GRODPRINS

Efter den har natten vaknade jag upp bredvid en lacker brud. Vi lag och pratade om allt ett bra tag innan vi gick upp, precis som forr nar vi delade rum, minus myggnaten.

Hon tog mig in till staden for en andra guidad tur och visade den har helt magiska godisaffaren! Det var som en blandning av godisaffaren i Pippi och Mr Ollivander's. Om bara alla affarer kunde vara sahar...

Darefter blev det fika, och glass mitt i December? Vi pratar om mossor, internatet i Kenya, universitetsstudier och England, dar vi bada bor. Tanka sig va!

Sen ar det dags for mig att ta taget hem till London igen, och jag maste vinka hejda till en sa varldsfin manniska. Kanner mig haftig och cool som har henne i mitt liv, men skulle garna se Josefin lite oftare. Tyvarr flyttar dom hem till Umea om mindre an en vecka, sa da kan hon inte spontanbesoka mig i London langre.

Jag satter mig pa taget hem efter att ha grinat pa stationen (panikgrinar alltid nar jag blir forbannad) for att jag ar tvungen att kopa en ny biljett da jag pa nagot vanster fatt en som gick ut igar?! Fryser sonder och laser One Day och ar himla glad att jag jobbar pa Magaschoni, for denna gratis kashmir har raddat mig sa manga ganger fran kylan. 

Och taget drar vidare over ralsen och till ett rytmiskt klinkande undrar jag vilken nasta engelska stad jag ska besoka. Jag vet att jag maste tillbaka till Cambridge igen, pa sommaren, och aka kanalbat och hangla upp nagon posh collagebritt med vapenskold pa trojan och loafers.

Pa lordagsmorgonen (las tolv) tog jag taget mot Cambridge, akte forbi grona falt och sma viktorianska byar, och kande mig en oandlighet fran Londons betong, och efter en resa (som skulle tagit 50min men tog 2.5h eftersom att National Express imponerar lika mycket som SJ) sa stod jag pa perrongen.

Dar bor namligen Josefin, min rumskompis i Kenya, som bor dar Cambridge med sin pojkvan Per. Vi struttade runt bland de maktiga borgarna och prestigefyllde collagen och satte oss pa ett trevligt fik dar hon vanligtvis spenderar h med att skriva tentor/ritar skisser om grafisk design. Tycker ju bara sa himla himla mycket om att traffa en gammal van och kunna prata ivag i miltals timmar.

Cambridge visade sig vimla av unga gatumusikanter och mest foll jag for den har hjartekrossaren pa typ atta ar?

Vid fem tog vi dubbeldackaren till deras hus, som de hyr med tva andra svenskar, och lagade pastamiddag pa massa billiga(och vissa icke-existerande) ingridientser, som man gor om man ar ung i england. Sen spelade vi ett himla roligt olspel dar man skulle kasta ett cigarettpaket.

Ut i natten!

Och forsta anhalt var en fransk julfest!

Med inte sa farligt mycket huvudvark vaknade vi upp till en valdigt engelsk utsikt, for vi hade en variant pa billiga panoramafonster nar man stod i duschen. Darefter var det hotellfrulle med tre koppar kaffe!

Dags att utforska Liverpool!


Alltsa hjartattack pa hur fint det var med alla de kantiga, ojamna och gamla tegelhus som tackte hela staden, och vi kande oss som i Billy Elliot, Control, Cemetery Junction eller Nowhere Boy. Jag ar himla svag for det dar med att kanna att jag ar mitt i magin, och det var valdigt mycket sa.

Liverpool Cathedral som var hemskt pampigt, och jag far alltid lite obehag/nervositet i kroppen av sa stora byggnader. Om katedralen kanns sahar, hur overmaktigt ar da inte universum? Svindel fast jag har bade fotterna pa marmorgolvet och inte en gnutta over havet.

