För fem dagar sedan
Idag är en ledsam dag. Idag är nämligen dagen då min hund dör. Jag bor i London och han i Stockholm. Det är dagen då min hund dör och jag är inte där, för jag bor inte där han bor.
Istället sitter jag i min pojkväns säng i östra London och bara gråter bland tegelhus, engelska pubar och hipsters. Utanför hör vi dubbeldäckarna dundra förbi. Det hörs inte ett ljud från mig, men tårarna tar ändå aldrig slut.
Att bo i London är äventyrligt och fantastiskt, helt och hållet magiskt och svindlande spännande. Men när det är en så ledsam dag som idag, så är det svårt att bo ensam bland människor som växte upp på Sunday Roast och Fish & Chips istället för köttbullar och sill, som inte firar midsommar eller bor i hus med vita knutar. Det är svårt att sitta ensam i fel land när ens familj sitter i ett annat. Speciellt när jag vet att en av dom dör. Idag. Utan att jag är där.
Jag kommer att gå i sjutusen bitar av saknad. Men anledningen att jag skriver detta är för att den här platsen handlar om att vara modig och hoppa ut och hitta äventyren i gömda hörn, fast man inte vågar. Att vara ung och våldsamt kär, skrika över hustak mitt i natten och gå vilse i en stad man älskar men inte är född i.
Fast jag vill också att alla ska veta att ibland är det fan så svårt med. Som när det är en ledsam dag som idag. När det är dagen då min hund dör och jag inte är där, för istället för att pussa på hans mjuka huvud, så är jag på äventyr i London. Och det känns så himla ledsamt.
Linn
DO MAKE KONY FAMOUS
Detta handlar om mänskligheten och vår makt given till oss genom sociala medier. Med makt kommer plikter, och att stoppa utnyttnjandet av barn, som t.ex. barnsoldater, är vår plikt. Lägg ner lite energi nu folks och ta chansen att vara delaktiga. För det är dags för oss små rebeller att sätta världen på plats, ok?
Att tillägga ang alla kommentarer: jag ÄR för spridningen av denna video, för det här måste ut och folk måste bry sig. Däremot tar jag för givet att alla, som jag, ser på den källkritiskt och läser på. Skänka pengar gör man bäst till granskade VÄLGÖRENHETSorganisationer exempelvis Amnesty eller The Girl Effect. Invisable Children är inte en organisation jag stödjer mer än att vi delar åsikten att vi civila måste påverka regeringar/synsätt/medvetenhet.
Detta ÄR propaganda. Och jag är glad att det river upp känslor och diskussioner, för nu är miljontals människor engagerade i frågan. De ser KONY-filmen och faller, LÄSER SEN PÅ och involverar sig! Och DET är vad jag strävar efter, för i slutändan handlar det om att förändra världen, och dit kommer vi aldrig om känner till eller relaterar till problemen.
Det värsta jag vet är folk som säger att de aldrig ger till välgörenhet för "Det kommer ju ändå aldrig fram". Nej, uppenbarligen inte om ingen skickar några pengar? Det är så lätt att slänga någon hundring på dyra luncher/kläder som aldrig används/några extra öl, men när dessa 100kr ska gå till välgörenhet, varför tar det emot så mycket? Som ett barnhemsbarn på Tunza Orphanage i Kibera slum sa:
- "Det är för att alla vet vad som händer, men ingen vet riktigt hur det känns. Och det är inte deras fel. Men snälla berätta för dom."
Så sprid för guds skull. Checka även denna supervinkling också!
Linn
MAKE KONY FAMOUS
Detta handlar om mänskligheten och vår makt given till oss genom sociala medier. Med makt kommer plikter, och att stoppa utnyttnjandet av barn, som t.ex. barnsoldater, är vår plikt. Lägg ner lite energi nu folks och ta chansen att vara delaktiga. För det är dags för oss små rebeller att sätta världen på plats, ok?
Att tillägga ang alla kommentarer: jag ÄR för spridningen av denna video, för det här måste ut och folk måste bry sig. Däremot tar jag för givet att alla, som jag, ser på den källkritiskt och läser på. Skänka pengar gör man bäst till granskade VÄLGÖRENHETSorganisationer exempelvis Amnesty eller The Girl Effect. Invisable Children är inte en organisation jag stödjer mer än att vi delar åsikten att vi civila måste påverka regeringar/synsätt/medvetenhet.
Detta ÄR propaganda. Och jag är glad att det river upp känslor och diskussioner, för nu är miljontals människor engagerade i frågan. De ser KONY-filmen och faller, LÄSER SEN PÅ och involverar sig! Och DET är vad jag strävar efter, för i slutändan handlar det om att förändra världen, och dit kommer vi aldrig om känner till eller relaterar till problemen. Så sprid för guds skull.
