt?
Alltsa, nej, det har vi inte. Olivia har en vanlig utlandsforsakring pa sin hemforsakring, och herregud, min har gatt ut! Ska verkligen skaffa mig en jattesnart verkligen. GP, dvs engelska huslakare, ar helt gratis och hjalper dig med det mesta, medicin ar billigt det med och vi har inte behovt besoka nagot av det hittills... peppar peppar ta i tra.

Hur mycket pengar hade ni när ni kom dit?
Vi bestamde oss, att nu satan ska vi bo i London, och ville dra samma eftermiddag. Daremot sa var vi ganska visa och ville verkligen flytta pa riktigt, och inte bara semestra en manad, och da behovs det lite pengar.

▲ Alla kontrakt kraver en fet deposit och forskottshyra, speciellt om du ar student/arbetslos/fattig, pa en sisadar 1200£ kanske. Ibland mindre och ofta mycket mer.
▲ Det plus att vi skulle bo nagonstans tills vi hittat en lagenhet, och inte visste hur lang tid det skulle ta. (Det blev ett fantastiskt billigt och sunkigt ungdomshostel for var del!)
▲ Lagg pa matkostnader, busskort och underhall tills du hittat ett jobb och sedan fatt den forsta lonen (som for ovrigt foretagen endast betalar till inhemska bankkonton, som du maste ha ett National Insurance Number, for att fa, vilket tar kanske en manad. Men for att fa ett NIN maste du ha en anstallning och ett fast boende, och boka mote for intervju och hej och ha. Sa det ar ett spindelnat!)

Vi sa att vi skulle ha 20 000kr nar vi flyttade. Daremot sa stannade vi i Sverige lite langre pga en pojkvan, familjer som bor i Indien och att vi ville mota varen i London, sa bada hade runt 30 000kr nar vi drog. IMPONERANDE, ELLER HUR??!? Jag skulle saga minimum 15 000kr daremot, men ALLLT over ar sa vart! Jag levde pa mina pengar fram tills typ juli, och kunde aka pa semestrar och uppleva massa mer.

Nej, busenkelt. Men det ar stor risk for skabbiga och dyra lagenheter. Tank dubbel hyra med en tredjedels standard jamfort med svenska.

hur fick ni tag i er lägenhet?
Vi satte oss och researchade hela webben(älskar det ordet) efter hemsidor/förmedlingar/mäklare (specielt gumtree) och mejlade och ringde till varenda en for att boka visningar. Vi hittade till sist, efter några förbannat snuskiga och döroliga lägenhetsvisningar (dar duschen och spisen och sangen stod bredvid varandra?),  till vår Agency som var helt ok och kirrade oss ett bra rum. Fran att vi borjat leta tills vi flyttade in var tre dagar, sa allt gar i ultrarapid har.

Det galler daremot att bevaka sidorna som en hok och ringa pa momangen. Nar vi letade nu sa ringde jag pa tva olika, 7min efter att de lades upp, bada var uthyrda redan. 

vad heter er mäklare/agency?
thecityrooms.com och dom är helt ok, men man måste plåga dom en tag innan saker blir fixade. Ett plus är att charma dom italienska/spanska unga männen som jobbar där, då bråkar dom om vem som ska få åka och laga saker. Ett tips bara.

Take Away-thai pa balkongen en dag i maj nar Julia halsade pa.

Hur bor ni egentligen? Har ni en egen liten lägenhet, eller delar ni liksom kök eller nåt med andra människor?

Nu bor vi i ett sakallat flatshare. Vilket innebar att vi hyr ett rum i en lagenhet som en agentur/maklare ansvarar for. Det blir lite som ett kollektiv och alla delar pa kok, badrum, balkong och vardagsrum. I stort sett alla, alltsa varenda en, bor sahar, for att hyra en etta sjalv gar pa minst tio i manaden, MINST. Antingen med flera vanner eller med okanda, och jag maste saga att jag alskar det. Hur spannande som helst med alla lustiga karaktarer. Manga kulturkrockar daremot, och vissa alskar man medan andra... inte sa mycket. Vi har haft atta olika flatmates hittills.

