KENYA/NRB
Fortsätter att berätta om mina två veckor när jag hälsade på familjen i Kenya.
Tog alltså bussen upp från Mombasa tillbaka till Nairobi. Man får se mycket på Kenyas gator. Vackra landskap och dålig djurhållning. Såhär transporterade den här bussen kanske femtio levande höns. Om det verkligen är en skolbuss är lite oklart?
Tog alltså bussen upp från Mombasa tillbaka till Nairobi. Man får se mycket på Kenyas gator. Vackra landskap och dålig djurhållning. Såhär transporterade den här bussen kanske femtio levande höns. Om det verkligen är en skolbuss är lite oklart?
Tillbaka i huvudstaden och familjens nya lägenhet var vi överlyckliga! Jag som aldrig hade sett det var superfascinerad över de två våningarna, femton m i takhöjd och de två balkongerna och en takterass... Ps betalar ungefär lika mycket i hyra varje månad som jag gör för ett rum med heltäckningsmatta i Whitechapel, London.
Jag fick äntligen se lilla Emily, som brukade vara vår nanny och hemhjälp när jag bodde här förut. I Kenya är det regler på att om du kommer som utlänning måste du anställa minst en kenyan i hushållet så att du "inte bara stjäl jobben från lokalbefolkningen" typ. Emily lagar världens bästa frukost, hatar kaffe, klär sig bara i klassiska afrikanska klänningar med stora mönster, har superlånga berättelser om karlar och bröllop och seder och är väldigt ärlig. När jag var mindre brukade hon säga typ "oh you look so beautiful" eller "oh now you are getting a bit fat". Typ så, för i Afrika är det fint att vara tjock.
Mest gjorde vi bara det som jag längtat efter sedan jag flyttade hemifrån för tusen år sedan. Nämligen att bara ligga i soffan och bråka om vem som ska gå och hämta mer kaffe, titta på tv, spela kort, se på film, äta kakor och lyssna på vad alla har att säga.
Besökte också min gamla skola! The Swedish School of Kenya. Där går Saga i skola, och mamma och Moa jobbar.
Vi skulle nämligen spela pingis och bada i poolen. Det här var vår trädgård förut eftersom vårt hus låg inom compoundet, tillsammans med basketplanen, skolan, internatet och tennisplanerna. Nu har jag en halv fransk balkong i London, för bara ena dörren går att öppna. Är fortfarande fett nöjd trots allt!
Massa luncher på Java House. Färsk passionsfruktsjuice, fruktsallad, blue cheese burger och brownies.
Bästa pappa. Han som ringer när jag bara sitter vid mitt skrivbord och berättar att han åt en jättegod frukost eller spelade tennis eller sitter på balkongen och dricker kaffe eller var ute supersent igår på röjfest. Han som ringer och frågar hur det går med kärleken och säger att "det viktigaste är att ni är kära" och som jag är så vansinnigt lik. Vi bråkar lika ofta som vi skrattar åt exakt samma skämt. Min pappa!
Hela veckan regnade det ösregn mitt på dagen, dvs monsunregn som min tatuering. Du kan gå omkring i strålande sol och så pang en kall vind och så sköljer det ner i nästa sekund. Det här var precis när det startade och vi var tvungna att gömma oss vid en bensinmack med femton andra i en halvtimme innan vi kunde få en taxi som körde oss hem i tio cm vatten på vägarna!
På kvällarna drack vi öl och tände de kenyanska brasorna innan vi drog på restaurang!
Typ till bästa Etiopiska restaurangen Habesha. Där sitter alla runt ett gigantiskt bord och äter med händerna medan maten sprakar på plattorna och eldar brinner runt omkring på innergården. Ägaren sitter alltid i kostym i ett av borden i hörnen och röker tyst medan han iaktar gästerna. Så om ett barn springer för nära elden eller någon har tomt glas så visslar han på kyparna och ber dom hjälpa till. Himla trevlig och han tycker att han och pappa ska starta något ihop!
Saga på väg till äventyr!
Vi skulle nämligen rätt ner till down town Nairobi och Kenya Conference Centre, toppen av staden! Det här är Saga och hennes bästis Sebastian som bor hos min familj i en månad. Han köpte ett brythjärta till henne i julklapp.
Saga pekar ut var vi bor.
Moa.
Mamma!