Vi ville aka upp i deras hogsta torn och se ut over Liverpool, men det var stangt for en begravning (?) och nasta gang vi kom var det for sent och helt stangt. En ratt lustig kyrka med begravningar i hogsta tornet och en neonskylt som sa I felt you and I knew you loved me (som egentligen kunde hort hemma pa en bordell), en souvenirshop med diverse komersiella saker och en helt vanlig resturang, i kyrkan? Kanske ar jag konservativ, men far nagon mer an jag kanslan av att det ar lite oetiskt?

Gudstro och promenader gor oss utsvultna, och inte mindre nar vi ar pa resande fot. Leaf on Bold Street siktade vi in oss pa, som ar ett fik/resturang och thehus i ett. Och OJ, vad jag onskar att det fanns bade i London och i Stockholm for det var bara fyrverkerierochjamnfotahopp-bra.

Gudomligt god meze.

Och sa satt vi och spanade pa baben i oranget dar i hornet. Han hade ogon som fick oss att darra lite och gomma oss mellan hartestar.

En fin sak som forvanade Olivia och mig var deras enorma utbud av valsorterad second hand. Och vi rotade och bladdrade mellan galgar och hogar och fyndade ordentligt. Olles nya farjacka (valbehovligt for en hemsk kyla, for det marktes att Liverpool ar en kuststad) for 25£.

Mitt i blasten med bestamda steg mot...

The Beatles Story, museet om Beatles. For ingen har val forhoppningsvis missat att dessa gudar kom fran Liverpool?

Spenderade timtals inne och tittade pa foton och filmer, gick igenom deras ateruppbyggda studio och satt i planet som tog de pa forsta USA-turnen, laste om varenda detalj i deras karriarer och privatliv. Sa himla himla himla bra!

Alla fick varsina horlurar och bandspelare och sa kom du fram till en tavla med nr 17 pa sa tryckte du och sa fick t.ex. nagon van till Paul McCartney forklara varfor han salde en trasig gitarr till honom och sen sa Paul sjalv att det var sa han blev sa bra. Han anstrangde sig extra for att lara sig och kunde inte gena, for hade hans foraldrar fatt veta hade de dodat honom.

<3

Olivia var lite snabbare an mig, for jag ville lasa liksom alltalltallt, tom fotnoterna, for de ar ju lite som min religion, och jag foljde de slaviskt under hela gymnasiet, sa hon lag och sov helsott pa Starbucks nar jag kom ut.

Direkt efter jobbet i fredags tog alltsa Olivia och jag varsin tunnelbana for att motas upp i King's Cross. Vi kom dit jattetidigt, tyckte vi, och gick darfor for att handla matsack pa M&S. Bara det att det finns ju en miljard saker att valja pa och en superlang ko, sa tva minuter innan avgang lamnar vi kassan och springer hela vagen. Hann saklart, och visst ar livet lite roligare nar man utmanar odet?

Sahar sag det ut pa Liverpool Station, efter en resa pa 2.5h norrut, och jesus amalia sa kallt!! Som nordantarktis. Fast sa tankte vi pa Sverige och skrattade lite at att vi inte var dar i vilket fall, for ni maste ju frysa ihjal.
Hotellet vi bodde pa hette Hatters och var en pampig, rustik byggnad och sag ut lite som forna sovjet inuti, vilket passade oss utmarkt. Vi hade i vilket fall eget rum, fett badrum och en tv. Sa vi knappte kapsylerna for att borja festen.

Och sa plotsligt kom Rupert Grint pa i en musikvideo pa motsvarigheten till MTV!! Bada satte vi i halsen, ni maste spana in den, vansinnigt rolig. Sen var det dags att upptacka ett nattsvart Liverpool.

Vi begav oss till the Shipping Forecast som var en klubb/pub vi last en del om och det var bra mycket folk dar. Vi bestallde shots och pints for inga pengar alls, typ 8£ for alltihopa. Helt klart vart stalle, och tydligen sa pass bra som det blir i Liverpool fick vi hora. Lite synd bara att overvaningen var stangt, men vi hangde lite till och drog vidare pa andra aventyr. 