Checka denna supervinkling också!
Linn
Never stop exploring
smärta
Erik åkte till Sri Lanka idag till massa äventyr, sand mellan tårna och brunbrända nackar. Fem veckor. Jag flyttar till London om två. Så vi har gjort slut, fast ingen direkt vill. Tänk om det dröjer ett år tills vi ses nästa gång? Så den här dagen var inte särskilt kul. Fast jag hoppas fan så mycket att han har katastrofalt roligt helahela tiden, och att han skriver brev, för det har han lovat, och brev avgudar jag ju.
Linn
Endast fjorton länder emellan
fotografi
Det är hemskt att du åker om bara några ögonblick. Det är sorgligt att du kommer vara i en annan världsdel där det inte bara skiljer en miljon mil, din dag är min natt och aldrig går månen att se samtidigt. Du har högsommar och här ligger antarktiska kylan som döden över mig, brunt skinn och porslinsvit hy. Vi kommer inte matcha, våra liv kommer inte att matcha. Det kommer att vara sorgligt det där att slitas itu av två jumbojets som flyger i två skilda riktningar, alla sömmar inuti kommer att spricka upp och förmodligen dör en del bort.
Adjö, farväl, och hokuspokus klipps den här epoken bort, som man river av ett kvitto ur kortläsaren. Scrrrattczhh, och så ligger den där ihoprullad och undrar om det var allt.
Du har lovat mig att vi ska sätta oss i en fotoautomat tillsammans, även om det är fjantigt dyrt, och jag ska välja svartvita fotografier och spara dom i hela min evighet, tills mina händer skrynklat ihop sig och blivit genomskinlig som fotografiska negativ. Då kan jag ta fram det som mitt kvitto. Ett löfte om att det var på riktigt, att det hände, tills du hämtar upp mig på din motorcykel och det inte är fjorton länders avstånd utan så nära att dina andetag ligger i mitt hår och mina fingeravtryck ligger på hela din nacke och hals och kindben.
Linn
Det är hemskt att du åker om bara några ögonblick. Det är sorgligt att du kommer vara i en annan världsdel där det inte bara skiljer en miljon mil, din dag är min natt och aldrig går månen att se samtidigt. Du har högsommar och här ligger antarktiska kylan som döden över mig, brunt skinn och porslinsvit hy. Vi kommer inte matcha, våra liv kommer inte att matcha. Det kommer att vara sorgligt det där att slitas itu av två jumbojets som flyger i två skilda riktningar, alla sömmar inuti kommer att spricka upp och förmodligen dör en del bort.
Adjö, farväl, och hokuspokus klipps den här epoken bort, som man river av ett kvitto ur kortläsaren. Scrrrattczhh, och så ligger den där ihoprullad och undrar om det var allt.
Du har lovat mig att vi ska sätta oss i en fotoautomat tillsammans, även om det är fjantigt dyrt, och jag ska välja svartvita fotografier och spara dom i hela min evighet, tills mina händer skrynklat ihop sig och blivit genomskinlig som fotografiska negativ. Då kan jag ta fram det som mitt kvitto. Ett löfte om att det var på riktigt, att det hände, tills du hämtar upp mig på din motorcykel och det inte är fjorton länders avstånd utan så nära att dina andetag ligger i mitt hår och mina fingeravtryck ligger på hela din nacke och hals och kindben.
Linn
Rockstars, sex and smoking pistols
Sid Vicious heart Nancy Spungen
Det är något särskilt med rock 'n roll, och Sid Vicious och Nancy Spungen är så fascinerande vårdslösa. Allt halvdestruktivt med smutsig attityd och nonchalant levande tycker jag är fett spännande och vad kan vara mer så än rockstjärnor på turné på 70-talet. Jag måste bara titta på filmen om deras droginfekterade, stormiga kärlekshistoria. HON ÄR SÅ JÄVLA SNYGGG.
Linn
Det är något särskilt med rock 'n roll, och Sid Vicious och Nancy Spungen är så fascinerande vårdslösa. Allt halvdestruktivt med smutsig attityd och nonchalant levande tycker jag är fett spännande och vad kan vara mer så än rockstjärnor på turné på 70-talet. Jag måste bara titta på filmen om deras droginfekterade, stormiga kärlekshistoria. HON ÄR SÅ JÄVLA SNYGGG.
Linn
Then you wake up and you want to die
Den här dagen var bara fett ledsam, på flera plan. Ställde mig på vågen och fick fan i mig svindel, wow. Som jag sa till Olivia, så hade jag nästan blivit imponerad över hur mycket man kan gå upp på så kort tid, om det inte varit för att jag blir fett äcklad. Fast det är inte universums kollaps, direkt.