Efteråt vandrade vi gatorna ner för lunch på Nairobis äldsta hotell: Stanley's. Dom var superlångsamma så vi fick massa macarons och soppa i förrätt! Så tittade vi på deras kärleksannonser folk sätter upp på trädet som växer i mitten.
Långa ögonfransar och en blå tunga!
En annan dag var det dags att åka på en annan utflykt. Nämligen till Simba Hill Road och TILL DET HÄR STÄLLET!
Nämligen the Giraffe Centre för att klappa på giraffer. Tröttnar aldrig aldrig. Så kan man ta en kaffe eller bo på deras hotell och mata girafferna genom sina sovrumsfönster.
Nämligen the Giraffe Centre för att klappa på giraffer. Tröttnar aldrig aldrig. Så kan man ta en kaffe eller bo på deras hotell och mata girafferna genom sina sovrumsfönster.
Långa ögonfransar och en blå tunga!
<3
Hela min bästa resa till min familj i Kenya avslutades med att gå till restaurangen min pappa är delägare i: Monikos! Alltså wow. Nog för att jag vet hur begåvad min kära fader är, men wow. Stället var amazing och maten utsökt. Seafood salad, bacon and camenbert samosas, apple crumble. De serverar skandinavisk mat med en kenyansk touch och ligger i en liten trädgård. Vi åt fantastisk mat, hälsade på alla hans kollegor/anställda, fick se kontoret, drack drinkar och fortsatte kvällen på olika nattklubbar.
Och det var Kenya för den här gången. Helt magiskt så att jag inte har kunnat berätta för någon av mina vänner hur det var. Tror mest att det är för att jag saknar allt så mycket. Önskar att jag kunde bo nära så vi kunde äta söndagsmiddag tillsammans, hela familjen, gå och bada efter jobbet, ligga på terassen och lyssna på Saga och Moa som bråkar om vilken musik som ska spelas. Jag önskar att London var Nairobi och att Nairobi var London och att allt fanns på samma plats så att det alltid kunde vara såhär.
Hur som, finaste resan, finaste landet, finaste famljen. Ont i magen av saknad och snipp snapp slut.
Linn
English: This is the second part of my trip in Kenya which I spent in my family's amazing flat in Nairobi. We went swimming at my old school, fed giraffes, had dinner at my dad's incredible restaurant Moniko's, climbed KCC to see the view over the city and got stuck in the monsoon rain. I miss it immensely and wish that Nairobi was London and London was Nairobi so I could see my family every week.
Och det var Kenya för den här gången. Helt magiskt så att jag inte har kunnat berätta för någon av mina vänner hur det var. Tror mest att det är för att jag saknar allt så mycket. Önskar att jag kunde bo nära så vi kunde äta söndagsmiddag tillsammans, hela familjen, gå och bada efter jobbet, ligga på terassen och lyssna på Saga och Moa som bråkar om vilken musik som ska spelas. Jag önskar att London var Nairobi och att Nairobi var London och att allt fanns på samma plats så att det alltid kunde vara såhär.
Hur som, finaste resan, finaste landet, finaste famljen. Ont i magen av saknad och snipp snapp slut.
Linn
English: This is the second part of my trip in Kenya which I spent in my family's amazing flat in Nairobi. We went swimming at my old school, fed giraffes, had dinner at my dad's incredible restaurant Moniko's, climbed KCC to see the view over the city and got stuck in the monsoon rain. I miss it immensely and wish that Nairobi was London and London was Nairobi so I could see my family every week.
KENYA/MBA
Tänkte berätta om när jag hälsade på min familj i Nairobi, Kenya över jul.
Efter en flygresa på tolv h och sedan ytterligare en bussresa på tolv kom jag äntligen fram till den Kenyanska kusten och Mombasa. Jag var stel, åksjuk och förjävla överlycklig över att äntligen få vara med min familj igen efter en evighet.
Efter en flygresa på tolv h och sedan ytterligare en bussresa på tolv kom jag äntligen fram till den Kenyanska kusten och Mombasa. Jag var stel, åksjuk och förjävla överlycklig över att äntligen få vara med min familj igen efter en evighet.
Några h innan, vid en paus i bussåkandet, såg det ut såhär. Älskar älskar ÄLSKAR monsunregn då hela världen sköljs bort.
I väntan på ett rum på vår lodge Kenyaways. Detta är när jag säger till mina systrar att inte bara le på fotona *hipsterskadad*.