Nu ska vi ju daremot flytta. Till ett hus(!) med Axel och Taylor, och det kommer bli sa fett. Nu pa lordag I LORDAGS!!!! Jesus. (det ar makalost)

Hur mycket kostar hyran?
Vi betalade 370£ var i hyra varje manad. Det ar inklusive alla rakningar (vatten, gas, internet, varme, och lite el), men da delar vi rum ocksa. Nu kommer vi betala mer, typ 400£ + rakningar for vart sagoslott.


Garden Party i John's hus.

Axel i John's hus.

Hur kommer man i kontakt med John (han som hyr ut rum jattebilligt i sitt hus)?
John ar en fin, aldre herre som ager ett gigantiskt town house i Highbury/Islington, och hyr ut det till fattiga svenska ungdomar. Det ar en hemlighet daremot, och han tar bara in folk vi kanner! Men han hittades ursprungligen pa Gumtree.



JOBBB

Vad jobbar du med?
Jag jobbar for ett kladmarke som heter Magaschoni som saljer sakallade 'luxury knitwear' som kashmir och dylikt. Det ar lugnt och bra betalt och ratt langsamt, forutom att jag har varldens basta kollegor. Dessutom sa har jag fatt befodring och lar mig jobba med deras administration och har borjat glansa med mina grafiska ambitioner och designar just i detta ogonblick deras medlemsutskick!

Olivia jobbar pa Nordic Bakery och bakade tartor och kanelbullar och gjorde himmelska laxmackor, nu serverar hon och ar barista! Perfekt, tycker jag, for man kan titta in och fa gratis kaffe plus att hon tar hem massa massa lackerheter till mig.


Hur hittade ni jobb?
Nar vi kom hit hade ingen av oss ens borjat pa ett engelskt cv. Darfor handlade vi mat och laste sen in oss i var lagenhet, och fick inte ga utanfor dorren innan cv:t var klart. Det var smartsamt, och tog oss tva hela dygn att sammanstalla, oversatta och formulera fram skiten. Jag gjorde sa att jag skrev ett anpassat cv och cover letter till de olika jobben jag sokte. Sa olika till cafe/butik/reception... 

Sen skrev vi ut 50ex och tog tuben in till stan och delade ut pa varenda butik vi sag. De flesta sa att de bara tog in ansokningar pa natet, men vissa nappade och jag fick jobb pa Wallis dagen efter. Deltid dock, sa resten av dagen registrerade vi cv pa alla butikers hemsidor, och svarade pa jobbannonser pa gumtree. Dar fick Olivia jobb pa Nordic Bakery och jag pa Magaschoni. Fran att vi borjade pa cv:t tills att vi fick jobb tog inte ens en vecka!

Ett tips ar att lasa pa om hur dom skriver cvn i UK, for det ar totalt annorlunda. Tex inga bilder och helt andra fakta/rubriker vill dom ha.




Vilka ställen har du jobbat på?
Forst jobbade jag deltid pa Wallis, som ar samma kedja som Topshop, och tre dagar i veckan pa Magaschoni. Pa Wallis blev det bara fyra h-pass och endast kvallar och helger, vilket jag tyckte var skrap. Mitt emot storsta Primark pa storsta shoppinggatan (oxford st), sa det var ackligt hektiskt och inte roligt nagonstans. Lonen var 6.60£/h och jag raknade ut att jag inte ens tjanade 20£ per pass efter alla skatter, och missade massa roliga kvallar och helgdagar, sa jag sa upp mig och struntade i den skiten. Magaschoni betalade sa bra anda sa jag jobbade bara tre ggr i veckan fram tills nu i augusti.

Och hur är lönen ungefär?
Vanlig lon i London ar skit. Alltsa verkligen. Jag hade fett tur daremot och tjanar 11£/h. Genomsnittet ligger pa 6-7££/h och tro inte att det finns nagot vid namn OB eller semesterersattning! Det ger ungefar 800-900£ i manaden och med en hyra pa minst fyra, busskort pa 106£ sa aterstar inte jattemycket.



Langst fram i dubbeldackaren en torsdag in mot Highbury/Islington.


Lovisa i Brighton pa en himmelsk resturang i vantan pa en Sunday Roast.

