GRODPRINS

I fredags blev jag slagen med en knytnäve i ansiktet av en pojke jag en gång kände. Tror jag hade fyrtio east london kids, bouncers och bartenders som kom till min undsättning. Karl-Anders, Olivia och Alex tog mig därifrån och vi flydde till toppen av världen för att se soluppgången färga universum lika sharlakansrosa som min kind. Klockan slog sju och världen var knäpptyst så när som ett tåg som rullade förbi. Då var London det mest magiska jag någonsin sett.

En ung man som lagade frukost till mig idag.

Har hittat på massa superkul saker i veckan som jag tänker berätta om någon annan gång för nu ska jag skriva ett utkast till en roman/novell för Kreativt Skrivande I på LTU.


Linn

fotografier av Helen Levitt harifran

Det ar massvis med helt underbara saker som hant som jag inte alls berattat om! Sa nu tar vi en topp fem pa vad som har varit roligt den senaste veckan:



ballonger

▲ Att Olivia fyllde 20ar i lordags. Jag vackte henne med frukost pa sangen och ja ma hon leva ut i hunnnddrade ar och inslagna (i julpapper i brist pa pengar) presenter. Innanfor inslagspappret fanns ett egengjort, och valdigt vackert, presentkort pa nagra biljetter till Billy Elliot/Matilda by Roal Dahl/Lykke Li/Fish Spa och en olivgron halsduk i kashmir fran Magaschoni. Fast det var inte det hon hoppade hogst i lycka over, utan lyckotjuten kom namligen over paket nr tre och fyra som inneholl en pase ostbagar och ett paket svensk filmjolk! Sen skrattade vi lange at tanken pa att vi skulle fa inslagen filmjolk i 20-ars present av vara foraldrar/vanner om vi bodde i Sverige. Tur att det ar latt att gora varandra glada.



Dumplings

▲Dimsum-explossion vid Tower Bridge efter att ha gatt runt halva centrala London med Olivias foraldrar. At kanske 9st olika typer av varrullar, dimsums och dumplings i minatyrer som var som fyrverkerier for smaksinnena och forbannat fina. Sen diggar jag det har trixet med att ata med pinnar och nar saker kommer i spannande paket.



Johnny's Bird

▲ Att tva engelska flickor med creepers och tatueringar, blodroda lappar och aventyrslystna ogon, plus en engelsk pojke med ring i orat och avklippta fingervantar kom fram till mig och Olivia nar vi drack vitt vin pa Common Bar pa Old St och fragade om vi snalla inte skulle folja med dom pa hemmafest, for ni verkar ju vara ett par skona flickor och skulle ju passa perfekt dar. Och vi sa, ja det ar sjalvklart! Och sa tog vi bussen med dom och alla deras kompisar som fyllde ena vaningen pa dubbeldackaren mot Stoke Newington och drack redbullvodka ur fickpluntor och fick jattemanga nya vanner. Bara sadar. Och vi blandade halften sambuca, halften cola och satt i deras stora tradgard som var proppfull for att det vallde over med folk innifran. Kelly berattade om ironin att utbilda sig till stylist for how the bloody hell do they reckon they can teach styling? Sodding rubbish, men stylist skulle hon bli. Porsha ratade alla killar som kopplade ihop hennes namn med bilmarket, for det ar bara fjantar och sanna killar bohover vi inte tjejer. 

Efter en del dans och soffhang med himmelska och overnaturligt roliga manniskor sa tyckte Joey att vi kanske borde dra ner till Corsika Studios i Elephant & Castle pa Dubstep-natt som deras vanner holl i. Fattar om ni kanske inte pallar eftersom att ni bor tio min harifran men det vore brilljant om ni foljde med? Ah men det ar klart, hur far vi annars vara med om aventyr! Taxi dit med Kelly som Dj och vi far ga in gratis och Samuel och Kelly koper ol till oss och vi dansar som mentalpatienter med adhd, gommer oss fran vakterna i toabasen, traffar engelska pojkar som ocksa har mossa, som vi, och alskar alskar alskar vara nya vanner. Vid halv sex landar vi i sangen och ar sa sagolikt lyckliga med ont i hela kroppen av lycka. Tank va, bara for att vi drack vin pa en bar helt for oss sjalva.



▲Pa vag till var brevlada ar nu tva stycken tagbiljetter, med fonsterplatser och bord, som ska ta oss till Liverpool den 25e November!

▲ Att inse att fina manniskor laser vad jag skriver. Forra torsdagen pa Catch kom tva svenska flickor med skorrande r fram och sa att dom brukar bladdra igenom har ibland och tycker om det sa himla mycket! Jag blev generad och ville typ pussa pa dom, men istallet kopte vi ol och dansade massa ihop. Sen igar pa the Lexington nar vi var pa konsert med Johnossi sa kom forst en flicka fram som hade solsken i haret och ogonen, och sa tack for att ni skriver for nu vill hon ocksa flytta till London. Da krasar jag ihop inuti och blir helt varm och far champagnebubblor i blodet! Senare efter launchpartyt for VICE MAGAZINE pa Old Blue Last i Shoreditch knackar tva flickor pa vara armar och ar det inte ni som skriver grodprins? Sa da maste de ju folja med oss lite av kvallen, till ett utdott Efes dar vi vann biljard och ett trancigt The Russian.

Jag blir helt knasvag nar jag inser att nagon verkar bry sig om vad mina fingrar knappar in for nagot till en flimrande datorskarm. Och om det ar nagon som vill sa kom och drick ol med oss om ni har vagarna forbi for vi diggar er mer an det mesta!



Linn

genialisk konstnar

Visuellt sett ar det har som mitt ultimata sinnestillstand. Organiserad och utbenad konst ur ett koncentrerat trassel, som gor att jag liksom andas ut. Pjuh, antligen en fast punkt i universum, ungefar, och livet ar pa nytt begripligt. Jag tror att jag kanske har en snudd pa nagot syndrom (vilket mina foraldrar misstankte nar jag var yngre och satt och tecknade sa intensivt och lange i obrutan koncentration och totalt okontaktbar), i vilket fall nar det galler symmetri. Blocken ska vara rutiga och bocker staplade, glaset matcha porslinet som matchar besticken och farger med farger. En aterkommande passion i min vardag.

Darfor blir jag sa vansinnigt lycklig och lattad nar nagon tar sig tid att fixa det at mig. Och vips sa kan jag andas och koncentrera mig pa att leva ett ostadat liv med klader overallt och en oplanerad kalender, bara blocken ar rutiga och geometrin i sin ordning.


Linn

etta tvåa trea fyra femma

De här fotografierna får mig att må så himla bra just nu. Som att det där med magi, det går att hitta. Sen att det helt plötsligt, från att varit totalt utrotat, bara väller av vrålsnygga, unga män att snegla på och som sneglar tillbaka på alla mina tåg till jobbet, det är rätt så magiskt det med. Heja Picadilly Line! Och isbjörnstassar, nakna, unga män och såpbubblor.

Linn

fotografi


Alltså, 70-talet är min drog. Jag är nedslagen, överkörd och uppöveröronen-kär i decenniet. Just såhär vill jag se ut nu och för resten av mitt liv.


Linn

fotografi

Takakanonuma Greenland, Hobara, Japan

HUR kunde jag inte veta att Jonathan Safran Foer och Nicole Krauss är gifta?! Det är som att sy samman två sommarlov eller som att man skulle bli smal av att äta efterrätter eller som att jag skulle vara rik och bo i London samtidigt. Ahh, livet är fint.