Vi spenderade följande fyra dygn med att äta massiva frukostar med färskplockad mango, äggröra, kenyanskt kaffe, brownies osv osv. Sedan badade vi, lade oss i skuggan och lyssnade på ingenting, badade igen, vandrade på stranden, gullade med hotellets hundar, beställde in fika under palmerna och badade igen.
Finaste mamma <3 ALLA NI DÄRUTE som faktiskt bor i samma stad som er mamma, jag avundas er så enormt.
Bränner mig aldrig men hatar ändå att sola så låg mest i skuggan eller i vattnet och skippade brunhetsen som alltid. Det är BÄST i skuggan.
Min babe till tolvåriga syster Saga, roligaste ungen i världen. Hon hade dansshow, springtävling med servitörer, volttävling med kite surf-guiden, åt fyra brownies på en dag, badade fem miljarder gånger och berättade allt om söta pojkar i en av de brittiska skolorna och hur det är att vara enda vita flickan i klassen. Sådana här stunder får jag ont i hjärtat över att jag bara får se henne några veckor om året.
Självklart red Saga dromedar. Har gjort det varje gång vi åker till kusten sen hon var 4år, dvs ett oräkneligt antal ggr, och ändå tycker hon att det är lika roligt.
Högsäsong på den kenyanska kusten. Mycket folk...
Moa, min bästis. Det här är ett yrväder och en vilding och det har eller kommer aldrig att finnas något stopp på henne. Hon berättade om hemligheter, dejter hon skulle på med pojkar i dj-bås, smskonversationer på swahiliengelska och så spelade hon de bästa östafrikanska R&B/hiphop-låtarna för mig i en av hennes ipod-hörlurar.
Jag berättade i min tur om allt här i London, och hur det är slitigt att inte kunna ta planet hem för några hundra £, att inte ha någon som kan komma och hälsa på på momangen om jag mår dåligt och om hur skit lite tidsskillnad kan kännas. Hon är mest som min storasyster ibland, för jag berättar om allt dumt jag gör, och hon vägleder mig. Plus att alla alltid tycker att hon ser äldre ut än mig.
När solen gick ner vid sju var det fortfarande 25grader och vi satt på stranden och åt skaldjur och chapati och drack färsk passionsjuice. Önskar mig tusen fler familjemiddagar för de är svinbra. Bråkar om massa onödigt, äter gott, ibland äckligt, och är en sådär asbra, äkta familj.
Sen när alla ätit färdigt så vandrar vi över den svala sanden på stranden hem igen och såhär långt från civilisationen finns en stjärnhimmel mäktigare än disneys tecknade nätter. Den är svart som sammet och utströsslat över allt ligger miljarder stjärnor som om en sockerpåse gott sönder. Låg och lyssnade på havet och ingenting på solbäddarna hemma igen och delade på taxfree whiskeyn jag köpt till pappa. Ibland skypade jag med Daniel vid midnatt och då satt han och åt brunch i Kanada. Jag satt ensam kvar med min laptop på terrassen och var rädd för aporna bråkade så våldsamt i träden bredvid. Fina Kenyanätter.
Några dagar senare var det dags att röra på sig igen och vi tog matatu (minibussar) ner till den sydligaste delen av landet för att bli upphämtad av mina föräldrars vänner och deras båt. Vi skulle nämligen bo på Waisini Island ett tag. Där finns bara två rum att hyra på hela ön, annars är det bara lokala små fiskebyar och ingen tv eller wifi. 
Några nätter fick vi spendera i detta helrosa rum. ALLT var rosa. Golv, väggar, tak, toalettsits, fåtöljer, sängkläder, handfat, kakel. Och så min lillasyster Saga då. För det är hennes favvofärg.
Ön är kända för sina goda skaldjur, och speciellt krabban. Jesus amalia. Det är helt klart min favoritmat. Krabban här smakar som hummer gör i Sverige, om inte bättre. Så gillar jag hur alla sitter med lime och trähammare och hamrar sig igenom måltiden.
Stället som vi bodde på ingår mat i priset, men inte sådandär all inkusivebuffé där allt smakar samma utan här är det exotiskt ska ni veta. Massa är gudomligt gott, och ibland väldigt äckligt. Många gånger vet man inte riktigt vad det är men wow. Swahilimat är en hit nere vid kusten.