Går det att leva på?
Utan tvekan! Det som ar bra, och som jag alskar, ar att hela Londons ungdomskultur lever sahar och samhallet har anspassat sig. Det ar ytterst sallan intraden pa nagonting: klubbar, museum, utstallningar, gigs, festivaler, marknader osv. Maten ar halva priset fran Sverige, alkohol vagar jag knappt namna. Speciellt East London ar fantastiskt. Att ata ute gar inte pa nagonting, second hand for nagra slantar bara och det ar bara WOW, en blomstrande, kreativ kultur utan desslike! Varenda kotte ar i samma sits som du och sa vansinnigt begavade och fritt kladda.


Vad för ställen ska man undvika att söka jobb på?
Mataffarer ger noll pengar och for det ar (for att dra alla over samma kam) bara white trash och illegala invandrare som jobbar dar. Tror helt serri att lonen ligger pa max 5£/h. Annars maste du kanna sjalv, prova, byt och byt igen!

Hur kom det sig att det blev just London? Varför bestämde ni att det var i Englands huvudstad alla äventyr skulle utspela sig?
I mars forra aret, efter ett krossat hjarta och en utmarglande vinter full av morker och plugg, sa satt olivia och jag i min sang och at glass med varma bar och kande att nu ar det for tusan dags. Ryan var ju var basta van och gav oss biljetter for 300kr och sa skolkade vi en vecka. London var allt och mycket mer an jag dromt om, och jag kladdade i mina block att det kandes som jag antligen hittat var jag borde vara, spendera all min tid, for London forstar sig pa mig. Jag grat pa Stansted Airport nar vi skulle hem, och det forsta vi gjorde i Sverige var att boka en resa tillbaka i juni. Vi sa inte ens nagot sinsemellan, eller bestamde officiellt, vi visste bara att dar ska vi bo. London ar total magi, och jag ar sa forbannat javla dokar i den har staden. 



Min karlek/krycka/medbrottsling och allra basta van Olivia.

Kändes det någon gång som att det inte skulle funka och ni skulle bli tvungna att ge upp, alla lägenheter var bara snuskiga hål ni hittade inga jobb alls och var helt enkelt bara vilsna? Eller har det varit en dans på rosor ända sen ni satte er i flygplanet dit?
Nej, det har aldrig kannts sa. Inte en endaste gang. Fast jag tror att det har med installning att gora. Det galler att liksom inte ta allt sa hart, det ordnar upp sig, sa se det komiska i det! Det komiska i att nagon fjant ar hypersnabb och hinner hitta,ringa och skriva under kontraktet pa en lagenhet som lades ut for 7min sen, och inte att fan, den ville jag ha/vi kommer aldrig hitta nagot/alla ar mycket snabbare, njut av och skratta at daliga visningar och snasiga kassorskor och jobbiga italienska flatmates och att du glomde ta betalt for en troja pa 2000kr. Det ar en upplevelse och en vansinnigt rolig historia att kunna beratta. Och jag ar fatalist, sa ar blir det inte som man vill/tror, sa ar det inte meningen heller.

Daremot sa hade jag inte klarat av ens halften utan Olivia. Hon ar mitt allt, min skold och en brutalt bra kompanjon att dela allt med! Vi tar hand om varandra, alltid.

Axel, Taylor och Olivia, mina nya housemates, forsta gangen vi alla hangde tillsammans pa en fest som visades ligga pa gatan bredvid det som nu blev vart nya hus! Odet va!

Kände ni någon i London när ni flyttade dit eller har ni lärt känna allt folk lite eftersom?
Nej. Olivia och jag kande bara varandra. Eller vi hade nagon som vi kande, men vi umgas aldrig. Det behovs liksom inte anda, for du gar ut och alla ar sa forbannat trevliga och oppna, bjuder hem och vill bli vanner. Det marktes redan nar vi var har forsta gangen, att alla ar pa samma niva, aven om det ar ett annat land. Engelsman ar nagot otroligt vänliga och äkta, sa det ar latt att bli helt foralskad. Egentligen ar det bara upp till dig sjalv, hur modig du ar eller hur garna du vill fa nya vanner. Alla byter nummer jamt, bjuder ut och bjuder hem och bjuder med, inga konstigheter. Vi kanner sa himla himla fina vanner har nu. Den enda regeln ar att bjuda pa sig sjalv, och inte vara for blaogd.


EN DEL KVAR!

Linn