Värre är att jag bråkade fett mycket med Erik. Ett dumt jävla skräpbråk och jag skrek och han skrek och båda blev nog lite trasigare inuti. Och jag blir så hemskt livrädd att min värld ska falla isär, eller att jag ska rasera hans. Fast vi blev sams, såklart, och min hand var i hans och någonstans på Södermalm, i den isigaste januariluften kysste han mig och jag honom. Vi gick nog sönder ännu mer för det. Och jag tog tåget hem och vågade inte ens säga, fast vi blivit sams, hur massa jag tycker om honom. Det är ju rätt dåligt.
Men så är det ju måndag också, och måndagar är fan värdelösa. Det enda jag ville var att röka hundra cigaretter i en följd, om bara mina lungor varit mer hela.
Linn
Värre är att jag bråkade fett mycket med Erik. Ett dumt jävla skräpbråk och jag skrek och han skrek och båda blev nog lite trasigare inuti. Och jag blir så hemskt livrädd att min värld ska falla isär, eller att jag ska rasera hans. Fast vi blev sams, såklart, och min hand var i hans och någonstans på Södermalm, i den isigaste januariluften kysste han mig och jag honom. Vi gick nog sönder ännu mer för det. Och jag tog tåget hem och vågade inte ens säga, fast vi blivit sams, hur massa jag tycker om honom. Det är ju rätt dåligt.
Men så är det ju måndag också, och måndagar är fan värdelösa. Det enda jag ville var att röka hundra cigaretter i en följd, om bara mina lungor varit mer hela.
Linn
Am I your cup of tea, even if you hate tea?
Det kryllar av emotionella dilemman föralltid och hela tiden. Ibland vill man bara röra någons hud och låta det förbli okomplicerat. En ring har varken början eller slut, så det går liksom inte att hitta svaret i ena änden.
Linn
Linn
Trainwrecks used to love speed
Jag känner mig typ... lycklig? Och det skrämmer mig till illamående, för jag vet inte om det är på ett bra sätt. Dessutom tror jag inte på lycka, för det är hopplöst ouppnåligt (gör det mig till en pessimist?). Fast nu är jag mest vettskrämd och önskar att jag kunde ligga ner och röka två paket cigaretter på rad under rymden och försvinna.
Linn
Bomb your brain
fotografi
Jag är innerligt förbannad idag. Förbannad på politiker, förbannad på mitt dåligt fungerande internet, förbannad på företag som inte förstår min potential, förbannad på ångest, pojkar, min kropp och ensamhet. Mest förbannad, alltså genuint ledsen och arg, är jag på alla som låtsas, eller i vissa fall verkligen tror, att SD inte står för rasism, diskriminering och ett avskärmat och skrämt samhälle. Sorg.
Så därför ska jag förtidsrösta på alliansen imorgon och sedan dricka tusen öl för att försvinna. Jag är rädd. Rädd att Sverige är på väg att bli ett samhälle jag inte vill leva i. Och för dom som varnar om att inte dricka för att försvinna så försvinner jag innan jag hör.
Här är ett lättbegripligt test. Och till er som ändå inte vet vad ni ska rösta på; rösta blankt. Bara ni röstar, det är livsviktigt.
Linn
Rock & Roll makes you ten feet tall
fotografi
Min verklighet har bestått så mycket av murar. Självkonstruerade, monumentala väggar med lösenord för att beträda, mest för att gömma sig bakom, för att hålla hemligheterna skyddade. Att omgärdas av fasader där stenarna bara studsar tillbaka och inga knivar tränger igenom, det är tryggt. Däremot så inser jag nu, när det är fan så dags att klä av mig lager efter lager av osynlig mur, att det gör mig vettskrämd. För när de väl börjar spricka i sömmarna kommer hemligheterna sippra ur och rinna iväg för allmän beskådning. Det finns mycket jag hellre behåller för mig själv.
Fast då finns ju brittpop från 60-talet, och ja, då känns det som resten inte spelar så jävla stor roll längre.
Linn
Mr Fahrenheit's a bitch
fotografi
Ska vi inte bilda en egen klubb där vi träffar massvis av ryggar att lägga händer på, har hundra flaskor rödvin att förtära och konserter i ögongroparna, örongångarna och rätt hela jävla vägen in i själen? Jag skulle behöva det nu. Så jävla mycket skulle jag behöva det.