Strandade på denna lilla ö så spenderade vi dagarna med att läsa massa böcker, spela yatzy, titta när Arsenalmatchen med 16 unga män framför den enda tvn i hela byn, snorkla ute vid piren, dricka massa juicer och se på när Saga utmanade tolv småpojkar om titeln om vem som kunde hoppa från den högsta punkten på piren. Det är en muslimsk ö, så Saga var tyvärr den enda flickan som fick bada och chockerade alla dessa pojkar, som var i extas, med att trotsa normerna och visa att tjejer kan fan också. Hon sket fullständigt i att hon blev uttittad och med massa engelska, kroppspråk och swahili lekte de på, och hon slog hela bunten, såklart.
Det blev också dags att göra något jag längtat efter sedan jag bodde här 2007. Nämligen att åka på båtutflykt vid det stora korallrevet bredvid ön. Vi fick en gigantisk daobåt som körde oss dit och serverade massa frukt och dricka på vägen.
Saga spanade intensivt.
Och tillslut så dök de upp! Delifinerna som alltid leker vid båtarna. Kanske en sisådär 15st som hoppade och dök och simmade under båten. Därefter var vi framme för att snorkla i timtals. Det bästa jag vet är att snorkla och dyka med tuber. Vi såg bläckfiskar, magiska koraller och det bästa, nämligen havsköldpaddor som ser ut att flyga i slow motion under vattnet.
Finaste pappa och mamma.
Därefter var det dags att dra tillbaka till fastlandet och del tre på vår kustresa.
Vi skulle nämligen bo på det äldsta hotellet i Mombasa stad. Fruktansvärt vackert och jag beställde skamligt mycket kenyanskt kaffe.
Sedan promenerade vi mest runt, åkte tuktuk, fikade, tittade i små butiker.
Fann en fotbollsmatch vid fortet som intagits av Portugiser, Araber, Britter osv under alla dessa ockupationer av Kenya.
Tog oss en rundtur därinne för att se på hemliga gånger, gamla kanoner, utkikstorn, fängelseceller och en spårvagnsbana på 120m som byggdes i början av 1900-talet då den brittiska drottningen kom och hälsades på. Hon ville inte gå så denna byggdes och resten bars hon omkring på en kungastol, som på Robin Hood. Japp, slaveri skulle jag säga.
Efter en vecka i Mombasa var det dags att åka tillbaka upp mot Nairobi igen. Vad vi gjorde där får ni se i ett annat inlägg för det här är redan äckligt långt.
Linn
Svart och svår?
låtsas vara svart och svår på färjan över från Mombasa
Är äntligen tillbaka i Afrika. Det är svårt att vara svart och svår här, speciellt i bikini. Jag går därför i fula kläder, snorklar med havssköldpaddor, kramar min förra nanny Emely och försöker kommunicera på Kiswahili igen. Det är förjävla härligt och jag får bårka så mycket jag bara kan med mina småsystrar. Kenya är magiskt. God jul!
Linn
Linn
Dags för Lamu
Lite eftersom att jag snart ska rymma iväg en till månad till en annan världsdel (!) så tänkte jag att det vore lite praktiskt att avsluta berättandet av det föregående, dvs Kenya. Vi tog ju det minsta planet som fanns i hela Afrika (ett sådant gamla kolonisatörer använde, med en sisådär tolv-arton platser)som vajjar av minsta vindpust) och anlände till den muslimska ön Lamu. Det är det bara några hundra turister om året och en av platserna på UNESCO:s lista över världsarv.
Hursom: gudomligt. Det är lite som att åka till Aladdins Agraba med lampor i mässing, åsnor som färdmedel och rökelser. Jag somnade och vaknade till moskéerna sång för Allah och drack arabiskt kaffe efter att ha gått på en strand som aldrig tog slut. Och jag ville aldrig att dagarna där skulle det heller, någonsin.
Och ni som redan sett dom på fb får typ blunda eller bläddra bort, eller bara titta igen, för dom är rätt härliga. Och fler kommer.
Linn
Andra savannen
Linn
Första savannen
Linn
Denim bland burkor
För tillfället befinner jag mig på relativt stadig mark. Det är åtminstone inte på toppen av ett berg, i ett slumområde eller bland savannen. För tillfället sitter jag i ett fuktigt, varmt internetcafe med engelskt tangentbord. Det är tusentals svängar på ofattbart smala gator som slingrar sig mellan de arabiska stenhusen här utanför. Lamu heter ön och äntligen kan vi landa. Det är bara en vecka kvar på vårt äventyr nu. Komiskt nog har vi lyckats pricka in både ösregnet (som inte hade synts till på över fyra veckor innan vi dök upp) och Ramadan, dvs fastan, som började en dag innan vi anlände (som för övrigt innebär att alla resturanger är stängda tills halv sju på kvällen). Inte för att det rör mig speciellt djupt, idag sken t.o.m. solen.