Med gpsen i hogsta hugg letade vi efter nagra andra stallen som skulle vara feta, fast da gick nagra brittiska pojkar forbi och fiskade upp oss, sa vi hangde pa deras utflykt till nagra pubar. Och efter att hamnat pa Heebie Jeebies, som tydligen hade en kolossal takterass, hade vi sjungit for manga skal med dessa pojkar att jag kande att nu maste vi dra fort som attans, for världen snurrar snabbt som propellrar och jag vill inte inte inte bli bjuden pa mer. Sa da rymde vi...

Mitt pa gatan klev Olivia nastan pa den har livs levande rattan som bara stod och sag farlig/radd ut! Absurt.

Pa Mello Mello hann vi tom med en spelning! In pa the Monro dar Liverpools alternativa gang hanger, enligt hotellet, och mycket korrekt. Sen tror jag vi svangde in pa varenda annat stalle som fanns i den lilla brittiska staden, och tyvarr var det en overdos pa stilettklackar och uteblivande kjolar/jackor/sjalvrespekt och det var hur kul som helst, men drommen om Liverpool som musikerstaden fylld med brittiska smastadpojkar med banddrommar och spelningar borjade tyna bort en smula. Nar klockan slog fem och vi hade atit hamburgare, var forsta natten slut, och det har med att resa blev bara mer och mer det basta vi vet.


Linn

Axel, Lovisa och alla de andra var ju som sagt inte närvarande när tåget avgick mot Brighton, men efter att ha skrattat åt detta med olivia och sen ätit morotskaka på ett fik så dök dom upp och vi fick se havet tillsammans.

Alla, och mest Lovisa, hade med sig massa picnic i form av tusen frukter och bröd och hej och hå. Ut med filtarna och så låg vi där under solen, vissa något bakis,  och försökte fånga vindruvor i munnen och lyssnade på fiskmåsar, som man ska när sommaren är här.  
Lovisa.
David.

När allt var uppätet och det kröp i benen styrde vi stegen mot piren. Det är nämligen näst intill olagligt att inte besöka piren om man åker till Brighton.

Här är vi alltså! Det vi inte visste var att det var något slags nöjesfält/tivoli/spelhall där, surprise! Och som de barn vi är blev vi överexalterad och sprang runt för att spendera alla våra stackars slantar.

Tungt.

Här spenderade vi ALLA våra mynt. Poängen var att man stoppade ner myntet när någon slags vägg åkte fram och tillbaka. Hamnade myntet rätt så puttade den ner de andra mynten till åkande vägg nummer två som i sin tur skulle putta ner resten av mynten ner till koppen och då till oss. Jesus, dökul spel och totalt omöjligt att bli rik på.

Det fanns möjligheter att bli spådd.
Men vi drog hit istället! Vem har inte velat prova på liksom? Wow, det var så fett. Ps klarade fyra s

Efter Horror House där jag skrattade så att jag fick kramp i magen åkte Axel och jag en dödlig karusell.

Därefter var det så himla dags för en middag och vi vandrade runt bland Brightons gator och slog oss ner på en brittisk resturang med röda soffor och udda tapeter. På nedervåningen satt alla i omaka trämöbler och drack pints medan en utklädd dam satt och ropade upp bingonummer. Vi satt där uppe i fönstersofforna och kände oss exklusiva. 

Axel var happy och sugen på hamburgare.

Jag beställde någon slags gudomligt kyckling med en engelsk paj och typ fem små spännande smaköverraskningar i form av minirätter bredvid. Bloody hell...

Hola!

Mätta och lyckliga drog vi oss utan bland bakgatorna igen. Axel's favvofilm är Quadrophenia som utspelar sig bland modsen i bl.a. Brighton. Så vi gick på rundtur och kikade på platserna där dom går på klubb, har sex mot en vägg och lite sånt.

Heja mods!

Axel.

Då vart det dags för cappuccino-rast vid en resturang på stranden.
Och hej hoppsan så hade all tid runnit ut för vår dag i Brighton och vi satte oss på tåget tillbaka till London. Efter att ha ätit upp alla matsäcksrester somnade vi alla gott och vaknade inte upp förrän tåget var framme.


Linn