Linn
Hängd över
fotografi
När jag träffade Ellen sist så sa hon till mig: "Du blir alltid kär i så konstiga killar! Varför? Som ser lite udda ut eller beter sig som...helt sjukt." Det slog mig liksom när orden ramlade ur henne. Ja, jag antar att det stämmer. Men det är ju fan det som är spännande? Fast det med pojkar är inte på min sida, klagar inte heller, det är bara fakta. Ja, dom är väll för konstiga. Jag är väl för konstig. Det värsta vore om det visade sig att jag var för vanlig. Hemskt. Det är så jobbigt att det ska uppfattas som olika världar, det här med flickor och pojkar. Om man tror att det inte går att förstå sig på varandra är det ju fan omöjligt. Det konstlar till och komplicerar allt. Herre, att det ska vara så jävla svårt att bara vara. Bara vara med varandra. Jesus. Eller så faller jag för för konstiga pojkar. Ironi.
Linn
Pete oh pete
Tuschteckning
Olga skickade 22:19 ikväll:
"Jag saknar dig. och fan, jag önskar att du hade varit med mig igår. vi fick veta att pete doherty skulle ha en liten spelning på truskel, en liten klubb igårkväll. ja, så vi begav oss dit och blev stämplade på insidan av handleden, inknuffade bland en enorm skara skrikande lockhåriga pojkar och flickor med röda läppar. det röktes inomhus, det luktade svett och jag andades in andras andetag. fötterna lyftes från golvet av folkmassan och jag svävade lite precis ovanför golvet. vi väntade, svettades och ölen flödade. efter fruktansvärt lång tid kommer han. Pete. Uppenbarar sig på scenen med sin gitarr och då bryter kaoset ut. Alla tjuter, skriker och dansar så att stället skakar. oj, du hade tyckt om det. känslan av okända människors varma kroppar som klibbar av svett mot ens egen är märklig. och idag var jag fullständigt sjuk, men det var mer än värt."
Tror jag gick sönder någonstans inuti nyss. Krasade ihop och engelskauppsatsen känns sjuhundrafjorton ggr tyngre. Tårar i hjärtat och jag vet inte var jag ska fly. Fan alltså. Fan. Man får inte både bo i Paris och gå på hans konsert.
Linn
I am so called puzzled
fotografi
Alltså, jag måste bara klargöra en sak här. För mig känns det alltid som att vintern är som att ligga i koma, andas en stor dimma, och den fortsätter oändligt länge. Utan början och utan slut. Så hinner jag ta ungefär två andetag så är det sommar. Det är ju inte riktigt klok. Jag sitter där och frågar samma frågor till samma människor vad de ska göra i sommar och det är samma svar som jag får tillbaka. Är det inte sjukt?
Ett halvt andetag senare är sommaren passerad, som en vindpust, en lätt sommarbris och vinterkomat bäddar in oss igen. Var försvinner alla sekunder iväg? Det känns som de faller mellan mina fingrar.
Linn
Baby brutal
fotografier
Jag trodde jag såg dig på bussen idag. Sjutusen bubblor sprang i mitt nervsystem och trasslade ihop alla mina blodådror. Mitt andetag skars helt brutalt av och om jag inte vetat bättre så hade jag trott att någon tryckt på mute-knappen framme hos chauffören. Dunk dunk. Hundra sekunder passeras.
Nej. Det var inte du. Det kommer aldrig vara du, så jag vet inte varför jag hoppas. Självdestruktiv möjligtvis? Hade jag haft ett mer klättervänligt tak och en ljusare natt hade jag suttit där vid det här laget. Kastat stenar ned i stuprören och skrapat naglarna mot putsen. Jag behöver tömma tankarna lite. Eller typ dricka kaffe, ja!
På rygg ligger vi, spotify och jag, tills Olivia kommer och tittar hundra avsnitt Lost med mig.
Linn
En beröring fladdrande fjäderlätt men den river mig trasig inuti och igen faller jag ihop som ett bräckligt korthus
fotografi
Tristessen flammar upp över huden som febriga bältrosutslag. Det är omöjligt att hålla tankarna borta från särskilda minnen. Oåterkalliga bildsekvenser som sugs in i tankebanorna igen och igen likt darrande magnetism. Hur gör man för att bli glad? Glädje är bara en okontrollerad blodrush iklädd ett draperande vattenfall. Visst kan man bli lycklig ensam, visst kan man ljuga sig belåten. Förlåt samvetet för det jag gör mot mig själv. Helst hade jag nog velat se om mina knogar passat vid dina kindknotor, lika bra som mina kyssar passar kring ditt käkben. Det där ja, det greppar min strupe och stryper mig långsamt. Och halva världen låtsas som om dom vet vad jag pratar om. Ha! Jag vänder lp-plattan som jag vänder benen i en ocean av tyg. Hade du ångrat dig om jag dog? Obotlig tristess.
Linn