Vi trängs med åsnorna på gatorna, fiskar red snapper från dhao-båtarna, dricker ångande arabiskt kaffe ur tekannor som ser ut som vad Anden kom ur i Aladdin, få massage på takterassen ut mot havet och yogar i djungelträdgårdar. X antal gånger per dag ropar böneutroparen ut sina hälsningar till Allah, och då vibrerar hela Shella. Maten är helt jävla gudomlig, himmelsk.
Så oroa er inte för mig. Och jag tar miljoner fotografier, så ni får kika på dom lite senare. Det ni kan göra är att dricka massa öl åt mig, och blossa en smula för min skull. Puss!
Linn
Sawa sawa
Masai marknad pa Village Market, morka hudar, minnen pa kiswahili, lukten av branda sopor, vardbarn fran slummen, Java House-brownie, matatus, Saga diggar langklanningar, resturanger i ett varmt morker, miljoner fraknar och isbla ogon.
Linn
Röd asfalt mot en mörk hud
Det började som en relativt normal dag för att vara i Afrika. Efter att ha åkt fram över savannen och tittat rätt in i lejonens brinnande gyllene ögon, suttit vid en brasa och sett sjuhundramiljontals stjärnor på en oändligt svart himmel, så åkte vi hem. Eller tekniskt sett vårt förra hem, Nairobi.
Det här var dagen då jag såg mitt första lik. På en het asfalt där röd jord krypit in i skrovlerna, ja där ligger en späd afrikansk kropp. Hon var inte särskilt gammal, båda sandalerna hade flugit av från fallet. Bredvid står en stor folkmassa med sorg över livet i ögonen. Mittrelingen i betong är sprucken och bilen som dödade henne, afrikanskan, står inte särskilt trasig bredvid. En bil får leva, men inte hon. Livet är inte kvar i hennes kropp som göms under en tygsäck. Röd asfalt mot en mörk hud.
Jag får en obehagskänsla och tappar andan. Den känslan är tung och klibbig och ligger i lungorna. Det blir nog så när man ser döden.
Det här var alltså dagen då jag såg mitt första lik.
Linn
Det här var dagen då jag såg mitt första lik. På en het asfalt där röd jord krypit in i skrovlerna, ja där ligger en späd afrikansk kropp. Hon var inte särskilt gammal, båda sandalerna hade flugit av från fallet. Bredvid står en stor folkmassa med sorg över livet i ögonen. Mittrelingen i betong är sprucken och bilen som dödade henne, afrikanskan, står inte särskilt trasig bredvid. En bil får leva, men inte hon. Livet är inte kvar i hennes kropp som göms under en tygsäck. Röd asfalt mot en mörk hud.
Jag får en obehagskänsla och tappar andan. Den känslan är tung och klibbig och ligger i lungorna. Det blir nog så när man ser döden.
Det här var alltså dagen då jag såg mitt första lik.
Linn
Ett afrikanskt utdrag
Mzuri Monday Madness pa Junction Cinema = bio+popcorn+kitkat+dricka for 55kr
Lunch pa Jonas restaurang Moniko's
Masaai Market
Middag pa Etiopiska Habesha
Swedish School of Nairobi, dvs forra hemmet
Toi Market
Lunch pa Java House Adam's Arcade
Ett axplock fran de senaste dagarna.
Jag e framme i Nairobi nu. Det e brutalt overkligt maste jag saga, just for att det inte kanns overkligt. For att ni ska forsta sa drar jag till med en metafor, eller forklaring. Det jag upplever nu skulle kunna jamforas med att ni skulle ta ett flygplan, stiga av och hamna i den vardagen ni hade i sjuan. Alla vore desamma, lukterna hade inte forandrats och samma lektioner stod pa schemat. Kladmodet vore likadant och din basta van hade fortfarande inte borjat sminka sig. Alla vardagsvanor som fanns da ligger i samma spar.
Sa ar det nu. Om det inte vore for internet, som harmed ar min enda trad som ens bevisar att jag faktiskt levt i bade Sverige och Spanien de senaste aren, sa hade jag nog grubblat pa om allt inte bara varit en drom. Fast det har ar dromskt vackert och mina converse ar inte vita langre utan morkt roda av jorden. Hur fint?
Linn
